Den gången spelade migrationen en huvudroll för Vox, sedan Italien stängt sina hamnar för människosmugglingen och ett stort antal afrikanska hjälpsökande i stället sökte sig till den spanska sydkusten och hamnarna i Andalusien.

I parlamentsvalet i våras fick Vox 24 mandat och 10 procent av rösterna och nu pekar opinionsmätningar på en kraftig ökning.

För Vox var det första gången man i måndagskväll deltog i partiledaredebatten i statliga TVE. Den två timmar långa bataljen, som ses helt eller delvis av tolv miljoner spanjorer, tillmäts oerhörd betydelse.

Tv-cheferna tog emot de fem partiledarna, inklusive Vox Santiago Abascal, enligt protokollet, med kyssar och omfamningar. Ceremonin gav extremistpartiet en hett eftertraktad legitimitet – som konkurrenterna inte unnar det. 

Vox partiledare Santiago Abascal klarade sig helskinnad genom debatten och tidningen El Confidencial, som avskyr allt Abascal står för, korade honom till debattens segrare.

Miguel Murado, som kommenterar spansk politik för BBC, säger till DN:

– Abascal har inga vida vyer, men han är intelligent och lättbegriplig. Jag tycker att han klarade sig bra, långt bättre än premiärminister Pedro Sánchez, som utstrålade otålighet och irritation. Men Abascal hade det oförtjänt lätt, eftersom allt kretsade kring Katalonien, som är hans trumfkort och en fråga där väldigt många spanjorer tycker som han.

När Vox tog sig in i Andalusiens regionala parlament i december hjälpte det till att störta socialistiska PSOE från dess historiska fäste med hjälp av migrationsfrågan. 

Men sedan dess har den socialistiske premiärministern Pedro Sánchez tagit ifrån Vox denna fråga. Spanien gav i fjol uppehållstillstånd till 68 000 personer, betydligt färre än Sverige, men regeringen har gjort klart att man syftar till att halvera denna siffra. 

Det var därför ytterst lägligt för Vox att den katalanska konflikten blossade upp på ett så dramatiskt vis lagom till valkampanjen. Våldsamheterna i Katalonien är ett tacksamt ämne för Abascal och partikollegerna: Spaniens enhet är hotad, katalanerna måste fråntas sitt självstyre, alla separatiströrelser måste bannlysas och de katalanska etermedierna ställas under statlig kontroll – så lyder programmet.

Migrationsfientliga nationalistpartier i Sverige och Tyskland har haft svårt att bemanna ämbeten och poster efter valframgångar, särskilt på lokal nivå. Vox har det bättre förspänt på den punkten, eftersom de allra flesta av dess företrädare kommer från Spaniens stora högerparti, Partido Popular (PP), och är erfarna politiker.

Resultatet i vårens val, 24 mandat, var betydligt mindre än partiet hoppats på och rivalerna fruktat. Också i fortsättningen är det på PP:s marker Vox jagar väljare, vilket driver PP:s ledare Pablo Casado längre åt höger än han egentligen vill. 

Vad Vox än säger om migrationen eller om Katalonien, så måste Casado se till att inte verka eftergiven och blödig.

På ett område har Vox vunnit gehör långt utanför de traditionella högerväljarnas krets: dess strid mot genusinriktad sexualundervisning, inklusive könsbyten, i skolorna. I denna fråga har PP, genom att gå på vänsterns och liberalernas linje, blottat sig för Vox’ röstfiske. All undervisning i Spanien lyder under regionerna. I till exempel Madrid, där PP är största parti, har det stött ”HBTQ-verkstäder” i skolorna.

Vox motpol, vänsterradikala Podemos, plockade också poäng under tv-debatten. Dess ledare Pablo Iglesias, som i många år haft ett eget tv-program, har ett lugn och en andhämtning som kontrasterade mot andra kandidaters rabblande av data. Liksom Abascal lyckas Iglesias svepa en slöja av måttfullhet över tämligen extrema åsikter.

Det politiska läget i sig torde också favorisera Iglesias. 

Dödläget och nyvalet den 10 november beror på premiärministers vägran att gå i koalition med Podemos efter vänsterns valseger i april. Podemos, enligt Sánchez, bör stödja socialisterna från kongressens golv och inte propsa på portföljer. Många vänsterväljare har stötts bort av denna attityd.

Sánchez utlyste nyval i förvissning om att hans socialister var på stadig uppgång. Möjligtvis lät han sig tjusas av mätningar från det anrika statliga forskningsinstitutet CIS, vars nye chef, sociologiprofessorn José Félix Tezanos, är aktiv medlem i socialistpartiet. 

Under dennes ledning har socialisterna sopat banan med sina motståndare i alla mätningar. ”Det är en skam att missbruka vårt goda namn på det viset”, säger en av CIS professorer till DN.