Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-07-03 23:11

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/smittspridningen-foljer-monster-fran-apartheidtiden/

Världen

Smittspridningen följer mönster från apartheidtiden

Bild 1 av 5
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 2 av 5
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 3 av 5
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 4 av 5
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 5 av 5
Foto: Erik Esbjörnsson

Inrikesresor har under coronakrisen blivit en stridsfråga i Sydafrika. Men här handlar det inte om stadsbor som vill åka på semester utan som vill kunna resa hem till sina byar. Resandet mellan stad och landsbygd, som gjort Sydafrika extra sårbart för infektionssjukdomar, är ett arv från apartheidtiden. 

När Sydafrika i slutet av mars stängde hela samhället var det en av de striktaste så kallade ”lockdowns” som införts i kampen mot coronaviruset. En av åtgärderna var ett förbud mot inrikesresor och fortfarande, efter att restriktionerna lättats, står militärer och poliser vid alla motorleder mellan provinserna där de mäter kroppstemperaturen på resenärer som måste korsa gränsen. 

I månadsskiftet april/maj, efter fem veckors stängning, gick man över till en lägre nivå av restriktioner. Då öppnades tillfälligt ett fönster under en vecka då invånarna tilläts resa. Bara någon vecka senare syntes effekterna i Östra Kapprovinsen där smittspridningen nu nått högre nivåer än i det ekonomiska navet Gauteng, där både Johannesburg och Pretoria ligger. Från Kapstaden, i Västra Kapprovinsen, hade smittan spridit sig till grannen Östra Kapprovinsen.

– Det här viruset rör sig bara när människor rör sig så det är upp till oss alla att stoppa det. Vi förstår att resor mellan provinser är tillåtna men att ha så många som testat positivt för covid-19 på väg till Östra Kapprovinsen underminerar det framgångsrika arbete vi lagt ner, sade Sindiswa Gomba som är motsvarande hälso- och sjukvårdsregionråd i provinsen

Ett par dagar senare sade regionens högsta ledare Oscar Mabuyane uppgivet att ”när människor dör i Västra Kapprovinsen, begravs de här. Vi kan inte klandra någon för det”. 

– Människor känner sig mycket mer bekväma med att återvända till hemprovinsen än att stanna i de trångbodda skjulen i Västra Kapprovinsen, sade Mabuyane om skillnaden mellan de två provinserna som täcker Afrikas sydspets. 

I Sverige har diskussionen om inrikesresor tilltagit inför den kommande semestern när stadsbor vill ut till sina stugor i landet. I Sydafrika är läget det motsatta – människor vill resa hem. 

Detta beror på systemet med migrerande arbetskraft som har över 150 år på nacken. Under andra hälften av 1800-talet industrialiserades Sydafrika och hundratusentals arbetare sökte sig till de snabbt växande städerna. Men de välkomnades bara tillfälligt – om de hade jobb. 

Under apartheidtiden, då rasåtskillnad blev fundamentet i det politiska systemet, sågs svarta personer inte som fullvärdiga medborgare i städerna utan ansågs vara hemmahörande i byarna de kom från, där deras familjer stannade. Elva månader om året bodde de i logement som ägdes av gruvbolagen, och särskilda pass krävdes för vistelse utanför bostaden eller arbetsplatsen. 

Systemet gav arbetsgivarna en formidabelt stark position – de riskerade mindre social oro och kunde ersätta avskedade arbetare med nya migranter med lika svaga rättigheter. 

Systemet fick förödande konsekvenser när hiv-epidemin slog till mot landet för 30 år sedan. I gruvstaden Carletonville, där världens djupaste gruva sträcker sig fyra kilometer ned mot en guldåder i berget, var fyra av fem sexarbetare hiv-positiva kring millennieskiftet. 

Av alla unga kvinnor i staden hade 60 procent hiv, och viruset följde sedan med de manliga gruvarbetarna när de reste hem till provinserna KwaZulu Natal och Östra Kapprovinsen, där de smittade sina fruar. Samt till andra länder, som också var hem för migrantarbetare. Södra Afrika har mindre än 2 procent av världens invånare men står för en tredjedel av alla hiv-fall.

Städer, där det vanligtvis är billigare att organisera sjukvård och lättare att nå ut med information, blev navet som spred kraften i hiv-epidemin mot landsorten. Men en smittspridning som tog 15 år för hiv, har tagit 15 veckor för covid-19. 

Trots ett kvartssekel av demokrati har samhällsgeografin i Sydafrika förblivit oförändrad. Städerna har vuxit kraftigt, inte minst Kapstaden som blivit 25 procent större under de senaste årens boom i besöksnäringen, men fortfarande står många av landets svarta invånare med ett ben i staden och ett i landsorten. 

https://twitter.com/jsteenhuisen/status/1264639282351878144?s=20

I Kapstaden upprepar John Steenhuysen, nybliven ledare för det traditionellt vita oppositionspartiet Democratic Alliance, kraven på att samhället ska öppnas trots att staden just nu är hårdast drabbad av covid-19.

Men merparten av fallen äger rum ute i Cape Flats, det fattiga förortsområde där de svarta nytillkomna invånarna bor. I samma stund som reglerna lättas, kommer människor – och virus – att bege sig till Östra Kapprovinsen, där sjukvården är betydligt sämre rustad för att axla bördan. 

Läs mer:

Oro i Afrika för att motåtgärderna kan bli värre än smittan 

Ämnen i artikeln

Sydafrika
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt