Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-17 20:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/storyn-ar-viktigare-an-verkligheten-for-tv-skolade-presidenter/

Världen

Björn af Kleen: Storyn är viktigare än verkligheten för tv-skolade presidenter

USA:s president Donald Trump tillsammans med Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj i New York, 25 september 2019. Foto: Evan Vucci/AP

WASHINGTON. Två presidenter som slog igenom som tv-kändisar är huvudrollsinnehavare i ett politiskt drama som trollbinder världen. Det kan sluta med att Donald Trump tvingas från Vita huset genom ett potentiellt riksrättsåtal från Demokraterna.

Det är oroande att se till vilken grad som Trumps ministrar är villiga att spela med, skriver DN:s Björn af Kleen, som reder ut turerna kring Ukrainaaffären. 

– Jag skulle vilja bekänna för dig att jag hade en chans att lära mig av dig.  

Det säger Zelenskyj till Trump i telefon den 25 juli. 

Personligt smicker är förstås inget nytt inom diplomatin. 

Men Zelenskyj kan mycket väl ha varit uppriktig när han i somras tackade Trump för inspiration.

När Volodymyr Zelenskyj tillträdde som Ukrainas president den 20 maj i år hade han ingen tidigare politisk erfarenhet. Komikern Zelenskyj hade dock deltagit i en populär tv-serie, ”Folkets tjänare”, där han spelade rollen som okänd historielärare vilken plötsligt väljs till landets president. Det var grunden för hans popularitet som kandidat. Partiet som han kandiderade för lånade tv-seriens namn.

När Trump valdes till president i november 2016 hade han ingen politisk erfarenhet. Men likt Zelenskyj hade Trump spelat huvudrollen i en tv-såpa, ”The Apprentice”, där han framställdes som en framgångsrik och förmögen företagsledare, trots att Donald Trump vid tiden för seriens början var skyldig ett 70-tal banker motsvarande 40 miljarder kronor och var nära personlig bankrutt.

I telefonsamtalet den 25 juli ber Trump sin ukrainska motpart att agera mot den demokratiska presidentkandidaten Joe Biden utifrån en falsk premiss. Trump antyder att Joe Biden, när han var Obamas vicepresident, skulle ha verkat för att få en ukrainsk riksåklagare avskedad för att skydda sin son Hunter Biden från ett möjligt korruptionsåtal. Hunter Biden satt i styrelsen i ett ukrainskt gasbolag samtidigt som fadern Joe var USA:s vicepresident.

”Det är mycket snack om Bidens son”, säger Trump till Zelenskyj den 25 juli, ”att Biden stoppade åtalet och många människor vill förstå vad som hände... Biden sprang runt och skröt om att han stoppade åtalet så att om du kunde ta dig en titt på det...”.

Det saknas bevis för att Joe Biden skulle ha agerat mot den ukrainska åklagaren för att skydda sin son Hunter Biden, som inte misstänks för några oegentligheter i sin roll som styrelseledamot. Men det låter onekligen suggestivt, detta att Joe Biden skulle ha ingripit i ukrainsk inrikespolitik för att skydda sin son. Det låter som en kittlande förveckling i en realityserie om ett amerikanskt presidentval, där en av de ledande kandidaterna har en problematisk son med en lång och smärtsam historia av missbruk och dåliga affärer. Vilket den 49-årige Hunter Biden verkligen har.  

I DN-korrespondenten Anna-Lena Lauréns porträtt av Zelenskyj citerar hon statsvetaren Volodymyr Fesenko, som apropå den ukrainska presidentens bakgrund som komiker och skådespelare säger: ”Storyn går före verkligheten. Det är en global trend.”

Trump och Zelenskyj är båda ledare som fått sin politiska skolning i tv-världen. I Trumps styrelsesätt går ”storyn” nästan alltid ”före verkligheten”. Det är ofta oklart om Trump själv är förmögen att skilja mellan ”storyn” och verkligheten. Ukraina-affären är inget undantag.

När Zelenskyj svarar Trump i telefonen den 25 juli låter han förstå att han tänker försöka bända verkligheten till amerikanens fördel. ”Eftersom vi har vunnit absolut majoritet i parlamentet kommer nästa åklagare att vara 100 procent min person, min kandidat... Han eller hon kommer att skaffa sig insyn i situationen, särskilt företaget som du nämnde. Utredningen... handlar faktiskt om att återupprätta ärligheten så vi kommer att ta hand om det...” 

Telefonsamtalet – där två politiska skådespelare slår fast att man tillsammans ska återupprätta ”ärligheten” eller ”uppriktigheten” mellan Ukraina och USA – äger rum dagen efter att Rysslandsutredaren Robert Mueller har vittnat inför kongressen i Washington DC.  

Tidpunkten är hisnande. Vittnesmålet från Mueller den 24 juli markerade slutet på en två år lång utredning som borrat i frågan om huruvida Trump konspirerat med Ryssland för att vinna presidentvalet i november 2016. Otaliga gånger har Trump avfärdat utredningen som en ”häxjakt” och ”fejk”. Den har konsumerat nästan varje dag av hans presidentskap. Den har skickat hans personliga advokat i fängelse, liksom styrelseordföranden för hans presidentkampanj.

Men dagen efter att Mueller äntligen är klar med sitt arbete ringer Trump upp Ukrainas president, och uppmanar honom att agera mot en sannolik rival i det kommande presidentvalet, där Trump ska försöka bli omvald.

Trump kunde ha valt att fira det faktum att Mueller nu skulle pensionera sig. I stället ger han anställda inom den amerikanska underrättelsetjänsten skäl att oroa sig på nytt. En anställd vid CIA bestämmer sig för att slå larm. I en rapport till underrättelsetjänstens generaldirektör skriver den anonyme visselblåsaren att presidentens påtryckningar mot Ukraina kan ”undergräva regeringens strävanden att avskräcka och förhindra länder från att försöka påverka det amerikanska valet”. 

Mueller hade nått slutsatsen att en sittande amerikansk president inte kan åtalas enligt justitiedepartementets nuvarande riktlinjer. Trump har tolkat detta som han frikändes fullständigt på alla punkter. Som för att manifestera sin oskuld ber han främmande makt om hjälp inför nästa val, just det potentiella brott som han utretts för under två år av Robert Mueller.

Vad som rör sig i Trumps huvud under telefonsamtalet den 25 juli är förstås omöjligt att säga. Men att motparten Zelenskyj förstår vad ”reality” innebär kan åtminstone inte ha varit avskräckande för Trump. Det är inte vem som helst som Trump ber om en tjänst. Det är en drygt 20 år yngre adept, någon som vunnit ett presidentval genom att först agera president på tv. ”Du är en stor lärare för oss”, säger Zelenskyj till Trump den 25 juli. Efteråt kallar Trump telefonsamtalet för ”perfekt”. 

I sin bok ”These truths: A History of the United States” påminner Harvardhistorikern Jill Lepore om att Trump har lekt med tanken på att kandidera till president sedan åtminstone mitten av 1980-talet. Och att varje skiss till politiskt program har innefattat löften om att återupprätta USA:s maktställning i världen, göra landet ”great again”.

Som politiker är Trump sällan konsekvent. Men det finns en konstant: upplevelsen av att andra länder under årtionden har dragit nytta av USA och därmed är skyldigt supermakten gentjänster. 

I telefonsamtalet med Zelenskyj säger Trump att USA har uppträtt ”väldigt väldigt” generöst gentemot Ukraina. Men att generositeten inte har varit ömsesidig. Det svåruttalade ordet ”reciprocity” – ömsesidighet – är ett av Trumps favoritbegrepp. Att skapa ”ömsesidighet” i utrikesförbindelserna är ett av hans mål som president.

Kohandeln med Zelenskyj över telefon den 25 juli är helt i linje med den agendan. I våras beslutade kongressen i Washington om att överföra nästan fyra miljarder kronor i militärt stöd till Ukraina. Trump dröjde med utbetalningen. När Zelenskyj och Trump talar i telefon är överföringen ännu inte gjord. Under samtalet tackar Zelenskyj Trump för amerikanskt stöd på försvarsområdet. I direkt anslutning säger Trump att han ”dock” behöver hjälp med en tjänst. Äntligen maktbalans. Ömsesidighet.

Det finns skäl att tro att Trump verkligen uppfattar samtalet som ”perfekt”. När det blir känt i medierna att en visselblåsare slagit larm låter Vita huset publicera en sammanfattning av telefonsamtalet. Så transparent agerar sällan Trumpadministrationen, ens under hot. Trump är djupt kränkt över kritiken. Om samtalet med Zelenskyj inte anses som perfekt, säger Trump, ”kommer ingen utländsk ledare någonsin att kunna tala med en annan utländsk ledare igen”. Det uppdagas att Trump haft diskussioner med Kinas ledare Xi Jinping om Joe Biden redan i juni i år, månaden innan telefonsamtalet med Zelenskyj äger rum. Att be utländska ledare om hjälp med att jaga inrikespolitiska rivaler tycks tillhöra Trumps politiska vardag. 

Kanske är det inte så chockerande, när allt kommer omkring. Men det är oroande att inse till vilken grad som Trumps ministrar är villiga att spela med i presidentens dokusåpa. I veckan tvingades utrikesministern Mike Pompeo erkänna att han lyssnat på Trumps telefonsamtal med Zelenskyj. När han pressades av reportrar sade den tidigare CIA-chefen Pompeo att samtalet handlade om att få bukt med korruption i Ukraina. Pompeo tycks acceptera att Trumps personliga advokat Rudy Giuliani tjänar som informellt regeringssändebud i Ukraina, trots att Giuliani undergräver Pompeos ställning som USA:s utrikesminister.  

I torsdags kväll stod det klart att två toppdiplomater, USA:s EU-ambassadör Gordon Sondland och den tidigare Nato-ambassadören Kurt Volker, skrivit ett utkast till ett dokument där Zelenskyj förpliktigade sig att utreda Joe Biden för korruption. Enligt New York Times var Ukraina införstått med att Zelenskyj inte skulle få besöka Vita huset förrän Ukraina initierat en utredning av Joe Biden.

Utrikesdepartementets inbladning i Ukrainaaffären väcker allvarliga frågor inför valet i november 2020. Trump är beredd att gå mycket långt i sin iver att bli omvald som USA:s president. Få i hans närhet tänker försöka hejda honom.

Läs mer:

Affären Trump-Zelenskyj har skördat sitt första offer 

Båda sidorna sätter hårt mot hårt i riksrättsprocessen mot Trump 

Huvudrollsinnehavarna:

Donald Trump:

USA:s president sedan januari 2017. 73 år gammal. Fastighetsentreprenör och tidigare huvudrollsinnehavare i ”The Apprentice”, en dokusåpa som framställde karaktären ”Donald Trump” som en kallhamrad och framgångsrik Manhattan-entreprenör, när han i själva verket var djupt skuldsatt och nära bankrutt.

Rudy Giuliani. Foto: REX

Rudy Giuliani

Presidentens personlige advokat. 75 år gammal. Borgmästare i New York 1994-2001. Nyskild från sin tredje hustru Judith Nathan. Äger en fritidsbostad i Palm Beach i Florida där Trump har sin medlemsklubb Mar-a-Lago. Röker dyra cigarrer.

Volodymyr Zelenskyj

Ukrainas president sedan maj 2019. 41 år gammal. Saknade politisk erfarenhet när han blev vald, men hade deltagit i en dokusåpa om en okänd gymnasielärare som plötsligt blev president. Hans presidentkampanj utspelades till största del på internet, han deltog i få konventionella debatter eller intervjuer.

Mike Pompeo. Foto: Tom Brenner

Mike Pompeo

USA:s utrikesminister sedan april 2018. 55 år gammal. Tidigare chef för CIA och republikansk ledamot av representanthuset för delstaten Kansas. Djupt religiös. Lyssnade (samtidigt som det pågick) på telefonsamtalet mellan Zelenskyj och Trump den 25 juli, det samtal som står i centrum av Ukraina-affären.

William Barr. Foto: Ed Zurga

William Barr

USA:s justitieminister sedan februari 2019 och tidigare justitieminister i George Bushs regering 1991-1993. 69 år gammal. Spelar säckpipa. Uppfattas som mycket lojal med Donald Trump sedan han gjort en sammanfattning av Robert Muellers Rysslandsrapport som frikände Trump, trots att rapporten inte gör det.

Joe Biden. Foto: Ethan Miller

Joe Biden

Demokratisk presidentkandidat. 76 år gammal. Barack Obamas vicepresident 2009-2017. Bär pilotglasögon. Sonen Hunter Biden satt i styrelsen i ett ukrainskt gasbolag samtidigt som Joe Biden var USA:s vicepresident. Donald Trump antyder att Joe Biden utnyttjade sin ställning för att stoppa ett möjligt korruptionsåtal mot sonen.