Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Tabun om abort bryts på Irland inför folkomröstningen

Portarlington. Den katolska kyrkan på Irland har i flera sekel stämplat abort som mord och en mycket allvarlig synd. Men inför dagens folkomröstning om landets abortlagstiftning har många kvinnor brutit den pålagda skammens tystnad. DN har träffat Roberta Tuckey, en av tusentals irländskor som i hemlighet rest till England för att göra abort.

– Skuldbeläggandet. Att man inte kan prata om det, inte ens med sina närmaste. Det är det värsta.

Roberta Tuckey ser ut över ängen som sluttar ned mot den skimrande sjön. 

Hit, till ekarna, svanarna som vaggar längs stränderna och gräsänderna som gapar efter brödbitar, går hon ofta tillsammans med sin tvåårige son.  

Hon har tänkt mycket och tvekat inför intervjun. Stigmat i Portarlington, en liten stad med 8 000 invånare som ligger ett tiotal mil från Dublin, är ännu starkt – som på så många platser i Irland. Man talar inte om en abort.

Läs mer: Kristina Lindquist: Nu röstar Irland om kvinnors rätt att vara fria människor 

– Jag vet att mina föräldrar är oroliga för vad släkt och vänner ska säga. Och om potentiella arbets­givare googlar mitt namn kan de bli negativt inställda. Men det får de väl bli då, tänker jag! Vi kan inte fortsätta och vara tysta och göra ingenting, som i den äldre generationen, säger Roberta Tuckey bestämt.

Femton år har gått sedan hon ”reste”, som det allmänt vedertagna uttrycket lyder på Irland. Då var Roberta Tuckey 23 år gammal.

– Min dåvarande pojkvän och jag hade varit tillsammans i tre månader. Vi använde oss av kondom, men det skedde ett olycksfall, och nästa dag gick jag till läkaren och fick ett dagen-efter-piller. När jag trots det började må dåligt och inte fick min mens, tänkte jag – ”skit”. Och när jag såg resultatet på graviditetstestet, gjorde jag om det tre gånger innan jag verkligen trodde på det. 

Roberta insåg att hon ville göra abort. Men på Irland är abortförbudet grundlagsfäst sedan 1983 – och straffet för att göra abort är upp till 14 års fängelse. 

Många tar i dag sig runt förbudet genom att beställa abortpiller från utlandet. Men fler än 3 000 irländska kvinnor gör också varje år som Roberta gjorde: reser till England. 

– Pappa körde oss till flygplatsen. Jag minns att det var tidigt, sex eller sju på morgonen. Jag var i sjunde veckan, och det kändes som om vi smet ut, berättar Roberta Tuckey.

När de hade landat i Manchester och kommit fram till kliniken möttes hon av en helt annan attityd än hemma.

– En sköterska höll min hand hela tiden. Hon var helt underbar. Efteråt kände jag en enorm lättnad, säger Roberta.

Samma kväll var hon tillbaka i Irland. Och då fanns plötsligt inte någon att tala med.

– Min dåvarande pojkvän drog sig undan. Han ville aldrig mer prata om saken. Samma sak med mina föräldrar. Min mor är religiös, och på den tiden var det olagligt att resa utomlands för att göra abort, så man talade bara inte om det. Jag kände mig isolerad och skuldbelagd, och gick in i en depression. Ett tag fundera jag nästan på om jag var en mördare, som en del säger, berättar Roberta Tuckey.

I dag är hon fullt tillfreds med sitt beslut. 

– Jag gjorde det jag gjorde, jag gjorde det av en anledning, och jag är trygg i det beslutet. Faktum är att jag har levt ett mycket bättre liv än vad jag hade gjort annars. Jag har rest, jag har avslutat mina studier, läst en Masterutbildning. Jag har fått ett bra liv. Och jag vet att jag inte hade fått samma liv om jag hade fött det där barnet. Och jag tror inte att barnet hade fått ett bra liv heller, säger hon.

När Irland i dag håller folkomröstning om att avskaffa det åttonde tillägget i författningen – det som grundlagsfäster abortförbudet – har tabubrytande berättelser som Roberta Tuckeys varit viktiga.

Tiotals kvinnor har vittnat i tv, radio, i tidningar och på Facebooksidor som ”I hennes skor” (”In her shoes”), på ett sätt som aldrig tidigare skett i Irland. Störst genomslag har vittnesmål fått som handlar om kvinnor som tvingats genomgå en hel graviditet trots att barnet inte skulle överleva. 

Irlands premiärminister Leo Varadkar och den inflytelserika hälsoministern Simon Harris hör till dem som bytt åsikt efter att ha lyssnat till sådana drabbande berättelser.

Om det blir ett ja i omröstningen har regeringen lovat lägga fram ett förslag som skulle göra abort fri till tolfte veckan. Detta motiveras då främst med att det är det enda humana sättet att hjälpa våldtäktsoffer som blivit gravida – och inte i lika hög grad med att kvinnan har rätt att kontrollera sin egen kropp.

Nej-sidan hävdar att förändringarna är alldeles för långtgående. Så kallade ”ja-till-livet”-grupper i och utanför Irland arbetar intensivt för att vända opinionen med tillspetsade budskap och bilder på både levande och döda foster.

Google och Facebook har av det skälet förbjudit utländska annonser om folkomröstningen – men larm har kommit om att förbuden inte varit heltäckande.

Valkampanjerna inför folkomröstningen pågår för fullt på Irland. Maria Tecce, Kitty Evans, Rachel Lally, Donna Dent och längst bort Anne Prendavelle i Angels for yes skymmer nejkampanjens poster på bilen som passerar på O’Connell street i Dublin.
Valkampanjerna inför folkomröstningen pågår för fullt på Irland. Maria Tecce, Kitty Evans, Rachel Lally, Donna Dent och längst bort Anne Prendavelle i Angels for yes skymmer nejkampanjens poster på bilen som passerar på O’Connell street i Dublin. Foto: Eva Tedesjö

Många präster i katolska kyrkan har också tagit öppet ställning för nej-sidan, och varnat sina församlingar för att det är en synd att rösta ja.

I Portarlingtons kyrka möter vi Michelle Lyons och hennes 8-åriga dotter Tia. De sitter i en bänk och väntar på att gudstjänsten ska börja. De är lite tidiga i dag, för det är en stor dag för Tia: hon ska ta emot andra nattvarden.

– Du får stanna här. Vi kommer strax tillbaka, säger Michelle till sin dotter när jag frågar om folkomröstningen.

Utanför kyrkan blir hon allvarlig.

– Jag hade tänkt rösta ja, men nu vet jag inte. När jag ser alla bilder på döda bebisar, tänker jag att jag faktiskt inte är helt säker på hur jag hade gjort om det hade varit helt fri abort när jag blev gravid första gången. Det förslag som ligger nu känns lite långtgående, måste jag erkänna, säger Michelle Lyons.

Ja-sidans ledning har krympt i slutfasen av kampanjen, och i de sista mätningarna är stödet cirka 44 procent, mot 34 för nej. Andelen osäkra väljare är mellan 10 och 20 procent.  

Osäkerheten ökar av att det på landsbygden och i småstäder som Portarlington ofta är känsligt att överhuvudtaget diskutera ämnet. Men när man skrapar lite på ytan kommer ofta starka åsikter fram.

”Jag hade tänkt rösta ja, men nu vet jag inte. När jag ser alla bilder på döda bebisar, är jag inte helt säker på hur jag hade gjort när jag blev gravid första gången”, säger Michelle Lyons som tillsammans med sin åttaåriga dotter Tia väntar på att gudstjänsten ska börja i Portarlingtons kyrka.
”Jag hade tänkt rösta ja, men nu vet jag inte. När jag ser alla bilder på döda bebisar, är jag inte helt säker på hur jag hade gjort när jag blev gravid första gången”, säger Michelle Lyons som tillsammans med sin åttaåriga dotter Tia väntar på att gudstjänsten ska börja i Portarlingtons kyrka. Foto: Eva Tedesjö

– Abort är mord, man tar ju någons liv, för att man inte råkar vilja få barn just då. Det går ju att adoptera bort barnet. Så ser jag det i alla fall, säger 23-åriga Emma Whelhan.

Vi träffar henne när hon står och pratar med en vän i centrala Portarlington.

– Enda undantaget kanske skulle kunna vara om en liten flicka blir gravid efter en våldtäkt inom familjen. Men annars är jag helt emot. Det är en fråga om moral, lägger hon till.

Tvärsäkerheten får mig att fråga om hon känner någon som gjort abort.

– Nej. Eller... Det är i alla fall ingen som har sagt det till mig. Det är ju kontroversiellt, du vet, och inte något man talar högt om. 

Vallokalerna stänger klockan 23 svensk tid på fredagen. Resultatet väntas inte stå klart förrän tidigt på lördagen.

Läs mer: ”Irland går EU:s väg om landet tillåter abort”

Fakta.Folkomröstningen om abort

Irländarna röstar i dag, fredag den 25 maj, om det åttonde tillägget i konstitutionen som jämställer det ofödda barnets och den blivande moderns rättighet att leva. Vid ett ja till att avskaffa skrivningen får sedan parlamentet möjlighet att utforma en ny lagstiftning.

2013 lyftes ett totalt förbud mot aborter och aborter tillåts nu i de fall då moderns liv är i fara. Detta efter flera uppmärksammade och tragiska fall där kvinnor bland annat mist livet. Ett nuvarande förslag som har tagits fram av en parlamentarisk kommitté innebär att fri abort ska tillåtas upp till vecka tolv.

Irland har en av världens strängaste abortlagar. Det är förbjudet att göra abort om graviditeten är ett resultat av våldtäkt eller incest. För att en abort ska tillåtas måste den gravida kvinnans liv vara i stor fara.

Straffet för olaglig abort är upp till 14 års fängelse. Många reser utomlands för att göra abort, de flesta till Storbritannien.

Källa: DN-TT

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.