Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Palestinier tar farväl av vapnen

En palestinsk pojke åkter förbi en bil prydd med en flagga – en del i kampanjen för en självständig palestinsk stat. Siffran för att Palestina kan bli medlemsland 194 i FN.
En palestinsk pojke åkter förbi en bil prydd med en flagga – en del i kampanjen för en självständig palestinsk stat. Siffran för att Palestina kan bli medlemsland 194 i FN. Foto: Amit Shabi
Den här veckan planerar president Mahmud Abbas att ansöka om palestinskt medlemskap i FN. Samtidigt pågår feb­rila diplomatiska samtal med flera stormakter som aktörer. DN har besökt palestinska Nablus på Västbanken och pejlat stämningen.

Stämningen är som i ett omklädningsrum inför en stor final. Tränaren gnuggar de sista detaljerna och spelarna bombarderar honom med frågor: Hur skall vi göra om de gör si, eller så, eller ...

– Ni måste ha en kille uppe i minareten hela tiden. Ser ni något så använd högtalaren så vi får ut så många som möjligt på gatan, sedan ringer ni mig genast så jag kan slå larm till Ramallah!

Hemmalaget är femtio byhövdingar från Nablusdistriktet på Västbanken som samlats för att finputsa taktiken inför Palestinas ansökan om att bli FN:s 194:e medlemsstat.

Bortalaget är fanatiska israeliska bosättare, som gör allt för att provocera fram våld i stor skala fram till dess. Tränaren, det är guvernör Jibrin al-Bakri, som håller förhör med de vördiga schejkerna för att se att de har allt i ryggmärgen:

– Kom ihåg att det bara behövs en gnista, ett misstag, en dumbom för att spoliera allt vi förberett i månader.

Mötet är ett av tusentals denna sommar, på palestinska bytorg, i skolor och stadshus. Allt är repeterat. Det som står på spel är det tredje palestinska upproret. (Det första utbröt 1987 och det andra 2000). Men det paradoxala med detta tredje uppror är att det är motståndarna, bosättarna, som vill dra i gång det, medan palestinierna gör allt för att förhindra det.

Ett uppror nu, då palestinierna satsat allt på diplomati, vore detsamma som att förflytta drabbningen till Israels hemmaplan, till den vapnens arena där palestinierna är chanslösa.

Det är ingen liten utmaning den palestinska regeringen i Ramallah står inför. När vetefält och moskéer sätts i brand av israeliska bosättare, olivträd stympas och vattentankar skjuts sönder är fattiga bybors första impuls inte att vända andra kinden till.

Men hittills har den pacifistiska mobiliseringen lyckats: Arif, Kusra, Nabi Saleh och flera andra byar har överfallits nästan dagligen på sistone, utan att det hela spårat ur.

I städerna går polisen, den hemliga och den synliga, med alla sinnen på helspänn.

– Så fort någon försöker hetsa upp folk eller dra i gång aktioner vid vägspärrarna, så tar vi hand om honom tills det hela är över, säger en gendarm i Nablus till DN.

Bosättarna skulle vilja dra in palestinska soldater i skottlossning, så att de råkar i strid med israeliska soldater. Därför har alla palestinska styrkor lämnat byarna. Där ställs endast civila mot bosättarna. De palestinska styrkorna är placerade för att blockera vägarna för palestinier som vill demonstrera vid bosättningar och israeliska vägspärrar.

Det finns sex sju ministrar i Israels regering som skulle vilja se Västbanken brinna.

De kan inte säga det öppet, men försvarsminister Ehud Baraks beslut att ge de palestinska styrkorna ny kravallutrustning är inte populärt bland israeliska extremister.

För den som levt bland palestinier i fyrtio år är allt detta vittnesbörd om ett djupt kulturellt skifte. Den palestinska nationalismen är full av våldsromantik, skolböckerna har länge hyllat våldsmän och ”martyrer” som sina största hjältar. Men på senare år har både ledare och medborgare börjat ompröva den väpnade kampen som politisk taktik.

För många år sedan dök en okänd palestinier från USA, Mubarak Awad, upp i Jerusalem och började predika icke-våld.

Hans analys var snillrik, men han vann inget gehör. På den israeliska sidan måste någon ha lyssnat, för han deporterades strax såsom uppviglare. Nu har hans idéer slagit igenom med besked.

Kanaan Jamal, som har hand om fredsprojektet i byn Asira, minns:

– Alla affischer med maskerade män som svingar kalashnikovs – de lockade oss en gång. Men åt fel håll, in i en återvändsgränd där vi irrat i generationer

Förhandlingar bröt samman gång på gång

1947
FN beslutar att dela det brittiska mandatet Palestina i en judisk och en arabisk stat.
1947–49
Det första israelisk-arabiska kriget. Nära 700.000 palestinier flyr landet eller drivs bort av israeliska styrkor. De och deras ättlingar lever som flyktingar i Libanon, Syrien, Jordanien och på Västbanken och Gazaremsan. Drygt 100.000 blir kvar, de israeliska araberna, som i dag är över en miljon.
1964
PLO, den palestinska befrielseorganisationen, grundas av arab­staterna.
1967
Israel erövrar Västbanken från Jordanien och Gaza­remsan från Egypten. De flesta palestinier lever därefter under israeliskt styre eller israelisk ockupation.
1969
Yassir Arafats (bilden) rörelse al-Fatah tar över PLO, som därmed upphör att vara ett redskap för arabstaternas ledare.
1987
Det första palestinska upproret (intifadan) mot Israels ockupation bryter ut. Islamiströrelsen Hamas grundas.
1992
Hemliga förhandlingar mellan Israel och PLO inleds i Oslo.
1993
Ömsesidigt erkännande Israel–PLO. Överenskommelsen undertecknas i Washington men kallas för Osloavtalet.
1994–96
Palestinskt självstyre under Arafat etableras på Gazaremsan och delar av Västbanken.
2000
Efter misslyckade försök att slutföra ”Osloprocessen” bryter förhandlingarna samman och den andra palestinska intifadan (upproret) bryter ut.
2002–03
Hamas bombkampanj skakar Israel, som krossar det palestinska självstyret och börjar bygga en mur på Västbanken.
2005
Palestinsk återuppbyggnad på Västbanken inleds under presidenten Mahmud Abbas (bilden) och premiärministern Salam Fayad.
2006
Hamas segrar i de palestinska valen.
2007
Hamas tar makten i Gaza och driver bort PLO:s styrkor.
2008–09
Israel och PLO nära en uppgörelse, men Israels premiärminister Ehud Olmert (bilden) faller innan den blir verklighet.
2009
De israeliska nationalisterna bildar en koalitionsregering och alla förhandlingar upphör.
2011
President Mahmud Abbas planerar ansöka om fullt palestinskt medlemskap i FN.

DN

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.