Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 06:49

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/tiden-ar-pa-vag-att-rinna-ut-for-anc/

Världen

Tiden är på väg att rinna ut för ANC

Bild 1 av 16 Schemat är späckat för Sydafrikas president Cyril Ramahosa som kampanjar in i det sista inför årets val på onsdag. Det är 25 år sedan partiet tog över makten i landets första fria val, och krisen är djupare än någonsin inom regeringspartiet
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 2 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 3 av 16
Bild 4 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 5 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 6 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 7 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 8 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 9 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 10 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 11 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 12 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 13 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 14 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 15 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson
Bild 16 av 16
Foto: Erik Esbjörnsson

ÖSTRA KAPPROVINSEN. Sydafrikas president Cyril Ramaphosa kampanjar in i det sista för att rädda det regerande partiet ANC som befinner sig i fritt fall. 

Med löften om hårda tag ska väljarflykten stoppas från partiet som varit vid makten sedan apartheidsystemet avskaffades för 25 år sedan. 

DN har följt ANC-ledaren hack i häl inför valet på onsdag. 

Rätta artikel

Tid är ett relativt begrepp för afrikanska politiker. Trots att de alltid färdas i ilfart mellan sina destinationer, är det mer regel än undantag att ett politiskt kampanjmöte startar senare än tre timmar efter utsatt tid. Fint folk kommer, som bekant, sent. 

ANC-ledaren Cyril Ramaphosa tycks vara undantaget. Det tusental partianhängare som samlats i småstaden Butterworth i Östra Kapprovinsen har bara väntat ett tiotal minuter innan deras president gör en överflygning med en militärhelikopter och landar i närheten av den leriga fotbollsplanen. En kvart senare kör kortegen in och Ramaphosa kan göra entré på den provisoriska scenen, till tonerna av en politisk slagdänga som följt med honom sedan han vann striden om partiledarskapet för 1,5 år sedan. 

– Ixesha lisondele, ixesha lifikile! Tiden är nära, tiden är här! 

Ramaphosa kan den vid det här laget. Varje gång refrängen till ”Pakhama Ramaphosa” drar igång pekar han mot klockan på vänsterarmen och det är en gest som kan tolkas på flera sätt. Schemat är verkligen packat under en helg där han ska avverka tio möten på sju olika orter i provinsen. 

– ANC ska förnyas! ANC ska enas! 

Foto: Erik Esbjörnsson

Ramaphosa startar sitt anförande med de två huvudbudskap som han har till de egna anhängarna i partiet: ANC ska föryngras som parti, och överbrygga den djupa splittringen i organisationen. Regeringspartiet, som i dagarna styrt Sydafrika under precis ett kvartssekel, befinner sig i fritt fall efter ett decennium av destruktivt styre under företrädaren Jacob Zuma. Splittringen är djup i partiet som slits i två riktningar, inte olikt europeiska socialdemokratier, och de många åren vid makten har lett till utbredd korruption och vanstyre på både lokal och nationell nivå. 

– ANC skapades för att erbjuda ledarskap. Vi befinner oss i en period av förnyelse där vi ska slå vakt om våra värderingar som är integritet, ärlighet och gott ledarskap. Vi ska åter bli ett parti som inger förtroende för jag vet att det är vad ni längtar efter, säger han. 

Under anförandet går han sedan vidare till att prata om ekonomin som befinner sig i ett närmast akut läge. Tiden är knapp för de många reformer han måste sjösätta för att rädda den krisande sydafrikanska ekonomin – och sin egen karriär som Sydafrikas president, som kan bli kort om han misslyckas. 

Cyril Ramaphosa är ett aktat namn, och ses bland annat som upphovsman till den författning som garanterade en fredlig övergång till demokrati. Foto: Erik Esbjörnsson

Trots Ramaphosas egen punktlighet är den övergripande frågan i årets val, som äger rum på onsdag, densamma för ANC som för landet i stort: kommer han för sent? 

För tanken var att han skulle ha blivit president redan för 20 år sedan. I alla fall var det Nelson Mandelas tanke. På slutet av 1980-talet hade fackbasen Cyril Ramaphosa skapat sig ett namn i frihetskampen under bildandet av Cosatu, Sydafrikas motsvarighet till LO. Den unge juristen som tog fajten för gruvarbetarna imponerande på Mandela som följde apartheidsystemets dödsryckningar från Victor Verster-fängelset dit han flyttats efter 18 år på Robben Island. När Mandela frigavs i februari 1990 var Ramaphosa en del av välkomstkommittén och han höll i mikrofonen när den blivande landsfadern gav sitt första tal i Kapstaden.

Sedan blev Ramaphosa ANC:s chefsförhandlare i samtalen med den förhatliga apartheidregimen och han anses vara upphovsmannen till den författning som garanterade en fredlig övergång till demokrati i Sydafrika. Men när Mandelas vicepresident och sedermera efterträdare skulle utses, ratades han av den övriga ANC-ledningen som i stället satte Thabo Mbeki på posten. Ramaphosa, som ansetts för oerfaren för ämbetet, lämnade politiken för en karriär inom näringslivet och skulle göra comeback först 17 år senare – i ett parti som då befann sig i kris. 

Zuma visade sig oförmögen att hantera ekonomin, korruptionen skenade och han hade sålt ut regeringens beslutsfattande till vännerna i näringslivsfamiljen Gupta, som skodde sig på lukrativa kontrakt som skulle kosta skattebetalarna mångmiljardbelopp. Utbyggnaden av el- och vattendistribution hade stannat av, hälsovården kunde inte leverera grundläggande vård och i skolorna saknades läroböcker. 

Som vicepresident under de första fem åren efter comebacken 2012 tvingades Ramaphosa hålla en låg profil när det gäller Zumas vanstyre, men sedan han i december 2017 vann en uppslitande strid om att efterträda Zuma som ANC-ledare, mot dennes exhustru Nkosazana Dlamini-Zuma, har det blivit annat ljud i skällan. 

– De senaste nio åren kan betraktas som förlorade år, där vi gick vilse, både på en politisk och, vågar jag säga, ekonomisk nivå, sade Ramaphosa vid en middag i Davos i vintras

Talet om ”nio förlorade år” slog ned som en bomb i Sydafrika. Företrädaren Jacob Zuma gick i taket. I ett uttalande skrev att han ”aldrig någonsin lade skulden på någon företrädare” och att det inte finns några ”nio bortslösade år”. 

https://twitter.com/PresJGZuma/status/1090255206334398464

I Port Elizabeth, en industristad på sydkusten där Ramaphosa träffar representanter för det lokala näringslivet, fortsätter han på inslaget spår även om han i den känsliga valrörelsen lindar in sitt budskap. 

– Infrastrukturen har ignorerats. Zenit i byggsektorn inträffade 2010 (när landet arrangerade fotbolls-VM, red. anm.) men efter det gick det utför. Jag har inte sett några byggkranar under de senaste åtta åren men jag vill se dem över hela landet, säger Ramaphosa. 

Löftena om att bekämpa korruptionen möter störst applåder på valmötet. Foto: Erik Esbjörnsson

Det är när han talar om korruptionen som applåderna är som starkast. Ansvarsutkrävandet, säger Ramaphosa, måste återupprättas. 

– Om du har gjort fel, underkasta dig då partidisciplinen och det allmänna rättsväsendet. 

Det är här skon klämmer. En omfattande rättsprocess pågår mot Zuma, som fortsatt har starkt stöd i partiet, och även partiets generalsekreterare Elias ”Ace” Magashule är föremål för utredning. Zuma-lägret må ha förlorat striden om partiledarposten men slipar knivarna i väntan på ett misstag av Ramaphosa. Halva partiledningen har smutsats ned av åren under Zuma och det är långtifrån alla ANC-politiker som är intresserade av någon nystart. 

Foto: Erik Esbjörnsson

I Grahamstown talar Ramaphosa i egenskap av landets president, inte som ANC-politiker, när landet den 27 april högtidlighåller 25-årsjubileet av de första fria valen. Han reflekterar över det förflutna och det är inte svårt att förstå de många svarta väljare som förblir lojala med ANC av ren tacksamhet för deras insats i kampen mot förtrycket. 

– Nekade en värdig utbildning, hindrade från att söka arbete i mer än ett fåtal yrken, hopträngda i överbefolkade kåkstäder och reservat, med varenda rörelse kontrollerad och grupper terroriserade, deras hälsa begränsad av sjukdom och undernäring, var svarta sydafrikaner ämnade för ett liv i misär, säger Ramaphosa. 

Foto: Erik Esbjörnsson

Men tiden går. Färre än hälften av dagens sydafrikaner levde under apartheidåren. En ny generation som vuxit upp nöjer sig inte med den politiska frihet deras föräldrar vann för 25 år sedan – de vill se ekonomisk rättvisa och med dagens takt kommer det enligt den senaste stora folkräkningen att dröja till 2060 innan svarta och vita befinner sig på samma inkomstnivåer. 

I detta landskap har vänsterpopulistiska partiet Economic Freedom Fighters, EFF, gjort en inbrytning under den tidigare ANC-politikern Julius Malemas ledarskap. Otåliga ungdomar lockas av EFF:s löfte om en mer radikal omfördelning av landets tillgångar.

Medan det traditionellt vita oppositionspartiet Democratic Alliance, DA, har börjat locka över väljare från den svarta medelklass på mellan fem och tio miljoner människor som ANC skapat under sina år vid makten. En medelklass som är trött på korruption och byråkrati och som vill se en mindre statsapparat.

ANC spås backa från 62,2 procent i valet 2014 till 56,9 procent, enligt opinionsinstitutet Ipsos. Ett större ras än så kommer att sätta punkt för Ramaphosas försök att förnya ANC, då Zuma-fraktionen kommer att lasta Ramaphosa för misslyckandet. 

Skulle ANC förlora den egna majoriteten i parlamentet, vilket också är fullt möjligt, måste den redan delade partiledningen välja koalitionspartner: EFF åt vänster eller DA åt höger, eller en samling av småpartier? 

Detta scenario var tidigare otänkbart i Sydafrika. Nu är det, menar de flesta experter, bara en tidsfråga.