Spanien kan bli värre drabbat än Italien

Diagrammet som jämför situationen i länderna, visar utvecklingen i Spanien och Italien de första sjutton dygnen sedan det första konstaterade dödsfallet; i Italien den 21 februari och i Spanien den 3 mars.

Då jämförelsen gjordes hade epidemin skördat 766 liv i Spanien de första sjutton dygnen sedan det första dödsfallet, mot 366 under Italiens första sjutton dygn. En mer än dubbelt så hög mortalitet i Spanien alltså.

Dödsfall i Spanien och Italien dag för dag

Sammanlagt antal döda i covid-19 i Spanien respektive Italien dag för dag från det första dödsfallet.

Källa: Ok Diario, Spanien

En kvinnlig chefsläkare på ett av Madrids stora sjukhus, som föredrar att uttala sig anonymt, säger till DN:

– Det här är inga roliga data. Om kurvan fortsätter lika brant betyder det många tusen döda i ett par veckor till. Det kommer att bråkas i åratal efteråt om vad som gick snett och vem som hade fel. Men vi grubblar inte över sånt, nu gäller det gäller det bara jobba så länge vi orkar och så länge vi är smittfria.

Jämsides med de dystra sjukhusbulletinerna rasar redan en bitter politisk batalj om ansvaret för Spaniens sena uppvaknande. Enligt oppositionen bagatelliserade den regerande vänsterkoalitionen epidemins frammarsch ända till den 9 mars, då strängare åtgärder började vidtas. Den 5 mars visade hälsovårdsdepartementets sajt att antalet smittade fördubblats på ett dygn.

Samtidigt pågick en debatt om de planerade stora demonstrationerna i regeringens regi på den internationella kvinnodagen den 8 mars. Vissa experter rekommenderade att evenemangen, i en rad storstäder, sköts upp.

Den socialistiska vice premiärministern Carmen Calvo var böjd att godta rådet, men mötte bestämt motstånd från jämställdhetsministern Irene Montero från vänsterradikala Podemos. De bägge politikerna är rivaler om vem som skall leda koalitionens feministiska program.

Mitt under diskussionen om demonstrationernas vara eller inte vara, slutade den officiella sajten registrera nya corona-fall. Enligt oppositionen skedde detta för att inte de dystra sjukdomsbulletinerna skulle spoliera demonstrationerna. Massdemonstrationerna ägde rum den 8 mars och fungerade av allt att döma som smittospridare – en lång rad av aktivister som gick i första ledet har testat positivt för covid-19.

När den löpande statistiken över epidemin återupptogs den 9 mars chockades alla. De officiella talesmän som hånat kritiken som ”hysteri” tystnade och under den kommande veckan stängdes Spaniens gränser och ett långtgående utegångsförbud infördes, som nu övervakas av specialstyrkor.

I flera framträdanden den senaste veckan har premiärminister Pedro Sánchez medgivit att regeringen dröjde med att inse situationens allvar. Madrid-regionens president Isabel Díaz Ayuso, som var tidigt ute med att stänga ålderdomshem, skolor och universitet, har plockat många poäng på sin framsynthet och har ryckt upp sitt anseende sedan fjolårets katastrofala blunder. Hon ursäktade då Madrids usla luft med att ”ingen har dött av litet avgaser”.

För en vecka sedan tog regeringen med ett dekret kontrollen över produktionen och distributionen av läkemedel och annan medicinsk utrustning, befogenheter som normalt vilar på de självstyrande regionerna.

Häromdagen konfiskerade civilgardister stora mängder andningsskydd från en fabrik i Andalusien och distribuerade dem till användare i andra delar av landet. Dessa ingrepp har satt heta känslor i svallning, begripligt nog eftersom fördelningen av respiratorer och annan akutvårdsutrustning blivit en fråga om liv och död.