Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-05 21:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/nathan-shachar-sanchez-sjalvmal-banade-vag-for-hogernationalistisk-vag/

Världen

Nathan Shachar: Sánchez självmål banade väg för högernationalistisk våg

Bild 1 av 2 Spaniens premiärminister Pedro Sánchez dagen efter valet, där hans parti backade något.
Foto: Gabriel Bouys/AFP
Bild 2 av 2 Santiago Abascal, partiledare för Vox.
Foto: Oscar del Pozo/AFP

I fotboll kan man bara göra ett självmål i taget. Men när premiärminister Pedro Sánchez i onödan tvingade ett motvilligt Spanien till val gjorde han fyra självmål på en gång: Hans socialistparti tappade mandat i söndagens val; hans vänsterblock försvagades; han miste sin majoritet i senaten och han lät sitt speciella hatföremål, högerextrema Vox, rycka fram och bli tredje största parti.

Vox bedrift – partiet ökade från 24 mandat till 52 – är i viss mening ännu mer imponerande än den ser ut på papperet. I de landsdelar med andra modersmål än spanskan, Galicien, Baskien, Navarra (till hälften baskiskt) och Katalonien utom Barcelona – så får Vox inga mandat alls. 

Om man räknar bort dessa områden och jämför Vox resultat med det stora högerpartiet Partido Populars siffror, så finner man att det nya partiet är lika starkt som Partido Popular i det ”egentliga Spanien”; alltså Madrid och norra Kastiljen, La Mancha och Andalusien.

En annan följd av valet som Sánchez kan komma att beklaga är det liberala nationalistpartiet Ciudadanos kollaps. Partiet var det enda i högerblocket som på vissa villkor var redo att samarbeta med Sánchez i kongressen. Ciudadanos är nu i det närmaste utraderat och dess skapare och ledare Albert Rivera lämnar politiken.

Ciudadanos kom till i Barcelona för att bekämpa den katalanska separatismen. Paradoxalt nog är partiet fortfarande det största i Kataloniens parlament – större än något separatistparti – medan separatistpartiet ERC nu är större än Ciudadanos i Spaniens parlament. Ciudadanos nästa ledare blir sannolikt Inés Arrimadas, partiets ledare i Katalonien.

Högmod går före fall, lyder det gamla talesättet, och det var just högmod som drabbade Pedro Sánchez. Han kunde ha bildat regering i somras, men han skulle då ha gjort sig permanent och dagligen beroende av personer han föraktar och ogillar: Vänsterradikala Podemos Pablo Iglesias och katalanska ERC:s Oriol Junqueras. För att sväras in i somras behövde Sánchez göra Iglesias till vice regeringschef och ge hans parti några enklare portföljer – som brukligt i parlamentariska system då ett stort parti är beroende av ett mindre.

För att få med ERC ombord var det enda han behövt göra att respektera det katalanska självstyret. Det hade räckt om ERC lagt ned sina röster då Sánchez svors in.

Men han ville inte binda sig till något av dessa partier. Om kaos bryter ut i Barcelona och högernationalisterna förbannar Sánchez som blödig och vek mot separatisterna, så vill han ha möjlighet att ta till hårda tag utan att riskera sin majoritet. 

Mycket talar för att Sánchez lät sig berusas av de smickrande mätningar som det statliga forsknings- och statistikinstitutet CIS försåg honom med. CIS lyder under premiärministerns kansli, men är högt ansett för sin neutralitet och saklighet. I fjol, då Sánchez erövrade regeringsmakten efter en parlamentarisk intrig, utnämnde han en ny chef, José Tezanos, före detta medlem av socialistpartiet PSOE:s styrelse. 

CIS valprognoser under den nye chefen har gått PSOE:s väg på ett förunderligt sätt. Sánchez borde rimligtvis ha genomskådat de hårt vinklade mätningarna, men hur han än resonerade så blev nyvalet ett fiasko.

CIS valprognoser under den nye chefen har gått PSOE:s väg på ett förunderligt sätt. Sánchez borde rimligtvis ha genomskådat de hårt vinklade mätningarna, men hur han än resonerade så blev nyvalet ett fiasko.

Sánchez, på sitt vanliga frejdiga vis, lovar nu krafttag och en handlingskraftig vänsterregering inom kort. Men regeringsbildningen, om den alls ligger inom det möjligas gräns, blir ett nervslitande pussel, där Sánchez måste uppbåda passivt och aktivt stöd från katalanska separatister och från katolska baskiska nationalister.

Trots Vox triumf så har högerblocket i den spanska kongressen bara ökat med några mandat. Men med sina 52 mandat kan Vox nu tvinga sina högerrivaler i Partido Popular att tillsammans med Vox blockera sådana lagförslag som måste antas med 2/3-majoritet. 

Detta gäller bland annat genuspolitik och hbtq-frågor, där Partido Popular tidigare ofta röstat med vänstern, i hopp om att locka väljare från liberala Ciudadanos. Men nu är Ciudadanos borta, och de väljare Partido Popular måste locka tillbaka finns hos Vox.

I Spanien, där invandringen är mycket lägre och integrationen mer framgångsrik än i Frankrike och Tyskland, hämtar högerpopulisterna sin näring ur andra källor. Det centrala i Vox budskap är mobiliseringen mot de krafter som hotar Spaniens enhet.

Spaniens enhet – i motsats till Tysklands eller Frankrikes – är verkligen utmanad; av katalansk och baskisk separatism och av vänsterpartiet Podemos åsikt att Spanien är ett land av hopsatt av många nationella identiteter.

Läs mer: Högerextremister går starkt framåt i spanska valet – men dödläget kvarstår