Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-18 19:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/nathan-shachar-utdraget-maktspel-om-valresultatet-i-istanbul/

Världen

Nathan Shachar: Utdraget maktspel om valresultatet i Istanbul

Bild 1 av 2
Foto: Emrah Gurel/AP
Bild 2 av 2 Devlet Bahceli, MHP.
Foto: Ali Unal/AP

Efter att president Erdogans parti AKP förlorade borgmästarvalet i Istanbul pågår ett utdraget maktspel kring valutgången som håller hela Turkiet i spänning. En av huvudpersonerna är Erdogans nära allierade, högernationalistiska MHP:s ledare Devlet Bahceli.

Rätta artikel

På torsdagen upprepade Bahceli det Erdogan antas vilja, men avstått från att säga:

– Det bästa vore att göra om borgmästarvalet i Istanbul, för att lugna allmänheten.

Efter midnatt valdagen för två veckor sedan meddelade valmyndigheten att Erdogans och Bahcelis kandidat till borgmästarposten, Binali Yildirim, förlorat bataljen om Istanbul till utmanaren från oppositionspartiet CHP, Ekrem Imamoglu.

Regimen, som tidigare under kvällen förlorat huvudstaden Ankara, chockades svårt av motgången.

Flera dagar efter valet inflöt klagomål till valmyndigheten om påstådda oegentligheter i Istanbulvalkretsen Büyükçekmece. Dessa, menade AKP, var så uppseendeväckande att valet borde repeteras i hela metropolen. 

Myndigheterna i det utpekade distriktet har förnekat att några regler överträtts. Valmyndigheten, som redan utkorat segraren och uppenbarligen anser att AKP förlorade valet, drar sig för att gå i vägen för den lättretliga regimen, men också för att svära falskt om valutgången. Vad som utspelas bakom kulisserna kan vi bara spekulera i.

Högernationalistiska MHP:s ledare Devlet Bahceli skakar hand med president Recep– Tayyip Erdogan i samband med lokalvalen i landet där Erdogans AKP förlorade borgmästarvalet i megastaden Istanbul. Foto: AP

Den stora utmaningen för Erdogan och Bahceli, om de skulle ta steget fullt ut, vrida om armen på valmyndigheten och tvinga fram ett nytt Istanbulval, är hur resultatet i omvalet skall säkras. Gissningsvis varnar röster i toppskiktet för att ett omval skulle kunna föra regimen ur askan i elden: en ännu tydligare förlust för regimens kandidat. 

Det enda sättet att säkra resultatet vore att fastställa resultatet på förhand och förvandla valet till en charad. Men detta skulle inte gå att dölja, vare sig för de utländska valobservatörer Turkiet förbundit sig att släppa in, eller för allmänheten. 

Det är uppenbart att regimens olika intressen och maktspelare ännu inte kunnat enas om dessa saker. Ett tecken på hur invecklad affären blivit är att regimens annars extremt trofasta språkrör, tidningen Sabah, på lördagen ger en nykter bild av situationen och avstår från att sluta upp bakom kraven på omval.

Hur regimen än krånglar sig ur Istanbuldilemmat, så måste lösningen godkännas av både Erdogan och Devlet Bahceli. Det är nu snart fyra år sedan nationalistveteranen Bahceli, efter valet i juni 2015, gjorde gemensam sak med Erdogan. 

AKP tappade i det valet sin majoritet och det kurdiskt orienterade HDP chockade med över 13 procent av rösterna. Oppositionen hade kunnat bilda regering och ta makten, men Bahceli slog fast: ”Inget närmande till kurderna!”. I nyvalet i november 2015 repade sig AKP, men regerar sedan dess med stöd av Bahcelis MHP.

Redan 2001 spelade Bahceli en roll som vägröjare för AKP och Erdogan

Bahceli är mer än en grå eminens, säger Turkiet-kännaren Halil Karaveli:

– Han är systemets nyckelperson. Presidentsystemet tillkom på hans initiativ – för att neutralisera parlamentet där kurderna börjat växa. Han bevakar ”statsintresset,” mot kurder och de bannlysta gülenisterna, och det är ytterst han som avgör Erdogans framtid.

Redan 2001 spelade Bahceli en roll som vägröjare för AKP och Erdogan. Landet var i kris och ekonomin i upplösning när Bahceli lämnade socialdemokraten Bülent Ecevits koalition och tvingade fram nyval. I det valet, 2002, vann det nybildade AKP en förkrossande seger. Om detta var Bahcelis avsikt då det begav sig tvistar de lärde.

Istanbul är inte bara Turkiets ansikte mot världen och dess finanscentrum, det är också en mjölkko för regeringspartiet AKP. Ända sedan Erdogan valdes till borgmästare 1994 har en intensiv byggboom förvandlat stadens horisont. 

Många i skogen av skyskrapor har rests av personer som står Erdogan nära och donerat frikostigt till AKP. Men systemet skulle inte annullera valresultatet i Istanbul enkom för att gynna Erdogans vänner och AKP:s sponsorer. Något viktigare står på spel i dramat kring den lamslagna rösträkningen.

Före valet uppmanade HDP-partiets kurdiske ledare Selahattin Demirtas från sin fängelsecell alla sina anhängare att stödja oppositionens kandidat. 

Istanbul är världens största kurdiska stad, med flera hundra tusen kurdiska väljare. De lystrade till Demirtas appell, och utan dem hade borgmästarkandidaten Ekrem Imamoglu bara kunnat drömma om att besegra Binali Yildirim, AKP:s tidigare premiärminister, buren framåt av alla statens och stadens resurser. 

Halil Karaveli:

– Med kurdernas ledare i fängelse och parlamentets reducerade roll hoppades systemet ha blivit kvitt kurdernas inflytande över rikspolitiken. Men här dyker de upp igen och hjälper oppositionen rycka åt sig första priset!

Om detta kan ske i Istanbul, så kan det ske i nästa presidentval, resonerar Bahceli. Regimen, medtagen av ekonomiska prövningar, orkar inte med en sådan prestigeförlust. Kurderna måste, enligt hans synsätt, motas tillbaka varhelst de sticker upp. 

I en rad kurdiska städer har segrarna i borgmästarvalet diskvalificerats eller väntar fortfarande på myndigheternas klartecken. 

I staden Dersim i östra Turkiet valdes kommunisten Fatih Macoglu till borgmästare. Detta var en sensation – tills det blev känt att AKP uppmanat sina anhängare att stödja Macoglu, eftersom detta var det mest effektiva sättet att blockera den kurdiske kandidaten.