Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

OS avslöjade den brutala slavhandeln i Rio

En turist fotograferar skelettet efter en ung slavkvinna. Museet skapades av en privat fastighetsägare när man upptäckte en slavkyrkogård under huset.
En turist fotograferar skelettet efter en ung slavkvinna. Museet skapades av en privat fastighetsägare när man upptäckte en slavkyrkogård under huset. Foto: Dado Galdieri

RIO DE JANEIRO. Under arbetet inför OS 2016 i Rio de Janeiro fann brasilianska arkeologer den kajplats där hundratusentals afrikaner förts i land och sålts som slavar.

FN-organet Unesco har nu utsett kajen till ett världsarv och jämför platsen med Auschwitz och Hiroshima. Det tvingar Brasilien att ta itu med sitt förflutna.

Till och med de gamla havssnäckorna på den torra kajkanten sitter kvar.

– Ser du, säger en mamma till sin son.

Han tittar förbluffat på den flera hundra år gamla kajplatsen som har grävts fram och ligger två meter under markytan.

– Var det här de fördes i land? frågar han.

Hans mamma nickar, medan hon håller tillbaka tårarna.

– Hur många var de?

– Flera miljoner, svarar mamman.

Inget annat har påverkat Brasilien mer än slaveriet.

Eftermiddagssolen sänker sig över kajplatsen Cais do Valongo och mamman tar sin son i handen. De har rest till Rio för att gå på världens största musikfestival, Rock in Rio, och valde dagen före kanadensaren Shawn Mendes efterlängtade premiär i Brasilien att besöka hamnområdet som moderniserades inför OS 2016.

Bland de restaurerade hamnmagasinen och de nya skyskraporna fann familjen den gamla kajplats som upptäcktes när en ny spårvagnslinje skulle anläggas inför Olympiska spelen. Kajen hade täckts över av en borgmästare i början av 1900-talet för att sopa igen spåren efter slaveriet.

– Det är otroligt att man har kunnat hålla detta gömt så länge, säger mamman.

En av dem som har forskat kring upptäckten av Cais do Valongo är journalisten och forskaren Rogério Pacheco Jordão. Hans doktorsavhandling handlar om hur myndigheterna lyckades hålla Cais do Valongo gömd i över ett sekel och vad som händer nu när minnena väcks till liv.

– På jakt efter sin framtid mötte Brasilien sin dåtid. Det kommer att ta tid att bearbeta detta, säger Rogério Pacheco Jordão.

I somras skrev Unesco att ”denna kaj vittnar om en av de mest brutala epokerna i mänsklighetens historia” och utsåg kajen till ett världsarv för mänskligheten. Unesco likställer kajplatsen med tragedierna i Auschwitz och Hiroshima och menar att mänskligheten måste påminnas om sin historia för att förstå sin samtid.

– Inget annat har påverkat Brasilien mer än slaveriet. Det är bra att Unesco lyfter frågan och synliggör slaveriets historia. Det tvingar Brasilien att ta itu med sin historia, säger Rogério Pacheco Jordão.

Utnämningen av slavkajen till världsarv har väckt intresset för Rios mörka historia och lett till en diskussion om slaveriet.
Utnämningen av slavkajen till världsarv har väckt intresset för Rios mörka historia och lett till en diskussion om slaveriet. Foto: Dado Galdieri

Under arbetet med sin avhandling bodde han sex månader i New Orleans i USA för att jämföra hur de har hanterat arvet efter slaveriet där.

– I New Orleans, som var en betydligt mindre slavhamn än Rio, heter ett av stadens torg Congo square för att hedra de förslavade afrikanerna. Fram tills Cais do Valongo hittades har det inte funnits en motsvarande plats i Rio, säger forskaren.

Under kolonialtiden tillfångatog portugiserna över fyra miljoner afrikaner och sålde dem som slavar till brasilianska plantageägare som odlade kaffe och socker för export till Europa. Hälften av slavarna kom till Rio, som var världens största slavhamn. Uppemot en miljon steg i land vid kajen i Valongo, vilket gör kajen till en makaber plats att besöka.

– Säger du att du är tysk får du alltid stå till svars för världskrigen, men säger du att du är portugis så säger folk inget, trots att vi låg bakom den största slavhandeln i världen. Jag skäms, säger 27-årige Helder Mattos från Porto i Portugal.

Han är på besök i Rio med sin brittiske vän och deras brasilianska vänner har valt att visa dem kajen i Valongo.

– Det går inte bara att visa upp Copacabana, Jesusstatyn och Sockertoppen. Detta tillhör också Rio, säger Helena Vianna.

Utnämning av kajen till ett världsarv har gjort att slaveriet i Brasilien åter diskuteras. Landets främsta organisation för undersökande journalistik, Agência Pública, har skapat appen Museo de Ontem, Gårdagens museum, som guidar turister till alla de platser från slavepoken som har ett historiskt värde. Appen fungerar som Pokémon Go och först när besökaren är på rätt plats på kartan kan hen ladda ned berättelsen och läsa.

Appen har blivit en succé som gör att besökare själva kan söka upp den historia som Brasilien försöker gömma. Det finns också flera guidade turer som tar besökarna till stadsdelen i hamnen som kallas Pequena Africa, Lilla Afrika. Det var här som de tillfångatagna afrikanerna såldes som slavar.

Guiden Karin Pereira visar turister runt på den gamla kajplatsen där de afrikanska slavarna fördes i land.
Guiden Karin Pereira visar turister runt på den gamla kajplatsen där de afrikanska slavarna fördes i land. Foto: Dado Galdieri

En av platserna som guiderna brukar ta turisterna till är Jardim Suspenso do Valongo (Valongos hängande trädgårdar) som klättrar uppför en av de klippiga kullarna i hamnen. Här reser sig statyer av grekiska gudar, omgärdade av en romantisk trädgård med tropisk grönska.

– Fint, va? frågar guiden.

Besökarna nickar.

– Vet ni varför borgmästaren anlade denna vackra trädgård?

Besökarna skakar på huvudet.

– För att dölja hallarna härunder där de tillfångatagna afrikanerna förvarades innan de skulle säljas, säger guiden.

Den romantiska trädgården förlorar sin lyster och besökarna stoppar ned sina mobiler. Ingen vill längre fotografera. Nästa byggnad som visas var en karantän där de tillfångatagna afrikanerna göddes med majsmjöl inför försäljningen. Stället kallades Lazareto och fungerade även som sjukstuga där personalen drog ut tänder och läkte sår för att människorna skulle kunna säljas till ett högre pris. Det sista slavhandlarna gjorde innan deras fångar såldes var att smörja in dem med grisfett så att huden blänkte.

– Att köpa en slav var dyrt. I dagens penningvärde, flera hundra tusen kronor. Det var nästan som att köpa en bostad, säger guiden Karin Pereira.

De fick ingen värdighet i livet och ingen värdighet i döden. Denna historia kan inte glömmas.

För tjugo år sedan ville en fastighetsägare på Rua Pedro Ernesto i Lilla Afrika bygga en andra våning. Hon anställde några byggnadsarbetare som grävde upp marken för att placera balkar som kunde bära upp det nya taket. När arbetarna kommit en meter ned i marken stannade arbetet upp. De såg ett skelett. När arbetarna grävde en meter till stötte de på flera skelett.

– Jag ringde genast polisen. Kanske hade den förra ägaren varit en massmördare. Men polisen hade inga rapporter om saknade personer i kvarteret, berättar Ana de la Merced.

Hon ringde vidare till kommunen som skickade en historiker till platsen. Han förklarade att hennes hus var byggt ovanför slavkyrkogården Pretos Novos (Nya svarta) där döda slavar slängdes i en grop. I dag har fastighetsägaren Ana de la Merced skapat ett museum i det som tidigare var hennes hem och visar upp skeletten och de afrikanska smyckena som arkeologer grävt fram.

– Det är en 22-årig kvinna som ligger slängd där, säger Ana de la Merced och pekar ned i gropen.

Hon skakar på huvudet.

– De fick ingen värdighet i livet och ingen värdighet i döden. Denna historia kan inte glömmas.

Läs mer: Henrik Brandão Jönsson: Direkt farligt att turistbyrån mörkar Rios kåkstäder

Fakta. Slaveriet i Brasilien

Historiker uppskattar att det såldes uppemot 10,7 miljoner förslavade afrikaner till Amerika under kolonialåren. Hälften av slavarna såldes till Brasilien som blev världens största slavkoloni. I vissa delar av landet bestod befolkningen av 90 procent slavar.

1888 blev Brasilien sista land i Amerika att förbjuda slaveriet och gjorde inget för att integrera befolkningen. I stället importerades arbetskraft från Europa och slavarna fick bygga sina egna bostäder på kullarna. Det var bland annat så som favelorna uppstod.

I dag är 54 procent av Brasiliens befolkning svart.

79 procent av landets rikaste är vita.

Källa: IBGE, brasilianska statistikverket

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.