Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

”Som läkare gör jag mest nytta här”

Svenske läkaren Simon Östling har arbetat dygnet runt för att operera hundratals skottskadade i Gaza. Han är på plats på uppdrag av hjälporganisationen Läkare utan gränser.

– Vi har fått be patienternas anhöriga att gå och köpa bandage, säger han.

– Den här killen hade tur i oturen, hade kulan träffat tre centimeter längre in hade han mist foten.

Orden kommer från Simon Östling, svensk läkare som just nu tjänstgör på al- Aqsasjukhuset i Deir al-Balah på Gazaremsan, ett par mil söder om Gaza stad.

Han har avslutat ännu en operation av ännu en skottskadad ung man i Gaza. Som trots att han hade ”tur” kommer att få livslånga men.

Under måndagens massaker vid gränsen mellan Israel och Gaza dödades minst 60 personer och över 2.700 skadades, läser vi i nyhetsrapporterna. Men den utomstående som besöker ett sjukhus i Gaza – eller bara rör sig på gatan – inser snabbt att ”skadad” är en närmast förskönande omskrivning för en stor del av de fysiska trauman som följer i spåren för dem som undkom med livet i behåll efter de israeliska soldaternas beskjutning. Det handlar om behandling av skador som skulle kräva minst ”svenska” resurser för att de drabbade ska kunna blir något så när återställda. Men i Gaza är sådant som rent vatten och elektricitet en ständig bristvara och där saknas nödvändig medicin och utrustning. För att inte tala om möjligheter till rehabilitering. Risken är överhängande att operationssår infekteras och skadorna förvärras över tid.

Läs mer: Nathan Shachar: Hamas skrev den historiska dagens manus 

42-årige Simon Östling är i Gaza på uppdrag av Läkare utan gränser (förkortat MSF efter organisationens franska namn Médecins Sans Frontières). Han anlände för drygt tre veckor sedan. Hemma i Sverige är han överläkare på ortopedavdelningen på Östersunds sjukhus. al-Aqsa-sjukhuset, som har ett upptagningsområde på närmare 400.000 människor, är litet i jämförelse. Det har 60-70 bäddar, ”mindre än Lycksele sjukhus” som Simon Östling säger.

Simon Östling
Simon Östling Foto: Paul Hansen

Redan när han kom till Gaza i början av april var sjukhuset belamrat av patienter som behövde vård för skador som uppstått efter de regelbundna protesterna i samband med den så kallade ”återvändarmarschen” längs den välbevakade gränsen mot Israel.

– Det kom hela tiden in fall, mest unga män, som blivit skjutna i knäna eller underbenen av de israeliska soldaterna, säger Simon Östling till DN.

– Militären använder höghastighetskulor och det blir i regel väldigt besvärliga och svårläkta skador.

Men den stora, närmast okontrollerbara anstormningen till sjukhuset inträffade efter måndagens masskjutning av demonstranter.

– Jag opererade utan avbrott från åtta på måndagsmorgonen till halv fyratiden på tisdag morgon. Det var ungefär 400 skottskadade människor som togs in.

Sedan dess har Simon Östling sovit några få timmar och tillbringat i stort sett all sin vakna tid vid operationsbordet.

– Det har varit brist på förband. Vi har fått be offrens anhöriga att springa till apoteket och köpa mer bandage. Annars måste jag säga att vi har det mesta vi behöver. Tack och lov är folk väldigt duktiga på att donera blod, säger Simon Östling, som är ute på sitt första uppdrag för MSF.

– Den lokala personalen här på sjukhuset säger att måndagen var det värsta de varit med om, och då är det många som minns krigen 2012 och 2014. Många här är rädda för ett nytt krig i Gaza, ”men då kommer vi inte att ha lika mycket att göra, för då dör folk i stället”.

På grund av det stora trycket hinner Simon Östling inte behandla patienterna så omsorgsfullt som han skulle önska.

– Vad kan vi göra? Bort med döda rester ur benet, göra rent, på med bandage och extern fixatur (metallskenor som fixerar brottytorna) och sedan hålla tummarna för att det läker ihop, säger Simon Östling.

– Vi försöker till varje pris rädda benen undan amputation. Jag har förstått att det i kulturen och traditionen här anses nästan oacceptabelt att behöva amputera. Så det är extra tungt och svårt när det är enda utvägen.

Foto: Paul Hansen

Om drygt en vecka är Simon Östlings akutinsats i Gaza över och han reser hem till Sverige. Trots våndan, stressen och sömnbristen är han glad över att ha varit på plats. 

– Det känns bra att jag är här. Jag kan inte tänka mig en plats där jag som läkare gör mer nytta just nu än i Gaza.

Fakta.Protesterna i Gaza

På måndagen dödades närmare 60 palestinier när Israels militär under måndagen svarade på protester längs med gränsen mellan Gaza och Israel.

Måndagen markerade ett slags kulmen på en sju veckor lång period av demonstrationer som inleddes under den så kallade landdagen den 30 mars, en minnesdag för det israeliska beslutet att konfiskera palestiniers mark.

Protesterna var tänkta att nå sin höjdpunkt den 15 maj i ”återvändandemarschen”, då palestinierna minns en annan oförrätt, fördrivningen och flykten efter Israels självständighetskrig 1948. Nu talas det emellertid om fortsatta marscher fram till den 5 juni, en annan årsdag. Den 5 juni 1967 inleddes det så kallade sexdagarskriget i vilket Israel på mindre än en vecka ockuperade Sinai, Gaza, Västbanken och Golanhöjderna.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.