Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-16 03:43

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/nya-tidens-kinesiska-bonde-hyr-ut-sin-mark/

Världen

Nya tidens kinesiska bonde hyr ut sin mark

Inhyrd maskin och inhyrd arbetskraft. Det är ofta så här det går till i det kinesiska jordbruket 2018, som moderniseras i takt med att allt fler bönder hyr ut rättigheten till sin mark till andra.
Bild 1 av 2 Inhyrd maskin och inhyrd arbetskraft. Det är ofta så här det går till i det kinesiska jordbruket 2018, som moderniseras i takt med att allt fler bönder hyr ut rättigheten till sin mark till andra.
Foto: Torbjörn Petersson
Bild 2 av 2
Foto: Torbjörn Petersson

XIMACUN. Den nya tidens bonde i Kina är klädd i kavaj och har inga valkar i händerna. När Li Heshan i Västra hästens by söder om Peking ska bärga skörden hyr han in traktorer, maskiner och arbetskraft som får jobbet gjort. 

Han är en del av världens mest omfattande jordbruksreform. För tio år sedan gavs 700 miljoner kinesiska bönder möjlighet att börja hyra ut, byta eller överlåta sina odlingsrätter. 

Torbjörn Petersson
Rätta artikel

– Mycket smidigt, säger han hemma i soffan framför den stora platt-tv:n.

Li Heshan utökar ständigt sina arealer, där han odlar majs och vete på slätten i provinsen Hebei. Han förfogar nu över fält som tillsammans mäter över 500 kinesiska mu, en yta som motsvaras av cirka 35 hektar eller ett kvadratiskt område med en sida av nästan 600 meter.

– Det är inte bara jag som tjänar pengar på att odla upp större arealer, men det är oftast till mig som bönderna i byn kommer när de vill hyra ut sin mark, säger den kinesiske storbonden Li.

Han är en känd man i Västra hästens by med 10 000 invånare efter sin tid som byns tidigare partisekreterare. Nu fungerar han som rådgivare till den lokala ledningen och när bråk uppstår mellan bybor är det till Li Heshan de kommer för att få hjälp att lösa sina dispyter.

Li Heshan, det moderna Kinas jordbrukare, i kavaj framför ett av sina stora fält med majs i Västra hästens by.
Li Heshan, det moderna Kinas jordbrukare, i kavaj framför ett av sina stora fält med majs i Västra hästens by. Foto: Torbjörn Petersson

Jämfört med jordbruken i Europa och USA är hans åkerjord ingenting att komma med. Särskilt i den amerikanska Mellanvästern breder fälten ut sig på ett helt annat sätt, men ändå skvallrar hans majsodlingar om att nya vindar blåser i Kina.     

I mitten på 1980-talet bröt Kina upp folkkommunerna med kollektivjordbruk som Mao Zedong infört och gav bönder åter jord att odla på egen hand.

Vad det handlade om var att varje hushåll på landsbygden fick rätten till en liten bit mark, vilket innebar en ny frihet. Men av de styckade små ytorna blev det ett lapptäcke av jordplättar och aldrig något effektivt jordbruk. 

Kinesiska bönder har i snitt haft jordbitar motsvarande endast en fotbollsplan i storlek. Traditionellt har de varit undersysselsatta och bara haft arbete runt 70 fulla dagar om året på sina fält, förklarade Dang Guoying vid Kinesiska akademin för sociala studier under en intervju med DN för några år sedan.

För landets bästa måste bönderna bli mer produktiva. Därför behöver Kina större samlade jordbruksfält som brukas av färre bönder, löd slutsatsen från Dang Guoying och andra experter för länge sedan.

År 2008 gavs 700 miljoner bönder möjlighet att börja hyra ut, byta eller överlåta sina odlingsrätter. Så långt som till att bönderna själva skulle få äga sin jord vågade inte det styrande Kommunistpartiet gå – all mark i Kina är statlig –  men sedan tio år ges bönderna större frihet att göra vad de vill med sina rättigheter till marken.

Resultatet av reformen är större verkningsfullhet och bättre avkastning när de odlingsbara ytorna slagits ihop till större enheter. Det är en utveckling som Li Heshan i Västra hästens by kan skriva under på.

– För åtta, nio år sedan upptäckte jag att det fanns stora markstycken längs med floden i byn som var misskötta eller inte använda över huvud taget. Då tänkte jag att den jorden borde utnyttjas. Sedan fortsatte jag att hyra mark från fler och fler bönder, säger Li Heshan.

Han visar en anteckningsbok där han på sida efter sida noggrant noterat hur mycket han betalar i hyra varje år för de åkerbitar han hyr av bönder i byn. Den enhetliga taxan ligger på 300 yuan per år och mu (cirka 400 kronor per 666 kvadratmeter).

Feng Dajun med dottern Xu Yunling utanför den frukostrestaurang hon driver med sin man i Västra hästens by. Hon saknar inte alls livet som bönder som familjen övergav för tio år sedan.
Feng Dajun med dottern Xu Yunling utanför den frukostrestaurang hon driver med sin man i Västra hästens by. Hon saknar inte alls livet som bönder som familjen övergav för tio år sedan. Foto: Torbjörn Petersson

Om den ersättningen lever upp till “fullgod kompensation till bönderna, enligt kinesisk lag”, som ett policydokument slog fast för tio år sedan är oklart. Då sades att bönder som flyttade till städer skulle få en extrainkomst eller rent av ett startkapital om de samtyckte till att hyra ut sin mark. I Västra hästens by rör sig summorna snarast om fickpengar.

Men det har heller inte gått så illa som kritikerna för tio år sedan förutspådde. De oroade sig för invånarna som skulle bli jordlösa.

Feng Dajun, en 50-årig kvinna, har inte ångrat ett ögonblick att familjen beslutade sig för att sluta producera majs och vete och istället började hyra ut sina tio jordlappar till bland annat Li Heshan.   

– Jag saknar verkligen inte tiden på fälten. Det fanns inget bra med att arbeta på fälten. Vad vi gör nu ger oss mycket större inkomster, säger hon sittande på trappan utanför den frukostrestaurang som hon driver med sin man i Västra hästens by.

Deras vuxne son har tagit över vetemjölsfabriken som de också startade när de övergav livet som bönder.

Foto: Torbjörn Petersson

Officiell statistik saknas på området, men varje år under de senaste 10–15 åren beräknas till att börja med fyra miljoner bönder ha tvingats lämnat sin mark när lokala myndigheter sålt rättigheterna till deras mark till fastighetsbolag. Den utvecklingen har inneburit att åkermark försvunnit i snabb takt. Bönderna har kompenserats med godtyckliga belopp, men ofta lurats på pengar som istället hamnat i tjänstemäns fickor.

Sedan finns det bönder som Feng Dajun och hennes familj som självmant slutat att bruka jorden och valt att hyra ut rätten.    

Båda grupperna kallas ibland för “moderna bönder i det nya Kina”. Det kan betyda att de sysslar med i stort sett vad som helst, men den gamla stämpeln blir de aldrig av med.

– Bönder förblir vi alltid, oavsett vad vi arbetar med, säger Feng Dajun, och sammanfattar därmed synen som landsortsbor i Kina år 2018 ännu bär med sig.

Sin bakgrund kan de inte lämna bakom sig. Det hör ihop med mantalsskrivningssystemet som Mao Zedong införde på 1950-talet. Systemet har liknats vid apartheid eftersom det gör skillnad på invånare som är skrivna i städer och på landsbygden.

Foto: Torbjörn Petersson

Under de senaste 40 åren har över 600 miljoner kineser flyttat till städerna, 170 miljoner stadsbor har blivit runt 800 miljoner, men många av dem saknar socialt skyddsnät och grundläggande rättigheter.

Enligt Världsbanken bor 58 procent av Kinas invånare numera i städer, men färre än 40 procent är mantalsskrivna där och har rättigheterna som följer med.

När Li Keqiang blev Kinas premiärminister för fem år sedan talades mycket om nongcun chengzhenhua, en urbaniseringsvåg som beskrevs som hans favoritprojekt. Folkvandringen från landsbygden till städerna fortsätter som tidigare och är redan den största i världshistorien i sitt slag. Ändå har Kina en bit kvar att gå från fattigt jordbruksland till en medelklassekonomi. I urbaniseringsgrad ligger Kina där Europa gjorde kring 1960. Men om tio år är planen att 70 procent av befolkningen ska bo i städer där de ska utgöra en betydande skara av konsumenter, som ska hjälpa att driva den kinesiska ekonomin framåt. Om planen lyckas innebär det att Kina då kommer att ha 220 städer med över en miljon invånare. 

Den andra sidan av myntet är vad som ses i Västra hästens by: ett moderniserat jordbruk, när bönderna blir färre.     

Planen är att antalet bönder, som 2008 utgjorde 30 procent av arbetskraften i Kina och i dag uppgår till 17 procent, ska minska till en andel på drygt fem procent om tio år.

– Ja, det är så här regeringen vill att jordbruket ska utvecklas, säger Li Heshan, storbonden i byn.

Han ler brett när han visar upp sitt stora majsfält som snart ska skördas.