Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-13 17:55

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/ny-forfattning-ska-gora-putin-till-rysk-harskare-pa-livstid/

Världen

Ny författning ska göra Putin till rysk härskare på livstid

Vladimir Putin i en videokonferens på måndagen.
Vladimir Putin i en videokonferens på måndagen. Foto: Mikhail Klimentyev/AFP

Just nu genomförs det som i Putins Ryssland kallas ”folkomröstning” om ändringar i landets författning. 

Syftet är att ge folkligt mandat till det som Ryssland i praktiken är sedan många år: En auktoritär stat som styrs på ett sätt som liknar tsartidens självhärskardöme.

Det var i januari som president Vladimir Putin föreslog att den snart 27 år gamla författningen – som har gällt sedan Boris Jeltsin var president på 1990-talet – var redo att reformeras. Förändringarna skulle bekräftas genom att det ryska folket fick rösta om dem.

Det stod redan från början klart att hela idén med reformen var att författningen skulle hålla dörren öppen för att Putin ska kunna hålla sig kvar vid makten när hans mandatperiod som president löper ut 2024. Den gällande författningen tillåter inte att en president sitter vid makten mer än två mandatperioder i följd.

Men exakt hur denna cementering av Putins makt skulle ordnas praktiskt och juridiskt var ännu oklart.

Till en början diskuterades som ett alternativ att en ny post skulle skräddarsys för Putin. Kanske som chef för ett förstärkt Statsråd, tidigare en rent symbolisk institution, som i så fall skulle bli överordnad presidentposten. Det skulle vara en väg för Putin att behålla ett avgörande inflytande i statsledningen genom att axla en ny roll.

Andra ville att begränsningen till två mandatperioder i följd skulle slopas, vilket skulle bädda för att Putin i praktiken skulle kunna sitta kvar på livstid.

Att trixa med grundlagen är inget nytt påfund. När Putin första gången varit president i två fyraårsperioder (2000–2008) lät Kremls lagkloka tolka skrivningen som att begränsningen handlade om maximalt två mandatperioder i följd.

En kvinna röstar från sin lägenhet på måndagen i Moskva.
En kvinna röstar från sin lägenhet på måndagen i Moskva. Foto: Alexander Nemenov

Så problemet löstes genom att Putin under fyra år (2008–2012) bytte jobb med premiärministern Medvedev, utan att Putin i realiteten släppte ifrån sig den yttersta makten. Och 2012 återkom Putin på nytt till den stol Medvedev hållit varm. Det blev två nya mandatperioder, men nu förlängda från fyra till sex år.

När beskedet om en kommande grundlagsändring kom den 15 januari i presidentens årliga tal till parlamentet återstod mer än fyra år av Putins totalt sett fjärde period som rysk president. Ändå hade spekulationerna om vad som kommer att inträffa 2024 pågått länge. 

Ett problem är att det inte finns någon självskriven efterträdare till Putin i sikte. Det beror till stor del på att ingen potentiell konkurrent har tillåtits växa sig stark i den av presidenten toppstyrda maktapparaten.

Vad presidenten själv anser om sin framtid – 2024 har han styrt jätteriket i ett kvarts sekel – har han inte diskuterat offentligt. I en intervju i stats-tv den 21 juni sade han dock att han ”inte utesluter” att han ställer upp igen i valet 2024, men att han ännu inte bestämt sig.

Flera av hans nära förtrogna har entusiastiskt markerat att de anser att Putin är omistlig som den ryska nationens ledare.

Mest drastiskt uttrycktes denna åsikt hösten 2014 av Kremls dåvarande vice stabschef Vjatjeslav Volodin: ”Det finns inget Ryssland om Putin inte finns”.

Till en början såg det ut som om Putin hade avvisat de många förslagen från olika underhuggare att han ska krönas till tsar eller president på livstid. Det Kreml då talade om var en kombinerad president-parlamentarisk republik. 

Så såg det också ut ända till den 10 mars, då coronapandemin inte längre gick att förneka. Den dagen skulle statsduman (parlamentets underhus) debattera förslaget till ny författningstext. Då dök plötsligt den Kreml-lojala dumaledamoten och kosmonauten Valentina Teresjkova (den första kvinnan i rymden) upp i talarstolen. 

Hon sade att hon på eget initiativ hade med sig ett nytt ”spontant” förslag att presentera: Putins tidigare fyra mandatperioder skulle ”nollas”, och att de på ett märkligt sätt egentligen aldrig hade existerat. Hennes argument: att den gamla författningen inte längre kommer att gälla. 

Det betyder att Putin får möjlighet att ställa upp i presidentvalet en gång till 2024 och på nytt 2030, och därmed kan han med två sexåriga mandatperioder sitta kvar till 2036, det år han fyller 84 år.

Vilket naturligtvis inte utesluter att någon lojal dumaledamot vid det laget återkommer med ett nytt förslag till ”nollning”, som ytterligare förlänger Putins tid i Kreml.

Bland de många ändringarna i grundlagen finns utöver möjligheten till livstidsmakt för Putin flera andra inslag som alla pekar mot envälde. Bland de viktigare är att presidenten utnämner och avsätter ordförandena i såväl Högsta domstolen som Författningsdomstolen.

Författningen sockras också av flera populistiska godbitar som Kreml hoppas ska göra reformen lättare att svälja: Minimilöner, indexerad uppräkning av pensioner, fastställandet av Gud som ett fundament för Ryssland och den sovjetiska hjältetraditionen från segern mot Tredje riket, försvaret för den patriotiska ryska historieskrivningen (inte minst riktat mot Polen, som Putin har anklagat för att ha varit medskyldigt till att ha startat andra världskriget), och sist men inte minst en garanti för att äktenskapet uteslutande är en förening av kvinna och man (det vill säga att homosexuella förbjuds att gifta sig).

Enligt en artikel i Moscow Times av den den rysk-amerikanska analytikern Anna Arutunyan har grundlagsändringarna två syften:

Det ena är att skapa en känsla av stabilitet för Putin själv, genom att skapa manöverutrymme för olika varianter att stanna vid makten, även om beslutet inte har fattats än.

Det andra är att genom att Putin tycks vilja bli president igen skapa en känsla av stabilitet för regeringseliten och undvika att Putin betraktas som en ”lame duck”.

Gleb Pavlovskij
Gleb Pavlovskij Foto: Alexander Miridonov

När jag tidigare i våras frågade Gleb Pavlovskij, en tidigare insider i Kreml och till för knappt tio år sedan en nära rådgivare till Putin, om varför presidenten nu ändrar konstitutionen fick jag svaret:

– Ingen tar författningen på allvar. Makten över landet utövas informellt, och det finns egentligen inget behov av en konstitution. Allt bestäms via telefon från kontoret. Men Putin anser sig tvungen att ständigt överraska. Om han upphör att överraska hamnar han i en farlig position. Han får inte vara förutsägbar, för då blir han en svag figur.

Själva frågan avvisade Gleb Pavlovskij som ”ointressant”.

– Den förutsätter att det tidigare läget på något sätt var normalt. Men vi lever i ett system där det ständigt inträffar absurda förändringar. Och vi vet faktiskt inte hur det hela kommer att sluta, grundlagsförslagen ändras ju hela tiden.

Jag mötte Gleb Pavlovskij i Moskva i månadsskiftet februari-mars. Då var läget ett helt annat: i det förslag till grundlagsändring som Kreml lagt fram några veckor tidigare diskuterades en ny funktion, skräddarsydd för Putin, kanske som chef för ett organ som kallas för Statsrådet.

Men sedan bröt coronan ut, och någon vecka efteråt visade det sig att Pavlovskij blev sannspådd: Putin ska trots allt förbli president. Det oväntade var knepet att ”nolla” Putins tidigare mandatperioder, så att han kan börja med rent bord 2024.

– En period av kaos väntar. Och detta kaos kan vara farligt. Det är också därför så många människor inte vill att Putin ska avgå, eftersom de är rädda, och Putin förstår det. Status quo är en del av hans styrka, säger Gleb Pavlovskij.

Ämnen i artikeln

Ryssland
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt