Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 03:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/pia-gripenberg-theresa-mays-lyckligaste-dag-pa-posten-var-hennes-allra-forsta-i-juli-2016/

Världen

Pia Gripenberg: Theresa Mays lyckligaste dag på posten var hennes allra första i juli 2016

01:59. Kvinnan som ville förändra Storbritannien – här är Theresa Mays tid som premiärminister.

Hennes år som regeringschef blev inte som hon tänkt sig. 

Theresa May drömde om att förändra Storbritannien. Men hon fastnade i Brexitsörjan som till slut blev henne övermäktig.  

Pia Gripenberg porträtterar kvinnan som kommer få eftermälet som Storbritanniens sämsta premiärminister i modern tid.

Av alla gånger det ryktas om Theresa Mays avgång är det ironiskt att det blir i samband med att britterna röstat i ett EU-val. Detta EU som May förgäves försökt lämna och med Brexitförhandlingar som präglat hela hennes tid som premiärminister. 

Hennes år som regeringschef blev inte som hon tänkt sig. Nu kommer hon att minnas som Storbritanniens sämsta premiärminister i modern tid.

Läs mer: Theresa May avgår som partiledare

Theresa Mays lyckligaste dag på posten var förmodligen hennes allra första i juli 2016. I gulsvart sommarkappa stod hon med maken Philip, klädd precis så strikt som den bankman han är, utanför nya bostaden 10 Downing Street.

När David Cameron efter folkomröstningen i juni snabbt lämnade sin post fanns hon inte bland favoriterna att ta över. Men Camerons tänkta efterträdare slog sönder varandras förhoppningar. Fram trädde inrikesministern Theresa May som kandidaten som partiets medlemmar kunde ena sig kring.

I sitt tal tal utanför 10 Downing Street utlovade hon att föra en politik som inkluderade alla britter; att skapa ett land där folk oavsett ålder, bakgrund, klass eller hudfärg skulle kunna ha möjligheten att lyckas. Det Tories som förknippades med gräddfiler för män i skräddarsydda kostymer som utbildats på elitskolan Eton var det slut med, förstod alla.

I början såg det förhoppningsfullt ut. Väljarna gillade henne och Mays rykte som hårdförd inrikesminister i migrationsfrågor uppskattades av konservativa Tories gräsrötter. 

Men Theresa Mays ansats att försöka blidka alla delar av det splittrade Tories ledde till stora strategiska misstag. Till exempel utnämningen av Brexitören David Davis som minister för Storbritanniens utträde ur EU, Brexitminister i vardagslag. Hans bekymmerslösa stil gick inte hem i juridikens Bryssel. En bild från allra första mötet med EU:s chefsförhandlare Michel Barnier säger allt: Barnier och hans team har luntor med underlag framför sig på bordet, David Davis har inte med sig något alls, förutom sitt glada leende.

Det blonda yrvädret Boris Johnson som utrikesminister var en annan chansning som inte höll. Hans uttalanden fick utrikesrelationer att gnissla. 

Foto: Ben Cawthra/REX

Det dröjde ända till dess att Theresa May satte ned foten i Brexitfrågan sommaren 2018 innan Davis och Johnson lämnade regeringen. De ansåg inte att hennes förslag till avtal med EU var i linje med folkomröstningens resultat.

På den vägen har det fortsatt med ständiga ministeravhopp på grund av just Brexit.

Under sin tid som inrikesminister arbetade Theresa May med ett fåtal förtrogna och hade själv järnkoll på det mesta. En riktig arbetshäst. Det bidrog till att hon överlevde länge på den posten, annars känd som en katapultstol i brittisk politik.

Men samma förmåga har varit till hennes stora nackdel som premiärminister.

Hon har inte förmått, eller velat, involvera vare sig sin egen regering eller sitt parlament tillräckligt i Brexitfrågan. Därmed har hon hamnat på kant med oppositionen, både Labour och den inom sitt eget parti.

Att parlamentet ett flertal gånger med bred marginal röstat ned hennes uppgörelse med EU visar hur misslyckad Theresa Mays Brexitstrategi varit. Att hon dessutom skällt ut parlamentarikerna, som hon ju är beroende av, har varit ödesdigert. 

Samtalen med Labour inleddes alldeles för sent. Åratal av ömsesidigt misstroende kan inte repareras på några veckor.

Erik de la Reguera: Nästa premiärminister kan snart befinna sig i ett lika låst läge 

Ett annat stort strategiskt misstag var parlamentsvalet i juni 2017. Theresa May ärvde en majoritetsregering av David Cameron. Men för att göra sin egen position starkare och nita till Labour, som såg ut att vara nere för räkning under nya ledaren Jeremy Corbyn, utlyste hon ett nyval. 

Under kampanjen blev det uppenbart att May saknar karisma. Hon är en kamrerstyp. Robot, säger motståndarna. Dessutom innehöll valmanifestet märkliga förslag, varav ett fick öknamnet dödsskatt. Ingen valvinnare.

Resultatet blev att Tories förlorade sin majoritet i parlamentet. Sedan dess har Theresa May fått förlita sig på stöd från lilla konservativa nordirländska partiet DUP, vilket har präglat Brexitförhandlingarna.

Dessa förhandlingar har slukat det mesta av Theresa Mays tid. Förhoppningarna den där dagen i juli 2016 om att driva en politik som skapar framtidstro för alla brittiska medborgare fanns det ingen tid över för.

Till detta har hon haft otur med besvärlig hosta och heshet under ett par viktiga tal.

Trots Theresa Mays ständiga misslyckanden, särskilt runt Brexit, lät partikamraterna henne stanna på sin post ända tills nu. Ingen annan har tydligt klivit fram och varit beredd att axla ansvaret. Theresa Mays nederlag ska därför delas med övriga Toryledningen.

När brittiska medier spekulerar i tänkbara efterträdare nämns ett dussintal män och kvinnor, bland annat Boris Johnson.

Hos vadslagningsfirmorna är han storfavorit.

Läs mer: Boris Johnson favorit att ta över efter Theresa May

 

Läs mer. Brexit får militanta grupper i Nordirland att växa 

Läs mer. Pia Gripenberg: EU:s ledare har helt tappat tron på Theresa May