Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-05-30 02:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/romarna-langtar-till-sina-strander-och-arets-forsta-dopp/

Världen

Romarna längtar till sina stränder och årets första dopp

Bild 1 av 2 En polispatrull kontrollerar att ingen är på stranden.
Foto: Pacific Press
Bild 2 av 2 Två polismän kontrollerar dokument för två flickor på en av Roms stränder.
Foto: Matteo Nardone

Första maj är det datum då Roms stränder brukar öppna officiellt. Bilköerna till havet brukar vara långa. I år är det alltjämt tyst och stilla på den milslånga ljusa sandstranden.

Italiens diktator Benito Mussolini – som älskade att bada – såg till att romarna redan 1924 fick ett tåg som gick direkt till havet. Då var Mussolini en regeringschef som året därpå skulle installera en diktatur.

I dag har tåget blivit en del av Roms tunnelbana. Därmed är det mycket enkelt för romare och turister att åka till havet.

– Jag kan knappt bärga mig i väntan på årets första dopp och att dyka ner i vattnet, säger Laura di Placido, 39, på telefon.

Normalt jobbar hon på en kaffebar på Roms jättelika centralstation Roma Termini. Tågen går men allt annat är stängt. Alla barer och butiker förblir stängda och Laura är permitterad även denna vecka.

– Jag tror att folk nu är så badsugna att det kommer att behövas mängder med poliser för att stoppa badgästerna. Inte minst eftersom vi nu har högsommarvärme på gång.

I dag är den gyllengula sandstranden helt tom. Polisbilar kör fram och tillbaka utmed vägen för att kontrollera att ingen går ner på stranden. Den är lång. Ungefär 15 kilometer. Den startar i Castel Porziano och fortsätter sedan till grannkommunen Pomezia.

En del hör till ett stängt naturreservat. Området var länge inhägnat även gentemot havet. På 1960-talet tröttnade badgästerna på detta och gjorde ett stort hål i stängslet. Sedan dess har området aldrig kallats för något annat än ”il buco” – Hålet”!

Den långa stranden är indelad i ”stabilimento”, såsom badanläggningarna kallas. Ett stycke strand med solstolar, duschar och en bar som kvällstid förvandlas till en improviserad restaurang. 

Olika stabilimento har olika publik. Här finns dansanta brasilianare och transvestiter som festar med drinkar i solnedgången. Längre fram finns de homosexuella, där de äldre håriga männen, ofta med rejäl kagge, kallas ”orsi” (björnar). På nästa ”stabilimento” finns huvudstadens mest vältränade bodybuilders med svällande muskler. Och mitt bland allt detta finns familjer med småbarn. 

Mitt emellan två stabilimenti uppstår ofta ett slags ingenmansland där folk tar med sig egna parasoller som de sätter upp. Här hittar man swingerpar och nudister som är helt nakna. Troligen får de svårt att utöva sin kroppsliga frihet på samma sätt denna sommar då stranden kommer att vara mer kontrollerad. 

Men badanläggningen Oasi naturista (Naturisternas oas) är en tillåten plats för de som vill vara nakna. Detta är den enda officiella nudiststranden i hela Romregionen. Fast i baren och den eleganta restaurangen måste man åtminstone ha badbyxor eller bikini.

– Jag var 26 år när jag kom hit första gången, säger Pino Cinelli, 65.

– För mig har detta alltid varit en frihetens strand. Efterdyningar av 1968 fanns fortfarande kvar. Man talade om 70-talets hippievärld och hade massmöten och återskapade stora konserter på stranden. Det var som en revolution som pågick på denna strand.

Bland centralfigurerna fanns poeten och författaren Pier Paolo Pasolini, som mördades inte långt från denna strand 1975.

– För snart tio år sedan valde min partner och jag att köpa ett litet hus på gångavstånd från havet. Nu hoppas vi bara på att regeringen ger oss tillstånd att vistas och att njuta av vårt sommarhus även i år, säger Pino Cinelli.