Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Så fastnade stjärnor, skribenter och rådgivare i Weinsteins nät av hemligheter

Harvey Weinstein försökte på alla sätt tysta ner anklagelserna om sexuella övergrepp.
Harvey Weinstein försökte på alla sätt tysta ner anklagelserna om sexuella övergrepp. Foto: Chris Pizzello

Harvey Weinstein byggde sitt maskineri med hjälp av de som visste, de som inget visste och alla däremellan. Han styrde en grupp som gjorde övergreppen möjliga, som tystade ner dem och som spionerade åt honom. Samtidigt varnade han andra som upptäckte hans hemligheter att ingenting säga. De som kunde ge honom pengar eller prestige, och därmed förbättra hans rykte - och makt att skrämma - uppvaktade han. 

Denna text publicerades först i The New York Times – en tidning som DN samarbetar med.

Under veckorna och månaderna innan anklagelserna om Hollywoodproducenten Harvey Weinsteins metodiska övergrepp mot kvinnor avslöjades i oktober, försökte han dra i alla spakar i sin omsorgsfullt utformade apparat. 

Han samlade ammunition, ibland med hjälp av redaktören för tidskriften National Enquirer, som satte reportrar på att hitta information som kunde underminera de som anklagade honom. Han vände sig till gamla allierade, och bad en partner vid Creative Artists Agency (CAA), en av Hollywoods främsta talangbyråer, att få till ett möte med en CAA-klient, Ronan Farrow, som rapporterade om Weinstein. Han försökte att ge tjänster: medan han arbetade för att stoppa skådespelaren Rose McGowan från att i en biografi skriva att han förgripit sig på henne, försökte han ge en betalning på 50 000 dollar till hennes tidigare manager, och ge nya uppdrag till den litterära agent som var rådgivare till McGowan. Agenten, Lacy Lynch, svarade honom i ett mejl: ”Ingen förstår det smarta, intellektuella och kommersiella som HW.”

Weinstens slutgiltiga, misslyckade försök att manipulera visar hur han har arbetat i mer än tre årtionden: genom att försöka göra andra till verktyg eller sköldar för sitt beteende. Det enligt nästan 200 intervjuer, interna företagsdokument och tidigare okända mejl. Vissa hjälpte honom utan att förstå vad de gjorde. Många visste något, eller upptäckte ledtrådar, medan få förstod skalan av hans olämpliga sexuella beteende. Nästan alla hade incitament att titta åt ett annat håll eller anledning att vara tysta. Nu, när förteckningen av Weinsteins påstådda övergrepp fortsätter att komma fram, debatteras det kollektiva misslyckandet och fördelningen av skuld. 

Chefer vid Weinsteins filmbolag som fick reda på anklagelserna tog sällan sida, skrämda av sin lynnige chef eller oroliga för sina karriärer. Hans bror och partner, Bob, deltog i betalningar till kvinnor så tidigt som 1990. Vissa assistenter på lägre nivå drogs in: De satte ihop ”biblar” som inkluderade detaljer om hur de underlättade för honom att få till möten med kvinnor och hur de behövde anskaffa de penisinjektioner han tog för sina erektionsproblem. Hans advokater skapade förlikningar som gjorde att sanningen inte utforskades, och ännu mindre exponerades. 

– När man snabbt förlikar, finns ingen anledning att gå in på fakta, sade Daniel M. Petrocelli, en advokat som hanterade två förlikningar med kvinnor som anklagade Weinstein. 

Agenter och managers över Hollywood som ville vara en del av Weinsteins stjärnspäckade filmer, skickade skådespelare för att ensamma möta honom på hotell och gav dem rådet att vara tysta om något gick fel. 

– Harvey är som är Harvey är, sa fler än en agent till sina klienter. 

På CAA, till exempel, fick minst åtta talangagenter reda på att Weinstein trakasserat eller förgripit sig på deras kvinnliga klienter, men agenterna fortsatte att arrangera privata möten med honom. Även Nick Wechsler, talangmanager på en annan firma, som konfronterade Weinstein om McGowan, kände att han var tvungen att hålla kvar sina företagsförbindelser med honom. 

– Ibland var han den enda chansen i staden.

Weinstein höll sig borta från mediernas granskningar genom en blandning av hot och lockelser. Han drog reportrar nära sig genom löften om tillgång till stjärnor, regissörer och kändistäta fester. Vissa journalister förhandlade bok- och filmavtal med honom trots att de skulle bevaka honom. Studiochefen betalade en gång en skvallerskribent för att ta reda på pikanta godbitar som Weinstein kunde använda för byteshandel om reportrar snubblade över historier som han försökte hålla hemliga. Han var så nära David J. Pecker, chef för American Media Inc, som äger National Enquirer, att han inom kvällstidningsvärlden var känd som oantastlig. ”VTP” eller ”vän till Pecker”. Den statusen delades av ett fåtal utvalda, inklusive Donald Trump. 

Disney, ett kungarike för familjevänlig underhållning, kontrollerar sina verksamheter hårt, men tillät Weinsteinbröderna att driva Miramax Studio praktiskt taget självständigt, under de tolv åren de var anställda. (Paret bar t-shirts med orden ”Corporately Irresponsible” (företagsmässigt oansvariga) vid en av företagets träffar.) Weinstein lämnade Disney med ett imponerande antal Oscars, och en serie förlikningar och anklagelser om sexuellt olämpligt beteende som han samlat på sig under sin tid där. Disney, som menar att de inte hade information om de påstådda övergreppen, står i en stämningsansökan inför anklagelser om att de ”visste, borde ha vetat eller var medvetet blinda.” 

Weinstein, 65, är under utredning av polismyndigheter i tre städer. Trots att han har erkänt att hans agerande ”har skapat mycket smärta” har hans advokater förnekat att han utfört sexuella övergrepp. Hans talesperson bestrider i den här artikeln anklagelser om olämpliga närmanden, och menar att Weinsteins minnen av händelserna ser annorlunda ut än det som de som anklagat honom berättat. 

Som mästare på påtryckningar, skapade Weinstein genom sina filmer relationer över gränserna mellan underhållning, politik, media och ännu längre, och fick en status som ibland visade sig användbar för att skrämma andra och skydda sig själv. 

– Jag känner USA:s president. Vem känner du? sade Weinstein, som själv samlade in pengar till Demokraterna, under tiden Barack Obama satt i Vita huset. Till det lade han till svordomar. 

– Jag är Harvey Weinstein. Du vet vad jag kan göra, brukade han säga. 

Sent i september visar mejlkorrespondens att han med Hillary Clinton diskuterade en dokumentärserie som han arbetade på. Han hade länge samlat in kampanjpengar till henne, och hennes feministiska referenser hjälpte honom att bättra på sin image. Detta trots att Tina Brown, tidskriftsredaktör, och Lena Dunham, författare och skådespelare, båda menar att de varnat Clintons rådgivare om hans hantering av kvinnor. Nu utbytte Weinstein frågor om distribueringsrättigheter för tv-serien. 

– Jag hoppas att vi kan få ett bra pris för det här, svarade Clintons advokat Robert Barnett. 

Två dagar senare avbröt Jeff Bezos, grundare och chef för Amazon, sin semester på Hawaii för att få råd från Weinstein, enligt mejlen. Wall Street Journal rapporterade om kaos på Amazon Studios, ett av Weinsteins partnerbolag. Weinstein rekommenderade en aggressiv respons som involverade inhyrningen av hans eget team, inklusive den förlikningsjurist som ”ser till att alla håller sig till samma historia”, skrev Wesintein. 

Han lade till: ”Jag koordinerar gladeligen med vem du vill, som en vän av domstolen.” Bezos har valt att inte kommentera dessa uppgifter.

Trots att Weinstein blev medveten om att reportrar granskade hans uppförande besökte han den internationella filmfestivalen i Toronto i september, och bjöd med två kvinnor till sitt hotellrum. Där växlade han mellan att be om massage, göra ovälkomna närmanden och erbjuda karriärstips, säger kvinnorna som bett om anonymitet. Deras vittnesmål backas delvis upp av sms och av en vän som ska ha fått höra historien i samband med att händelsen inträffade. Efteråt, menar kvinnorna kom Weinstein med varningar och vädjade om att de inte skulle prata med någon. Weinstein själv kallar vittnesmålen för ”nonsens”. 

Han pressade sina kolleger, och sa till Lance Maeroy, en talför medlem i Weinsteinbolagets styrelse, att han skulle hitta pinsamma detaljer från hans bakgrund och använda dem mot honom. Han drev på Irwin Reiter, en chef som arbetat för honom i tre decennier, att tala gott om honom till reportrar. När Reiter vägrade, berättar han att Weinstein svarade med att han hade graverande information om honom också. 

Ungefär samtidigt försökte han få till stånd ett avtal med Lynch, den litterära agent som var rådgivare till McGowan, och andra. 

”Att ha kontakt med tre intelligenta kvinnor skulle verkligen hjälpa min image,” skrev han i ett mejl där han föreslog ett möte. 

Mötet blev aldrig av, enligt Lynch. Hon menar att hon kände att Weinstein försökte ställa sig in hos henne på grund av hennes relation till McGowan, och hon spelade bara med. Jill Messic, McGowans tidigare manager, varken fick eller accepterade pengar från producenten, säger hennes jurist. 

Minuter innan New York Times publicerade de första anklagelserna om Weinstein i höstas, ringde han reportrarna som skrev artikeln. Han växlade mellan smicker och hot, och sa att han hade sätt att veta vilka som samarbetat med undersökningen och att han kunde underminera dem. 

– Jag är en man som har stora resurser, varnade han. 

Denna artikel publicerades först i New York Times.
Översättning: Evelyn Jones


Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.