Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Tio möjliga nya europeiska stater

DN har listat dem från mest trolig till minst trolig.

Skottland

1

Det var ingen slump att den skotska försteministern Nicola Sturgeon häromdagen fördömde den spanska polisens övervåld och förklarade sig ”alltmer oroad”. Som ledare för skotsknationalistiska SNP är hon tvungen att välja sida i det spanska ordkriget.

Separatismen i Skottland och Katalonien har gått hand i hand de senaste åren. Precis som den rödgula katalanska flaggan var en del av den skotska självständighetskampanjen 2014 har det vita andreaskorset på blå botten synts under den senaste veckans demonstrationer i Barcelona.

Nationalisterna förlorade folkomröstningen för tre år sedan med 45 procent mot 55, och opinionsmätningar i år visar att de som vill stanna inom Storbritannien leder knappt även i dag.

Men SNP har ingalunda gett upp kampen och när hon bedömer att läget är gynnsamt kan Sturgeon utlysa en ny folkomröstning. Det katalanska exemplet visar, i vissas ögon, att en sådan inte nödvändigtvis behöver vara uppgjord på förhand med London som den förra var.

Flera faktorer gör det troligt att Skottland blir självständigt under de närmaste 10–15 åren.

Den mest uppenbara är Brexit. Hela 62 procent av skottarna röstade för att stanna i EU 2016, och SNP är starkt för medlemskap i unionen. I takt med att det brittiska utträdet blir verklighet är det troligt att opinionen i Skottland påverkas i separatistisk riktning. Om en stor majoritet av skottarna anser att medlemskapet i den större europeiska kretsen är värt ett utträde ur den brittiska ”familjen” – då blir det svårt att ignorera för London.

En annan faktor är SNP:s fortsatta dominans inom skotsk politik. Decentraliseringen av befogenheter till Edinburgh 1998 – som vissa hoppades skulle föra bort självständigheten från dagordningen – blev i själva verket början på ett uppsving för den skotska nationalismen.

Parlamentet i Holyrood har blivit den tribun från vilken SNP har kunnat predika separatism och skaffa sig trovärdighet som maktparti i en kommande självständig stat. Inget tyder på att partiet tänker ge upp den position det har skaffat sig.

Färöarna

2

Färöarna är ett autonomt land inom kungadömet Danmark. Men i praktiken fungerar de vindpinade öarna i Nordatlanten på många sätt som en självständig stat. Att de blir det även formellt inom en inte alltför avlägsen framtid är en lågoddsare.

Redan 1946 sa färingarna med knapp marginal ja till självständighet i en folkomröstning. Den gången satte Köpenhamn stopp för planerna, men få tror i dag att den danska staten skulle lägga in sitt veto mot ett utträde.

På 19 av de 33 mandaten i lagtinget, Färöarnas parlament, sitter politiker som är för självständighet. Ögruppens ledare har gradvis, och helt fredligt, flyttat fram positionerna mot större autonomi på senare år.

Det hinder som finns kvar är närmare 100 miljoner danska kronor som öarna får i bidrag av danska staten varje år. Som Høgni Hoydal, en av de ledande färöiska separatistpolitikerna uttrycker det:

– Nu är det bara pengarna som binder oss till Danmark.

Rika oljetillgångar under havsbotten gör att den bindningen inte kan väntas vara för evigt.

Flandern

3

Det brukar sägas att kungahuset och fotbollslandslaget tillsammans utgör det kitt som hindrar Belgien från att brytas sönder. Men även om ”de röda djävlarna” redan har kvalificerat sig för nästa års VM i Ryssland är det inte osannolikt att Flandern söker utträde relativt snart.

Den flamländska nationalismen har haft sina upp- och nedgångar under de senaste åren. Hur den närmaste framtiden ser ut påverkas av utvecklingen i Katalonien – precis som sina skotska motsvarigheter har många av de flamländska separatisterna tagit aktiv del i den katalanska kampen för självständighet.

Och när resten av Europa teg såg sig Belgiens premiärminister Charles Michel tvungen att fördöma våldet från den spanska polisens sida. Michel är själv fransktalande belgare, men hans uttalande visar hur stort inflytande de flamländska nationalisterna har i Bryssel. Ett hundratal av dem demonstrerade samtidigt vid Spaniens ambassad.

Det nederländsktalande Flandern är, tillsammans med fransktalande Vallonien och tvåspråkiga Bryssel, en av tre federala regioner i Belgien.

Flamländarna är inte någon minoritet, utan utgör med cirka 57 procent av befolkningen landets majoritet. Men frånsett detta har Flandern stora likheter med Katalonien – det är en förhållandevis rik, företagsam region som bidrar oproportionerligt till landets BNP. En ovilja att subventionera orter i det nergångna vallonska rostbältet är en inte oväsentlig del i den flamländska nationalismen.

Högerextrema Vlaams belang var länge den flamländska nationalismens ansikte utåt. I dag är ett annat separatistparti, N-VA, regionens största och sitter även i den federala regeringen.

I takt med att N-VA har växt och tagit ansvar har det också modererat sin separatistiska profil. Att det landar i krav på folkomröstning om självständighet är ändå inte osannolikt. Hur det blir kommer i hög grad att påverkas av utvecklingen i Katalonien och Skottland.

Grönland

4

Grönlands folkmängd är något mindre än Gotlands, men som självständigt land skulle det genast bli tolva på listan över världens till ytan största stater.

Att det sker är inte otroligt. Det hänger, precis som när det gäller Färöarna, till syvende och sist på pengar. När den stora öns invånare tror sig kunna klara sig utan bidrag från moderlandet lär inte Köpenhamn sätta sig emot grönländsk självständighet.

2008 sa 75 procent av grönländarna ja till ökat självstyre och att grönländska ersatte danska som officiellt språk. I dag förespråkar de flesta politiker i landstinget, Grönlands parlament, gradvis övergång till självständighet. I en opinionsundersökning gjord 2016 sa 64 procent av de tillfrågade att de ville ha full självständighet.

Baskien

5

Kanske är baskerna den sista resten av Europas gamla befolkning, de som bodde här innan alla vi andra, indoeuropéerna, kom hit.

Deras språk, kallat euskara, är inte släkt med några andra kända tungomål. Och även om mer än hälften av befolkningen inte talar det finns en mycket stark baskisk identitet i de tre provinser som utgör den autonoma regionen Baskien.

Till skillnad från Katalonien lyckades Baskien förhandla sig till ett starkt självstyre när Spanien blev demokratiskt efter diktatorn Francos död 1975. Regionen har sin egen polisstyrka och sköter sina egna offentliga finanser. Ingen annan spansk region, och knappt någon i Europa, har så långtgående befogenheter.

Efter decennier av väpnad kamp gav terrorgruppen ETA till sist upp sina vapen 2011. Om något lyckades de genom sina blodiga dåd troligen minska stödet för en baskisk utbrytning ur Spanien.

I dag visar opinionsmätningar att stödet för full självständighet ligger mellan 20 och 30 procent hos den baskiska befolkningen.

Men återigen – utvecklingen i Katalonien kan inspirera baskerna och väcka nytt liv i självständighetsrörelsen. I förra veckan marscherade tiotusentals i Bilbao för att visa sitt stöd för de katalanska separatisterna, och det baskiska parlamentet antog en resolution till stöd för den folkomröstning som Madrid kallar olaglig.

Nordirland

6

I Nordirland vill separatisterna inte utropa en självständig stat, utan lämna Storbritannien och ansluta sig till republiken Irland.

Långfredagsavtalet från 1998 mellan Storbritannien, Irland och de flesta nordirländska partierna, gjorde i princip slut på en konflikt som hade skördat mer än 3 500 dödsoffer under tre decennier. Ändå lever minnet av ”the troubles” kvar och klyftorna mellan katoliker och protestanter, mellan unionister och nationalister, är svårare att överbrygga än vad många hade trott.

En majoritet av nordirländarna röstade för att Storbritannien skulle stanna i EU, och vissa tror att Brexit kan påverka befolkningens inställning till Nordirlands status när utträdet väl blir verklighet.

Men en ännu viktigare faktor är demografin. De nordirländska katolikerna – en gång i minoritet – är i dag fler än protestanterna. Och ålderspyramider visar att utvecklingen fortsätter i samma riktning, mot en allt större katolsk majoritet.

Det tyder på att Nordirland kan lämna Storbritannien så småningom. Och Långfredagsavtalet stadgar faktiskt att landsdelens ställning – som del av en brittisk union eller en irländsk republik – ska avgöras av befolkningen.

Korsika

7

Tiden är förbi då terrorgruppen FLNC sprängde bomber, rånade banker och tog upp ”revolutionär skatt” från korsikanska företag.

Ändå hålls nationalismen vid liv på Napoleon Bonapartes hemö. Men bilden är splittrad: vid en folkomröstning 2003 sa en knapp majoritet av Korsikas befolkning nej till ökat självstyre, bland annat viss beskattningsrätt.

I dag visar opinionsmätningar att mellan 10 och 20 procent av korsikanerna vill bryta sig loss från Frankrike. Vid de senaste regionala valen 2015, fick korsikanska nationalister 24 av de 51 platserna i regionparlamentet.

Kan en europeisk våg av separatism påverka opinionen på Korsika? Det är inte omöjligt. Men att ön blir självständig är en högoddsare i dag.

Veneto

8

Jämfört med andra europeiska länder är Italien förhållandevis nytt som statsbildning. Ibland påminns världen om hur splittrat landet är – som när ekonomiskt utvecklade regioner i norr säger att de är trötta på att betala för det outvecklade Syditalien och vill starta eget.

Hetaste kandidaten att bryta sig loss just nu är Veneto, regionen runt Venedig med en stolt historia, distinkt kultur och ett språk som betraktas som skilt från standarditalienskan.

I mars 2014 höll aktivister i Venedig en online-folkomröstning som de hävdar att över två miljoner deltog i, och där en stor majoritet ska ha sagt ja till självständighet för Veneto. Omröstningen har naturligtvis ifrågasatts på både demokratiska och tekniska grunder, och med goda skäl.

Men den var ändå lyckosam ur ett pr-perspektiv, och den banade väg för en ny folkomröstning – denna gång godkänd av Italiens konstitutionsdomstol – som äger rum om några veckor, och där frågan gäller ökad autonomi för Veneto.

Utvecklingen går alltså mot allt större självstyre. Att riktig självständighet skulle bli aktuell finns inte på kartan för närvarande, även om stödet för detta är högre här än i någon annan italiensk region.

Galicien

9

Regionen i Spaniens nordvästra hörn har precis som Baskien och Katalonien ett utvecklat självstyre, ett eget språk och hos stora delar av befolkningen en egen nationell identitet.

I Galicien tycker snart sagt alla politiker, även från de riksspanska partierna, att det är på sin plats att kalla sig ”galicianister”.

I praktiken ligger stödet för uttalat nationalistiska partier mellan 10 och 20 procent. Det vanligaste kraven från det hållet handlar om mer självstyre, inte självständighet, och om att omvandla Spanien till en federal stat.

Om Madrid gör bort sig ordentligt i Katalonien, om Barcelona hamnar i en våldsspiral, då kan radikal separatism få ökat stöd även i Galicien. Annars är det troliga att regionen förblir en stabil, självstyrande del av Spanien.

Sydtyrolen

10

Det tysktalande Sydtyrolen hamnade i Italien av en historisk slump, och på 1930-talet gjorde Hitler upp med Mussolini om områdets status – det slapp ”Anschluss” och fick bli kvar under Roms styre.

I dag har 62 procent av provinsens halva miljon invånare tyska som modersmål. Vissa av dem – oklart hur många – skulle hellre ansluta sig till Österrike. Några partier i det regionala parlamentet har en utbrytning i partiprogrammet.

Det som talar emot ett landbyte är att Sydtyrolen är en av Italiens mest välmående delar. Bara tio procent av skatterna går till Rom. I Österrike skulle regionen riskera att bli en fattig avkrok.

• Läs även: Separatismens spöke drar genom Europa

• Läs även: Björn Wiman: Den etniska intoleransen kan bli lika iskall i Barcelona som på Balkan

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.