Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Den här attacken är annorlunda

Ola blev ett av offren för den misstänkta kemvapenattacken i Idlib. Hon och hennes man kvävdes till döds i hemmet.
Ola blev ett av offren för den misstänkta kemvapenattacken i Idlib. Hon och hennes man kvävdes till döds i hemmet. Foto: Privat

Efter att ha bevakat konflikter i 10 år har jag skrivit hundratals artiklar om hur civila drabbas. Men den kemiska attacken i Syrien är annorlunda.

Denna gång har min fästmans familj drabbats. Hans 21-åriga systerdotter Ola och hennes man Ahmed dödades. Gasen spred sig och de kvävdes till döds i deras hem. Bara deras ettåriga dotter lever.

Nästan varje dag kommer det information om bombningar i Syrien. Bilder på drabbade barn, förstörda hus och sjukhus passerar ständigt i nyhetsflödet. När jag vaknar i tisdagsmorse står det på min mobiltelefon. ”18 döda i misstänkt kemisk attack i Syrien.”

Jag noterar det men går sedan för att koka kaffe och ordna frukost till vår ettåriga dotter. Då ser jag hur min sambo Wael sjunker samman på balkongen. Han är från staden Idlib i Syrien. Tre av hans syskon med barn och barnbarn är fortfarande kvar i Syrien, trots kriget.

För en tid sedan flyttade de till den mindre staden Khan Sheikhoun – eftersom de hoppades att det skulle vara säkrare. Jag förstår direkt att han fått samtalet vi alltid befarat.

– Det är Khan Sheikhoun som bombats. De har dödat Ola och hennes familj. De har dödat dem, säger han när jag kommer ut på balkongen.

Jag har bara pratat med Ola på telefon men hennes bror och syster har bott hos oss i perioder. För Wael är de alla som yngre syskon. Ola fick dessutom dottern Sham ungefär samtidigt som vi fick vår dotter. Vi har jämfört bilder via WhatsApp.

Den här morgonen har Wael som många morgnar skickat ett meddelande till sin syster Inas och frågat om allt är bra? Det är hennes 13-åriga dotter Farah som svarar:

”Morbror, morbror. Det är inte bra. Min syster Ola är död. Mamma är utom sig. Du måste lugna henne.”

Wael ringer omedelbart till sin syster som nyss kommit tillbaka från sjukhuset. Hon säger att familjen drabbats av den misstänkta kemiska attacken. Vid hennes sida ligger dottern Ola.

– Hon ser i alla fall fridfull ut. Vacker som månen, som en brud på sin bröllopsdag, säger Inas. Jag hör hur hon gråter klagande via telefonen.

Inas berättar att de hörde bombningen tidigt på morgonen. Hennes man Mohannad tog sig snabbt ut för att kontrollera att alla i familjen var okej. Men när han kom fram till Olas hus var det alldeles tyst, precis som i resten av kvarteret. Trots att huset ligger flera hundra meter från platsen där bomben slog ned låg alla utslagna på golvet när han öppnade dörren.

Bleka som lakan och utan att andas. Han tog tag i sin dotter Ola och rusade till sjukhuset medan andra kom för att hjälpa de som låg kvar.

Det var försent för Ola.

Wael frågar var Sham, Olas ettåriga dotter, är. Inas svarar att de inte vet, de tror att hon är död men att de inte har kunnat hitta henne.

Wael kommer från en stor familj, nio syskon. Tre har flytt till Europa och två till Qatar. Deras situation liknar många andra vars familjer splittrats av kriget och flykten men de gör sitt bästa för att lära sig språk och hitta jobb. Tre syskon är kvar i Syrien. De har klamrat sig fast vid hoppet att kriget ska ta slut.

Med Turkiets allt strängare gräns och den karga flyktingsituationen i Europa har de inte känt att det fanns något alternativ. För lite mer än ett år sedan skrev jag om Ola. Hon hade målande berättat om hur hon sopade bort damm efter bombningar och hur hon kunde se skillnaden på damm som uppstod efter en rysk respektive en syrisk flygbombning. Det ryska dammet var värre sa hon, det smög sig in överallt. Hon sa också att hon ville lämna Syrien, hon var gravid och ville inte att hon eller barnet skulle bli krigsdamm som måste sopas bort.

Hon tittar bara allvarligt, uppmärksamt och tyst på vad som händer runt henne. Som att hon vet att något är fel.

Men under tisdagen begravdes hon tillsammans med sin man och andra döda efter attacken. Förutom Ola och Ahmed har runt 40 avlägsna släktingar dödats i samma kvarter. Många andra har drabbats. En av dem som mirakulöst överlevde är ettåriga Sham. Förmodligen för att hon sov på magen och hade ansiktet mot madrassen.

Läs mer: 100 uppges dödade i giftgasattack

Under tisdagen skickar familjen en liten video efter att de hittat henne på ett sjukhus. Hon har dropp i armen men gråter inte, frågar inte efter sin mamma eller pappa. Hon tittar bara allvarligt, uppmärksamt och tyst på vad som händer runt henne. Som att hon vet att något är fel.

Nu är Sham med sin mormor, min svägerska Inas. De letade länge efter syrgas eftersom Sham fortfarande har svårt att andas ibland. Sham har gråtit hela natten. Ola ammade fortfarande och den ettåriga flickan kan inte förstå inte varför hennes mamma plötsligt inte är där.

Efter begravningen lämnade hela familjen sina hus i Khan Sheikhoun eftersom bombningarna fortsatt. De har tagit sig till en liten by där det inte finns några människor som de inte känner eller som kan vara en måltavla i kriget. De är starka. Familjen utanför Syrien låter mer uppriven än de där inne. De måste hålla ihop.

Men en dag kommer Sham fråga vad som hände med hennes föräldrar. Hon kommer fråga vad FN, EU, vi och alla andra gjorde under den här tiden. Jag vet det eftersom jag har skrivit om så många liknande öden. Svar och rättvisa är det enda som kan läka. Nu kommer en period där anklagelser kommer att hagla. Jag hoppas att vi har ett svar den dag Sham vill veta. Den här gången är det familjen som undrar.

Läs mer: Ryssland hävdar att gasen var rebellernas

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.