Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-10 20:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/svensk-fn-topp-sa-ska-fortroendet-aterupprattas/

Världen

Svensk FN-topp: Så ska förtroendet återupprättas

Ulrika Modéer.
Ulrika Modéer. Foto: Marc Femenia

FN lider av svåra låsningar i säkerhetsrådet, och skandaler har tärt på förtroendet. Men för arbetet på marken finns tilltron kvar, säger FN:s högst placerade svensk Ulrika Modéer i en DN-intervju. Även länder som klagar högljutt på FN investerar i biståndet. Och nu ska reformer tvätta bort stämpeln av ineffektivitet.

Anders Bolling
Rätta artikel

Efter en guldålder tiden närmast efter kalla krigets slut framstår – eller framställs – FN som alltmer tandlöst.

Kanske ska det till en person från Dag Hammarskjölds land, det FN-entusiastiska Sverige, för att komma till glödande försvar. 

– Det finns ju något fantastiskt med den här organisationen som bildades efter andra världskriget och som fortfarande fungerar.

– När FN:s generalförsamling öppnar är världsledarna på plats. Faktiskt. Och möts i samtal. Man fortsätter att följa de överenskommelser som finns, säger Ulrika Modéer.

Hon är förvisso själv en del av systemet. I somras handplockade FN-chefen Antonio Guterres Modéer till att bli chef för externa relationer på FN:s utvecklingsprogram UNDP, ett av världsorganisationens mest centrala underorgan med det övergripande ansvaret för allt biståndsarbete.

Nå, FN kanske inte precis har upphört att fungera. Men låsningarna i säkerhetsrådet om Syrien, Jemen, Ukraina och andra konflikter är väl kända. USA dömer ut organisationen som för dyr och ineffektiv. Ryssland, Kina och regionala stormakter utmanar internationell rätt. Nationalistisk retorik hörs från allt fler regeringar. Parisavtalet respekteras dåligt. Världen sticker huvudet i sanden i migrationsfrågan.

Tilltron till multilateralismen ser ut att svikta, trots att det är självklart att globala lösningar krävs för att lösa en rad uppenbart globala problem.

Frågan är hur mycket som är retorik och hur mycket som går på djupet. 

– Som Jan Eliasson och många andra FN-företrädare sagt är FN både en bild av världen som vi önskar att den var och en bild av världen som den faktiskt är. FN ägs av dess medlemsstater, även av dem som driver en politik som går i motsatt riktning mot de principer som FN har satt upp, säger Ulrika Modéer.

– Vad som ger mig hopp, trots allt, är att utvecklingsarbetet fortsätter att fungera. Länder som kanske inte bidrar till lösningar på konflikter investerar i UNDP. Även ett land som USA, som hör till dem som ifrågasätter multilateralismen. USA är en av våra viktiga bidragsgivare.

Foto: Marc Femenia

Med sin position i toppen av det stora organet UNDP är Ulrika Modéer i dag den högst placerade svenska personen i FN-systemet sedan Jan Eliasson ersattes av Amina Mohammed som FN-tvåa.

Under ett tredagarsbesök i Sverige har hon bland annat talat på en konferens om hållbart näringsliv, diskuterat med utrikesutskottet och deltagit i en panel om FN-reform tillsammans med tre andra av de svenska kvinnor som i dag har topposter i olika hörn av FN-systemet, Åsa Regnér, Charlotte Petri Gornitzka och Ulrika Richardsson.

Nyligen var hon i Japan för att argumentera för mer och fler hållbara satsningar i utvecklingsländer. 

Om bilden av FN som konfliktlösare fått sig en törn består alltså förtroendet för FN som biståndsorgan, enligt Ulrika Modéer. Och det är i bistånds- och utvecklingsarbetet nästan hela FN:s praktiska arbete äger rum: att försöka göra världen bättre. Sedan 2015 är den övergripande dagordningen de så kallade globala målen, som täcker strängt taget allt som har med mänsklig utveckling att göra.

UNDP är spindeln i hela detta allomfattande nät av målsättningar, så Ulrika Modéer har skäppan full.

Det är också här, i verksamheten på marken, som FN ska återupprätta förtroendet för organisationen. FN-chefen Guterres valdes med mandatet att låta reformens kvastar svepa över krångel och trögheter – och bristande etik.

De senaste åren har FN skakats av skandaler: anklagelser om sexuella övergrepp från fredsbevarande styrkor, kritiserad hantering av kolerautbrottet i Haiti, som bevisligen spreds från FN-personal, och nu senast påstådd mörkläggning av vad man visste om den kongolesiska statens roll i mordet på den svenska FN-medarbetaren Zaida Catalan och hennes amerikanska kollega Michael Sharp.

Många som haft med FN-projekt att göra vittnar också om en ineffektivitet som i bästa fall är irriterande och i sämsta fall skadlig.

– Här finns stora möjligheter. Det handlar delvis om ledarskap. Det här behöver vara ett lagspel, säger Ulrika Modéer.

– Det har blivit ett ganska stort mått av konkurrens inom FN-systemet, där aktörer inte spelat på sin bästa lagposition utan börjat röra sig över spelplanen.

Att det blivit så beror på hur systemet varit finansierat, enligt Modéer. Alltför mycket pengar har öronmärkts för olika projekt. Olika FN-grenar slåss om finansiering från samma medlemsstater som kräver ett mer effektivt system.

– En av motorerna för den här reformen är en överenskommelse om mer långsiktig finansiering.

Men håller du med om att FN är tungrott, att det är svårt att få saker gjorda?

– Jo, men man måste nog ha tummen på stora byråkratier så att det går rätt till, och FN är i all mening en stor byråkrati. Det gäller att ha externrevision och uppföljning. Det är min uppfattning att vi har. Just UNDP beröms ju för att vara världens mest transparenta biståndsorganisation.

– Vi jobbar i svåra miljöer men vi försöker bekämpa korruption.

De globala målen är en fortsättning på de så kallade millenniemålen. De uppnåddes i stor utsträckning. Frågan är i vilken mån kan FN ta åt sig äran av det i en värld som är stadd i snabb utveckling.

– Man kan ifrågasätta vilka insatser som faktiskt genererat de här resultaten. Men att det finns internationella överenskommelser och att man därmed skapar baslinjer, mätinstrument och statistik är en drivkraft för väldigt många länder.

– FN kan ge stöd till regeringar som vill kartlägga de stora målen och vilka utmaningar man har.

Även om de flesta mått pekar åt rätt håll räknas fortfarande tio procent av världens befolkning som extremt fattig, och hundratals miljoner av dem som tagit sig över den tröskeln lever ännu mycket hårda liv.

Fattigdomen dröjer sig kvar i fickor i länder som i genomsnitt kan ha nått medelinkomst. Därför väger FN numera in ojämlikhet i sitt mått för mänsklig utveckling.

Hur mänskligheten utvecklas de närmaste decennierna är nästan synonymt med hur det går för Afrika söder om Sahara.

Ulrika Modéer ser två orosmoln när det gäller Afrikas förväntade lyft: tillväxten, som en tid varit hälsosam, har bromsat in och skuldbördan ökar åter i många av kontinentens länder.

Foto: Marc Femenia

För att klara utmaningarna talar världsorganisationen allt mer om näringslivets roll. Den är en försummad pusselbit i biståndshistorien. Den privata sektorn är en av nycklarna till en hållbar tillväxt i Afrika, menar Modéer.

– Det krävs att seriösa företag etablerar sig i Afrika. Det görs inte i dag. Det är en försvinnande liten del som gör det.

– Det finns ett intresse från exempelvis Norden och Japan, men man vågar inte investera i de här riskfyllda miljöerna. Vi kan bistå investerare med kunskap om situationen för mänskliga rättigheter, miljöfrågor och hur den lokala lagstiftningen ser ut.

– Om inte vi gör det finns annat kapital som vill etablera sig som kanske inte har hållbar utveckling eller Parisavtalet för ögonen.

Kinas allt större ekonomiska närvaro i Afrika får stor uppmärksamhet och väcker viss oro i väst, trots att 95 procent av alla utlandsinvesteringar fortfarande kommer från annat håll. 

Kina anklagas för att försätta länder i skuldfällor med lockande erbjudanden om lån till infrastruktursatsningar. Ett färskt exempel är Kenya, som riskerar att tvingas lämna ifrån sig driften av en central järnväg till kineserna eftersom man har stora problem att klara avbetalningar och räntor.

Hur ser du på Kinas satsningar?

– Alla satsningar behövs. Men det behövs seriösa investerare. Vi behöver kunna ställa krav även på kinesiska investeringar att de är hållbara.

De migranter som söker sig till Europa på rangliga båtar över Medelhavet är ett tecken på att Afrika börjat utvecklas. De som migrerar är huvudsakligen unga människor som fått lite mer resurser och därför har möjlighet att ge sig av.

EU höjer, liksom USA, gränsmurarna och gör nu upp med länder i sina närområden om att stoppa, eller i alla fall bromsa, migranterna redan innan de når fram till gränsen.

– En av FN:s grundläggande uppgifter är att garantera mänskliga rättigheter. Det gäller även människor som migrerar. Det handlar delvis om att hjälpa de länder de lämnar att planera för en hållbar utveckling, att det finns arbetstillfällen, utbildning och tilltro till rättsstaten, säger Ulrika Modéer.

– Men samtidigt ser ju FN att migration också bidrar till utveckling.

Man kan ”absolut diskutera” om Europa och USA brister i grundläggande krav på mänskliga rättigheter när höga gränsmurar, verkliga och administrativa, sätts upp, menar hon. Rädsla för det främmande kan vara en faktor bakom agerandet.  

– Ja, den här typen av oro präglar mycket av samhällsdebatten. Därför tror jag vi behöver säkra att det finns en kunskapsbaserad diskussion om hur migration fungerar.

– Att ge kunskap och fakta och påtala behovet av mänskliga rättigheter är ett viktigt bidrag från FN. Hur det sedan påverkar diskussionen i Europa och USA är svårt att sia om. Det kanske inte alltid är kunskap som fattas.

Läckta FN-dokument: Säkerhetstjänsten i Kongo-Kinshasa ligger bakom mordet på Zaida Catalán