Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Marine Le Pen
Marine Le Pen Other: Mehdi Chebil
Världen

Pressad Marine Le Pen vill samarbeta med SD

Marine Le Pen pressas från alla håll. Fadern angriper henne, systerdottern sägs förbereda en kupp, och hennes tidigare närmaste man har just bildat ett nytt parti.

Med en vecka kvar till Nationella Frontens partikongress i Lille är ledaren Marine Le Pens ställning svagare än på länge. 

Men hon ger inte slaget förlorat. Till DN säger Marine Le Pen att hon hoppas få igenom ett namnbyte – och kunna samarbeta med Sverigedemokraterna nästa år.

Snöklädda berg omger den lilla byn Kintzheim i Alsaceregionen, två mil från gränsen till Tyskland. Många av de som bor här är flerspråkiga, och historiskt har regionen tillhört såväl Frankrike som Tyskland. Svenska trupper intog och raserade slottet i närheten av byn under Trettioåriga kriget. Och så sent som under andra världskriget blev Alsace annekterat av Tyskland, innan krigslyckan vände. 

I dag är regionen själva sinnebilden av ett fredligt, enat Europa, med Strasbourg som säte för Europaparlamentet och en öppen gräns mellan de forna fiendestaterna. 

Att Marine Le Pen väljer att förlägga sitt sista medlemsmöte före Nationella frontens partikongress hit kan tyckas en smula märkligt. Men det är just i byar och småstäder som Kintzheim som nationalistledaren kommit närmast att säkra en majoritet av väljarnas sympatier. Här röstade fyra av tio på henne i presidentvalet i maj förra året.

– Bonjour. Kan man få en kopp kaffe? 

Marine Le Pen kliver in genom korsvirkeshusets ytterdörr. Klädd i svart kavaj, jeans och med glasögonen uppskjutna i pannan ser hon ganska alldaglig ut. Rörelserna är lite trötta, men ögonen vaksamma, stridslystna. 

Månaderna som gått sedan presidentvalet har inte varit lätta för henne. President Emmanuel Macrons popularitetssiffror har börjat dala något, men hittills är det i första hand andra i oppositionen som dragit nytta av det. 

Både den traditionella högerns ledare Laurent Wauquiez och vänsterledaren Jean-Luc Mélenchon ses av väljarna som tydligare representanter för oppositionen än Le Pen, enligt en ny mätning. 

Tidigare Marine Le Pens närmaste man – nu har Florian Philippot startat ett konkurrerande parti.
Tidigare Marine Le Pens närmaste man – nu har Florian Philippot startat ett konkurrerande parti. Foto: Christophe Ena, AP

I torsdags kom också besked om att utredningsdomare i Paris inlett en formell förundersökning (”mise en examen”) mot Le Pen för att hon 2015 spred vidare våldsamma bilder av terrorsekten IS avrättningar och tortyr via sitt Twitterkonto. Le Pen riskerar upp till tre års fängelse och 700 000 kronor i böter, om hon döms för brottet.

Med bara ett drygt år kvar till valet till Europaparlamentet växer en oro i Nationella fronten. Har partiledarens förtroendekapital urholkats? 

Florian Philippot, som tidigare var Marine Le Pens närmaste man, bröt nyligen med henne och lanserade ett helt nytt parti som kallas Patrioterna (Les Patriotes). 

Den ökände grundaren till Nationella fronten, Jean-Marie Le Pen, har samtidigt återupptagit attackerna på sin dotter, i samband med lanseringen av sina memoarer. Han stämplar Marine Le Pens förslag om ett namnbyte och reformer av partiets stadgar som ”ett mord” på Nationella fronten.

När sedan Marine Le Pens systerdotter, den 28-åriga Marion Maréchal-Le Pen, oväntat höll ett tal på en konferens i USA i förra veckan – strax efter vicepresident Mike Pence – började bilden av ett ledarskap i kris ta form.

Marion Maréchal-Le Pen lämnade politiken i juni förra året, precis i tid för att undkomma skuld för det svaga resultatet i parlamentsvalet. Hon står sin morfar Jean-Marie Le Pen betydligt närmare än moster Marine – och nu ryktas det om att hon förbereder sig för en strid om partiledarposten.

Jag är inte här för att vara inspirationskälla, utan för att kämpa för mitt land.

När den franska kaffekoppen ställts ned på bordet i Kintzheim, väljer jag att gå rakt på sak.

Din far kritiserar dig. Det spekuleras om att din systerdotter tänker utmana dig. Och den som tidigare var din närmaste man har nu bildat ett nytt parti. Kan du fortfarande tjäna som inspirationskälla för nationalister i Frankrike – eller för den delen i Sverige, där det hålls riksdagsval i år? Eller har du redan börjat planera för en framtid i vilken du inte längre är partiledare?

Marine Le Pen lyssnar med ett stelt leende. För en sekund undrar jag om hon ska utbrista i en av sina tirader mot  ”globalistmedierna”. Men hon svarar lugnt:

– Jag är inte här för att vara inspirationskälla för de ena eller de andra. Jag är här för att kämpa för mitt land och dess suveränitet. Marion [Maréchal-Le Pen] lämnade politiken frivilligt, som du vet, för att satsa på en annan karriär. Det kan man så klart beklaga, men knappast kritisera henne för. 

– Det är väl bara utmärkt att hon nu hållit ett tal i USA, även om det inte innebär att hon gör comeback här hemma. Jag noterar att ingen mer än jag kandiderar till partiledarposten på kongressen i Lille den 10-11 mars. 

– När det gäller Jean-Marie [Le Pen] och Florian Philippot så har jag brutit med dem, eftersom jag har andra politiska visioner än de har. Det tar jag fullt ansvar för, fortsätter hon.

När Marine Le Pen sedan pressas ytterligare av franska journalister om hur hon ser på en utmaning från systerdottern, lägger hon till:

– Om den franska opinionen och, framför allt, våra medlemmar anser att någon annan skulle vara ett bättre val som kandidat i nästa presidentval, då flyttar jag så klart gärna på mig. Jag har inte för avsikt att klamra mig fast vid det här uppdraget i all evighet.

Marine Le Pen är tydlig när hon talar med medlemmarna i den lilla byn Kintzheim: partiet måste byta namn.
Marine Le Pen är tydlig när hon talar med medlemmarna i den lilla byn Kintzheim: partiet måste byta namn. Foto: Mehdi Chebil

Fakta:Nationella fronten

  • Nationella fronten (Front National) grundades 1972 av Jean-Marie Le Pen. Partiet samlade gamla sympatisörer till Vichyregimen (som samarbetade med den tyska ockupationsmakten under andra världskriget), nyfascister och andra grupper på yttersta högerkanten.
  • 2002 gick Jean-Marie Le Pen överraskande till den andra och avgörande omgången i det franska presidentvalet, efter att ha fått 17 procent i den första. Han fick samma resultat i den andra. Jacques Chirac segrade med 82 procent.
  • 2011 övertog Jean-Marie Le Pens dotter Marine Le Pen partiledarposten. Hon inledde ett försök att reformera partiet och distanserade det från faderns ökända antisemitism. Kraven på invandringsstopp, fler poliser och inskränkningar av utövandet av religionen islam har i stället blivit profilfrågor.
  • I den ekonomiska politiken har Nationella fronten gått från att ha haft en tydlig frihandelsvänlig profil, till att omhulda protektionism och välfärdsprogram för fattiga, samtidigt som Marine Le Pen odlat ett starkt motstånd till EU – delvis inspirerat av Florian Philippot, som nyligen bröt med henne och bildade ett nytt parti.
  • 2012 fick Marine Le Pen 18 procent av rösterna i presidentvalet.
  • 2017 fick hon 23 procent, vilket tog henne till den andra och avgörande omgången av presidentvalet. I den fick hon dock inte mer än 36 procent – medan Emmanuel Macron vann med 64 procent av rösterna.
  • Jean-Marie Le Pen har uteslutits ur Nationella fronten på grund av sina extrema, öppet rasistiska åsikter. Han är dock fortfarande hedersordförande i partiet, en titel som den nuvarande ledningen inte kunnat återkalla.

Sju år har gått sedan Marine Le Pen efterträdde sin far som ledare för Nationella fronten, och inledde det som hon själv har beskrivit som en ”normalisering” av partiet. 2011 var många skeptiska till den föresatsen, och än i dag menar många statsvetare och historiker att förändringarna i det gamla nyfascistiska partiet åtminstone delvis varit kosmetiska.

Marine Le Pen har tydligt distanserat sig från sin fars ökända antisemitism – men hon avfärdar ännu att Frankrike som nation skulle ha något att be om ursäkt för när det gäller judeförföljelserna och deporteringarna till koncentrationslägren under andra världskriget. 

När jag ’bara’ fick 36 procent i presidentvalet pustade alla ut. Det är talande för hur långt normaliseringen har gått.

Hon har inte heller kommit i närheten av en ordentlig ursäkt för den roll som Nationella fronten och dess företrädare hade som nyfascismens fanbärare i Frankrike under stora delar av efterkrigstiden.

Ändå menar partiledaren att hennes normaliseringsstrategi har varit framgångsrik.

– Det är bara att titta på siffrorna. När min far lyckades gå till andra omgången i presidentvalet 2002 var det en stor överraskning för alla. Sedan fick han 17 procent – och alla blev skräckslagna. Men när jag gick till andra omgången förra året sågs det bara som logiskt och väntat. Och när jag sedan ”bara” fick 36 procent pustade alla ut. Det är talande för hur långt normaliseringen har gått, säger Marine Le Pen med ett snett leende.

Emmanuel Macron vann presidentvalet i fjol – men Marine Le Pen kom tvåa och fick över en tredjedel av rösterna i andra omgången.
Emmanuel Macron vann presidentvalet i fjol – men Marine Le Pen kom tvåa och fick över en tredjedel av rösterna i andra omgången. Foto: Mehdi Chebil
Vårt mål i valet till Europaparlamentet är att vinna en majoritet som står upp för ett nationernas Europa.

Nästa steg är ett namnbyte på partiet och ändringar av stadgarna, om hon får som hon vill. Vilket det nya namnet blir är än så länge en hemlighet, men medlemmarna har blivit lovade en omröstning om namnbytet efter partikongressen.  

Till DN säger Le Pen att hon hoppas att ändringarna ska underlätta nya samarbeten, till exempel med Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna efter valet till Europaparlamentet nästa år.

– Vi nationalister i Europa har vind i seglen. Det är Sverige ett bevis för. Danmark likaså, och Finland, Italien, Österrike... och ja, här i Frankrike. Vårt mål i valet till Europaparlamentet är att vinna en majoritet som står upp för ”ett nationernas Europa”, oavsett om det sker i form av officiella allianser eller inte. Sedan är de, som så vill, självklart välkomna att ansluta sig till vår grupp i Europaparlamentet.

Hittills har Sverigedemokraterna och bland andra brittiska Ukip valt att hålla Nationella fronten och dess partigrupp ENF (Nationernas och friheternas Europa) i Europaparlamentet på armlängds avstånd, på grund av den kvardröjande fasciststämpeln. Det är det Le Pen nu hoppas ändra, en gång för alla.

TV: Marine Le Pen: ”De nationella krafterna har medvind”

Musiken dånar när partiledaren en stund senare kliver in i den konferenslokal där runt 400 av traktens medlemmar samlats till lunch vid flera långbord.

Från scen talar Le Pen återigen om vikten av allianser, om hur stödet från högerkandidaten Nicolas Dupont-Aignan i andra omgången av presidentvalet förra året var ”historiskt”, och hur fler allianser är avgörande för att komma närmare presidentposten. 

Sedan skärper hon tonen:

– Jag ska göra det tydligt för er: utan namnbyte på partiet – inga allianser.

Det kommer artiga applåder. Men det hörs inga skallande rop. Inga ”Marine, Marine, Marine”, som vid valmötena i valrörelsen för ett år sedan.

Vid långborden är ansiktsuttrycken undrande. 

När partiledaren sätter sig ned på hedersgästens plats är leendet stelare än vanligt. En kypare böjer sig fram och erbjuder ett vitt alsacevin, men hon viftar avvärjande med handen, och kyparen går vidare.

Runt henne tycks lunchgästerna inte riktigt veta vad de ska säga. 

Stämningen runt partiledaren vid lunchbordet är tidvis stel.
Stämningen runt partiledaren vid lunchbordet är tidvis stel. Foto: Mehdi Chebil

En bit bort, vid ett annat av långborden, sitter 52-åriga Nathalie Aubert och hennes vänner Jean-Paul Gley och Jean-Michel Weissgerber, båda pensionärer. De har rest hit tillsammans från närliggande Colmar.

Vännerna döljer inte sin skepsis till idén om ett namnbyte.

– Jag tycker inte att det är en bra idé. Ideologin har ju inte förändrats. Inte i grunden, säger Nathalie Aubert.

Jean-Michel Weissgerber fyller i:  

– Hur det än är, så finns det en kontinuitet. Jag kan förstå argumenten för att ändra namnet, men jag kommer inte att rösta ja till det här. Om du ser på den traditionella högern, så har de ändrat namn många gånger under årens lopp. Förr hette de UMP, nu heter de Republikanerna. Men i grunden ändrar det ingenting.

 Även Jean-Paul Gley skakar på huvudet.

– Namnet är faktiskt något folk känner igen. Det var Jean-Marie Le Pen som döpte partiet en gång i tiden, och det kan man tycka vad man vill om, men det är inte något som man skäms över här, tvärtom. Jag tror att det är en styrka för oss att folk känner igen vårt namn. 

TV: Tre supportrar om Le Pen

När jag frågar vad de tror Marine Le Pens framtid som partiledare blir svaren betydligt mer undvikande

– Marine Le Pen är just nu den enda som öppet säger att hon vill kandidera till presidentposten 2022. Men jag tror ju att det finns andra som också skulle kunna vara bra kandidater. Jag tänker på namn i partiledningen som Louis Aliot eller Nicolas Bay, säger Nathalie Aubert.

Och Marion Maréchal-Le Pen?

– Ja, Marion Maréchal-Le Pen också. Hon höll ett tal i USA, men hon har inte gjort comeback i politiken på hemmaplan. Kanske återvänder hon en dag. Personligen hoppas jag att hon gör det, säger Nathalie Arnaut och spricker för första gången under samtalet upp i ett leende.

Den 28-åriga Marion Maréchal-Le Pens tal vid den republikanska, konservativa CPAC-konferensen för en dryg vecka sedan innebar en omfamning som Marine Le Pen aldrig fått av det amerikanska etablissemanget.

Under förra årets valrörelse reste Marine Le Pen visserligen till New York och sågs skymta förbi i lobbyn i Trump Tower – men något offentligt möte med presidenten blev det aldrig.

Marion Maréchal-Le Pen är också mer konservativ än sin moster. Hon står nära patriarken Jean-Marie Le Pen i klassiska moralfrågor, som samkönade äktenskap och abort, och i den ekonomiska politiken förespråkar hon en mer frihandelsinriktad linje, liksom sin morfar.

Den protektionism och sociala välfärdspolitik som Marine Le Pen drivit och som bidragit till partiets växande stöd bland arbetarväljare, har däremot aldrig engagerat Marion Maréchal-Le Pen – annat än som ett agn i partiets röstfiske. 

Men de av Marion Maréchal-Le Pens anhängare som hoppas att hon ska utmana Marine Le Pen om ledarrollen den närmaste tiden lär bli besvikna, tror Jean-Yves Camus, Frankrikes ledande expert på Nationella fronten.

Han har skrivit flera böcker om partiet, och följt dess väg från obskyr samlingsplats för nazikollaboratörer och nyfascister till en bredare, nationalistisk rörelse under Marine Le Pens ledning.

– Vid kongressen i Lille om en vecka finns inte någon som helst utmanare till Marine Le Pen, och det lär inte förändras under de sista dagarna. Frågan som många ställer sig nu är om Marion Maréchal-Le Pen är redo att bli partiets kandidat redan i presidentvalet 2022. Personligen är jag skeptisk till det. Jag tror att hon väntar. För hon har en viktig sak som talar mot det: åldern. 

Är Marion Maréchal-Le Pen för ung för att kunna ta över partiet?
Är Marion Maréchal-Le Pen för ung för att kunna ta över partiet? Foto: JIM WATSON

Jean-Yves Camus påminner om att Nicolas Sarkozy i Frankrike ansågs vara en ung president i Frankrike när han 52 år gammal valdes till ämbetet. Och att Emmanuel Macron sågs som exceptionellt ung när han vid blott 39 års ålder valdes till president förra året.

– I Frankrike väljer vi av tradition äldre politiker till presidenter. Det är svårt att ändra på det över en natt. Och 2022 är Marion Maréchal-Le Pen bara 32 år, säger Camus. 

Men ibland rör sig saker snabbt i politiken. Och om Marine Le Pens ställning skulle försvagas ytterligare – kanske efter en misslyckad satsning på ett namnbyte – kan situationen förändras.

Läget är på sätt och vis ganska likt det i Sverige, där Sverigedemokraterna behöver stöd från andra partier.

– Marine Le Pen har rätt i att Nationella fronten behöver sluta fler allianser, om de ska kunna nå regeringsmakten. Läget är på sätt och vis ganska likt det i Sverige, där Sverigedemokraterna behöver stöd från andra partier för att nå fram till regeringsmakten. Men det är inte säkert att ett namnbyte är rätt väg. Se på Österrike. Där har Frihetspartiet (FPÖ) haft samma namn sedan grundandet 1955, men det sitter nu i regeringen. Det som har ändrats där är att nya ansikten kommit till – och en delvis förändrad politik, säger Camus. 

Många av Nationella frontens medlemmar är skeptiska till förändringar – och inte bara kring namnet. Kraven på ett stopp för invandring och förbättrad säkerhet är centrala för partiets identitet, liksom idén om en tydligare gränsdragning; både vad gäller de yttre gränserna och de som går inom landet.

– Nationella frontens förslag om ”nationell prioritet” innebär att franska medborgare alltid ska ges förtur till anställningar och i andra sammanhang i samhället. Det är diskriminerande mot personer från andra EU-länder, och gör att partiet ses som extremt i mångas ögon. Men om Marine Le Pen skulle slopa det förslaget, förlorar partiet en av allt färre frågor som särskiljer det från den övriga högern. Det är ett svårlöst dilemma för henne, säger Jean-Yves Camus.

Politiska partier varar inte för evigt. 

I nedgång kan splittring bli svår att hantera. Ledarstrider bryter ut, fraktioner drabbar samman. 

Kan Nationella fronten vara ett minne blott om några år?

En som tror det är Eliane Klein, som sitter i regionalfullmäktige i Grand Est, den region som Alsace är del av.

Eliane Klein.
Eliane Klein. Foto: Mehdi Chebil

Fram tills för några veckor sedan tillhörde hon Nationella fronten och var partiets tunga namn i Kintzheim. Det var faktiskt hon som bokade lokalen som Marine Le Pen talar i.

Men när DN möter henne på en restaurang i byn har hon just bytt parti. Numera representerar hon Florian Philippots parti Patrioterna.

– För mig var det  den avslutande debatten i förra årets valrörelse som avgjorde saken. Innan dess hade jag hopp om seger i valet. Men när jag såg Marine Le Pen gå på sådär, som hon gjorde... Det var hemskt. Hon var så aggressiv, så fullständigt utom kontroll... Det var som att hela Nationella fronten kraschlandade för mig, där och då, säger Eliane Klein. 

Marine Le Pen har själv erkänt att hennes insats i debatten mot Emmanuel Macron var svag – om än med brasklappen att ”det aldrig kan vara enbart lagledarens fel om ett lag förlorar”. 

När Florian Philippot valde att lämna partiet bestämde jag mig för att följa med

Men för Eliane Klein var det inte bara valsegern som gick förlorad där, utan hela det projekt av normalisering som Le Pen lett.

– Strategin bakom normaliseringen drogs egentligen upp av Florian Philippot. Han var garanten för den inriktningen. Så när han valde att lämna partiet bestämde jag mig för att följa med, säger hon.

Phillipot vill se en omedelbar ”Frexit” – att Frankrike lämnar EU – och anklagar Le Pen för att ha svikit sina principer för att hålla samman Nationella fronten.

Enligt Eliane Klein har Patrioterna hittills lockat över 11 av Nationella frontens 46 folkvalda i Grand Ests regionalfullmäktige, där Philippot tidigare ledde Nationella frontens partigrupp.

– Vi har kontakter med flera av de andra, och jag tror att de är på väg att fatta samma beslut, säger hon.

Utbrytningen är en växande huvudvärk för Marine Le Pen. Men skadeverkningarna tycks än så länge någorlunda begränsade. 

På medlemsmötet i Kintzheim lägger många av gästerna hundraeurosedlar i den franska flagga som bärs runt som en slags kollekt. Vi får inte ta bilder på pengarna i flaggan, men insamlingen är en bild så god som någon av den partidisciplin som Nationella fronten fortfarande är känd för. 

Samma järnhårda disciplin gör att Marine Le Pen nog ändå kan känna sig relativt säker på att bli omvald på partikongressen. 

Hur länge hon blir kvar på ledarposten, det är en helt annan fråga.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.