Inga opinionsundersökningar får publiceras dagarna före valet, enligt spanska vallagen. Men i de inofficiella mätningar som redovisas på sajten Electomania och i furstendömet Andorras tidningar syns inga spår av den framryckning för socialistpartiet PSOE som Sánchez räknat med. 

Ännu mindre angenämt för hans del är det att det mittbetonade nationalistpartiet Ciudadanos, en tänkbar koalitionspartner, dyker handlöst i mätningarna och kan tappa mer än hälften av sina 57 mandat. 

Samtidigt avancerar högerextrema Vox. Partiet fick 10 procent av rösterna i aprilvalet. Når det 15 procent nu så händer något avgörande. Under detta streck diskrimineras småpartier av det spanska mandatfördelningssystemet – medan partier ovanför det favoriseras. Går allt Vox väg kan partiet öka från 24 till nära 60 mandat.

Pedro Sánchez sista vecka före valet har kantats av malörer. Under partiledardebatten i måndags var han spänd och irriterad och rabblade sina punkter som i ett skolförhör. Hans trätobroder Pablo Iglesias från vänsterradikala Podemos, en boren estradör, talade lugnt och personligt. Det är stor risk att Sánchez efter valet finner sig i precis samma position där han befann sig i efter valet i april – helt beroende av Iglesias för att kunna bilda regering. Men situationen i stort har försämrats för vänstern: Det katalanska separatistpartiet ERC, som har hela 15 mandat i Madridkongressen, var i våras berett att lägga ned sina röster och låta Sánchez bilda regering med Podemos. Men nu, efter Högsta domstolens fängelsedomar mot de katalanska separatistledarna, blir det svårare för ERC att försvara ett sådant regimstöd inför sina väljare.

Men det mest fatala för Sánchez del i valspurten är hans eget svåra klavertramp i onsdags. I sin iver att låta lika resolut som nationalistpartierna ifråga om Kataloniens separatister, lovade han att ”skaffa hit Puigdemont”. Carles Puigdemont, den landsflyktige förre katalanske regeringschefen, är spansknationalisters röda skynke, och Sánchez vallöfte gick ut på att han skulle ”skaffa” Puigdemont till Spanien för att ställa honom inför rätta.

Men det kan han inte. Allt som rör utlämningar och åtal är riksåklagarämbetets sak. Regeringen kan och får enligt författningen inte lägga sig i sådant. När en journalist påpekade detta tappade Sánchez behärskningen och gjorde ont värre:

– Det sköts av riksåklagarna, som lyder under regeringen.

Detta är inte bara fel, utan blev en välkommen present för Puigdemont, som försöker visa Europadomstolen för mänskliga rättigheter att han är utsatt för politisk förföljelse. Riksåklagaren Maria José Segarra utfärdade en skarp tillrättavisning, där hon underströk sitt ämbetes oberoende och spådde att Sánchez yttrande skulle ”komplicera våra strävanden att få Puigdemont utlämnad”. Sánchez bad på torsdagen om ursäkt och hänvisade till trötthet efter en intensiv kampanj.

Bakom regeringschefens blunder ligger den utbredda känslan bland politikerna att den katalanska frågan, som vanligt under de senaste årens många val, är nyckeln till framgång på söndag. Fram till Barcelonakravallernas utbrott för en månad sedan hade Sánchez hoppats att kunna gå till val på mer vinnande frågor, som den gradvisa ekonomiska återhämtningen.

Men våldet i Barcelona, vars separatister hittills gjort icke-våldet till sitt särmärke, kastade kull alla sådana förhoppningar. För Vox ledare Santiago Abascal blev stridsscenerna från Barcelona välkommet bränsle på bålet. Hans bild av Spanien som ett land i gungning, hotat av fanatiska extremister, ser ut att ha fått brett gehör.

Läs mer: Nytt nationalistparti går framåt i Spanien