Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

I Finland betalar man snällt sina amorteringar

Arkivbild.
Arkivbild. Foto: Michael Folmer/Alamy

Jag flyttade för några veckor sedan. Det var en enkel flytt, bara några hundra meter, från en lägenhet som vi tyckte var onödigt stor och dyr, till en som passar våra behov bättre.

 Vi lever i en bonusfamilj och det började kännas som att vi kastade pengar i sjön på alla kvadratmeter som stod tomma när barnen bodde hos sin mamma.

När jag berättar för vänner i Stockholm att det finns ett stort utbud av hyreslägenheter i Helsingfors blir de avundsjuka. När jag berättar hur höga hyrorna är lugnar de ner sig.

Just nu är hyresnivån i centrum av Helsingfors 20,83 euro per kvadratmeter, vilket betyder att en bostad på 90 kvadrat kostar ungefär 1 870 i månaden, alltså ungefär 19 000 kronor.

Sådana summor kommer man visserligen upp till i Stockholm, inte minst med andrahandskontrakt, men då ska man också ha tur och hitta en hyresrätt.

I Helsingfors finns ingen regel som kräver att bostadsägare måste bo i sina egna bostäder. De kan hyra ut dem, göra om dem till airbnb-lägenheter eller låta dem stå tomma. Det gör att många med lite extra pengar, ofta i pensionsåldern, äger investeringslägenheter som de hyr ut. 

Dessutom är ungefär 30 procent av nyproduktionen i Helsingfors hyresbostäder.

Själv har jag både ägt och hyrt. Hittills har jag bott på åtta olika adresser i Helsingfors och det har aldrig varit svårt att hitta bostad. Vi bor kvar i centrum eftersom det ger mest valuta för pengarna så länge vi hyr. Flyttar vi utanför centrum sjunker inte hyrorna i samma takt som lägenheternas värde.

Men det händer nästan varje månad att någon frågar varför vi inte köper. Det är ju så mycket smartare, då betalar man till sig själv varje månad i stället för till hyresvärden.

Jag håller med, men jag har också insett att jag borde ha börjat spara för tjugo år sedan om jag vill bo kvar i mina nuvarande kvarter.

Amorteringskraven är stränga i Finland, och de har blivit allt strängare. Just nu får man vara glad om man får ett bostadslån på tjugo år, och på så kort tid betalar man inte en lägenhet i innerstan om man inte har ganska mycket egna pengar på banken.

Jämför man med Sverige är skillnaden stor inte minst när det gäller amorteringskulturen. Finländare betalar snällt in varje månad och kortar av sina lån i snabb takt. Så har man alltid gjort (åtminstone sedan 90-talets bankkrasch) och något annat kommer inte på fråga.

Nu har man skärpt amorteringskraven också i Sverige, men ändå kommer man inte upp till Finlands nivå. Det beror inte bara på procentsatser utan på att svenskar amorterar betydligt långsammare. 

Vilket innebär att en ung medelklassfinländare i regel inte har råd med den där Thailandsresan som en svensk i samma situation, kanske föräldraledig dessutom, kan unna sig.

Med tanke på miljön är det kanske lika så bra.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.