Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Straffade för sina åsikter

Alexander Lukasjenko styr Vitryssland med järnhand. Förföljelser, misshandel, omotiverade gripanden och riggade rättegångar är vardag för dem som vågar gå emot regimen.

Inför och under det senaste presidentvalet i december 2010 greps flera presidentkandidater och hundratals av oppositionens medlemmar. Nikolaj Statkevitj kandiderade för Vitrysslands socialdemokratiska parti. Han greps den 20 december 2010, dagen efter valet, fängslades och dömdes i maj 2011 till sex års fängelse anklagad bland annat för att ha anordnat massprotester.

Enligt Amnesty International och andra människorättsorganisationer är Statkevitj bara en av otaliga samvetesfångar i vitryska fängelser. Följande personer är ytterligare några av dem som straffats för att ha tagit ställning mot Alexander Lukasjenko, mannen som brukar kallas Europas sista diktator:

Andrej Sannikov – Dömd till fem års fängelse i maj 2011 för att ha organiserat massprotester. Benådades och släpptes fri i april i år, enligt människorättsorganisationer ett resultat efter påtryckningar från EU. Sannikov arbetade under Sovjettiden för ett oljebolag och hade därefter en diplomatisk karriär, bland annat i FN. 1995 blev han vice utrikesminister i Vitryssland. Han avgick året därpå i protest mot en riggad folkomröstning som gjorde det möjligt för president Lukasjenko att hålla sig kvar vid makten. 1997 var han en av grundarna till Chartyja 97, en människorättsorganisation med tjeckoslovakiska Charta 77 som förebild. Sannikov organiserade flera protestmanifestationer mot regimen. 2010 ställde han upp i presidentvalet. Men därefter greps han alltså, dömdes och sattes i fängelse.

Natalja Radzina – Journalist och redaktör för den vitryska oppositionella nyhetssajten Chartyja97. Sajten utsätts tidvis för hårt tryck från regimen. Den finns på en lista över hemsidor som inte får laddas ner på statliga institutioner. Radzina greps efter presidentvalet 2010 och satt en tid häktad. Hon lyckades fly från Vitryssland i mars 2011 och lever nu i exil i Litauen.

Vladimir Nekljajev – Författare och ledare för en proteströrelse som i översättning betyder ”Säg sanningen” och var den ledande oppositionskandidaten i presidentvalet 2010. Han deltog i protesterna efter valet, misshandlades och greps. I maj 2011 dömdes han villkorligt till två års fängelse. Enligt Amnestys uppgifter sitter han i dag i husarrest. Nekljajev arbetade som journalist på en rad vitryska publikationer mellan 1972 och 1999. Det sistnämnda året flyttade han till Polen, men han återvände till Vitryssland 2003. Under några år på 2000-talet var han ordförande för PEN-klubben i Vitryssland.

Ales Bjaljatski – Vitrysslands främste människorättskämpe dömdes i november 2011 till fyra och ett halvt års fängelse. Bjaljatski dömdes formellt för skattebrott, men internationella människorättsorganisationer och oberoende bedömare är ense om att domen var politiskt motiverad. Bjaljatski drivit kampen för mänskliga rättigheter i Vitryssland sedan 1980-talet, han grundade organisationen Viasna Human Rights Centre 1996. Bjaljatski tilldelades svenska regeringens Per Anger-pris 2006.

Zmitser Dasjkevitj – Ledaren för den oppositionella ungdomsrörelsen Malady Front (Ung front) har fängslats vid flera tillfällen. Senast greps han den 18 december 2010, dagen före det vitryska presidentvalet. Han har sedan dess hållits i förvar och avtjänar nu ett tvåårigt fängelsestraff sedan han i mars 2011 dömdes för huliganism. Kritiker menar att gripandet av Dasjkevitj endast syftade till att kväva ytterligare en oppositionell röst inför det omstridda valet, som Alexander Lukansjenko vann med omkring 80 procent av rösterna. Diktatorns seger väckte dock snabbt internationella anklagelser om valfusk.

Vitryssland

Vitryssland är det enda landet i Europa som tillämpar dödsstraff. Det finns inga uppgifter om hur många som avrättats. Men sedan 1991 beräknas det handla om 250 och 400 personer.

I april 2011 skakades huvudstaden Minsk av ett terrordåd i tunnelbanan. En sprängladdning detonerade och dödade 15 personer, omkring 200 skadades. Av flera gripna anklagades två för terrorism. Oberoende kritiker menade att regimen skulle använda sig dådet för att slå ytterligare mot oppositionen. Flera motståndare till Lukasjenko greps och förhördes.

Den 30 november förra året dömdes de två anklagade till döden efter en två månader lång rättegång. Kritiker ansåg att åklagarnas bevisning var mycket svaga, och att rättegången inte gått rätt till. Omvärlden, bland andra EU-kommissionen och Tysklands regering, vädjade om att männens liv skulle skonas. I mars 2012 kom besked om att de två hade avrättats.

Källa: Utrikespolitiska institutet, Amnesty

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.