Mot en blå fond med rullande gula stjärnor i stora plenisalen i parlamentet i Bryssel. debatterar politiker som förmodligen få europeiska väljare hört talas om. De vill alla bli ny ordförande för EU-kommissionen efter Jean-Claude Juncker.

Det är inte säkert att någon blir det (mer om det senare). Bäst chans har danska liberalen Margrethe Vestager, tyska kristdemokraten Manfred Weber och nederländska socialdemokraten Frans Timmermans.

De övriga tre på scenen, vänsterns Nico Cué, grönas Ska Keller och konservativas Jan Zahradil får finna sig i att spela andra fiolen. De kommer att bli förhandlingsparter för någon av huvudpersonerna när de ska försöka skapa en majoritet i EU-parlamentet efter valet.

Hur klarade de tre favoriterna debatten?

Manfred Weber skulle göra succé som nattpratare i radion. Hans mjuka röst är lugnande, på gränsen till sövande, och han pratar gärna om samförstånd och att skapa optimism bland Europas invånare. Hur? Det gav han inget svar på. 

Det är därför mycket svårt att se Manfred Weber som den som för EU:s räkning ska förhandla med tungviktare som Donald Trump eller Vladimir Putin. Weber har aldrig suttit i en nationell regering eller haft ett exekutivt jobb.

Han gav dock några konkreta förslag som kan förändra EU. Weber vill frångå dagens modell där det krävs enighet mellan de 28 medlemsstaterna i skattefrågor och i utrikesfrågor. I stället vill han att det ska räcka med en kvalificerad majoritet, alltså att 55 procent av medlemsstaterna med tillsammans minst 65 procent av invånarna, är för ett förslag. Detta för att göra EU mer beslutsmässigt. 

Weber tog upp Venezuela som ett exempel. Där tog det EU fyra veckor att fördöma hur president Maduro behandlar sin befolkning eftersom Italien och Grekland bromsade.

Margrethe Vestager och Frans Timmermans är det mer krut i. Margrethe Vestager, kommissionär för konkurrensfrågor, viker inte ned sig för vare sig amerikanska teknikjättar som Google och Apple eller för franska och tyska tågtillverkare som vill gå samman. Därför är hon nog den som är mest känd av politikerna.

Frans Timmermans har å sin sida fajtats med regeringarna i Polen och Ungern, som tänjer på EU:s grundläggande principer för hur en rättsstat ska fungera.

För att återgå till Margrethe Vestager vill hon ha en EU-skatt på de digitala företagsjättarna och en gemensam lägsta nivå för bolagsskatt. 

Det vill även Frans Timmermans. Han föreslår att bolagen ska betala 18 procent av sina vinster.

Frans Timmermans vill även ha fastslagna minimilöner över hela EU, som ska uppgå till 60 procent av medianlönen i medlemsstaten. Vestager och Weber vill däremot inte att EU bestämma minimilöner.

Alla tre är eniga om att beskatta de digitala jättarna. Alltså kan Apple, Amazon, Facebook med flera vänta sig skarpa förslag om dessa politiker får bestämma.

Klimatfrågan blev en av de hetaste i debatten. Timmermans anklagade Weber för att vara bakåtsträvare. Timmermans citerade en ideell organisation som tittat på hur Webers partigrupp röstat i EU-parlamentet och utnämnt den till dinosaurier.

Manfred Webers försvar var att han inte tror på bestraffning och regelverk som hämmar, utan på innovationer.

Vem som slutligen ska bli EU-kommissionens ordförande avgörs av 28 stats- och regeringschefer. De ska, men hänsyn till valresultatet den 26 maj, föreslå en kandidat för Europaparlamentet.

De stats- och regeringschefer som tittade på torsdagskvällens debatt satt nog alla och funderade på vilka andra talanger, utöver de på scenen, som finns att tillgå för den viktiga posten som kommissionsordförande. 

Särskilt gäller det om Manfred Weber på något sätt lyckas manövrera sig fram som den som samlar en majoritet i parlamentet. Mannen med den sammetslena rösten är knappast rätt person att efterträda Juncker.

Läs mer: Därför utmanar hon Google, Apple och Facebook 

Läs mer: Superallians från Tsipras till Macron ska bekämpa de högerextrema i Europa