Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Chockens eko dröjer sig kvar i Gaza

00:58. Varning för starka bilder. Över 50 dog under måndagens protester i Gaza – nu tar familjerna farväl. 

Sjukhusen i området är överfulla och uttröttade arbetslag fortsätter sin oavbrutna tjänst att försöka rädda liv. Många gör jämförelser med de israeliska bombningarna över Gaza sommaren 2014.

Normalt är miljonstadens centrum ett enda gytter av bilar, motorcyklar och åsnekärror som trängs och kryssar fram längs de ärrade gatorna.

Den glesa Gazatrafiken beror också på att tisdagen dessutom var helg- och minnesdag, men en svart sådan: den markerar hågkomsten av vad som i Gaza och övriga Palestina kallas al-nakba, katastrofen, då palestinierna kördes bort från de territorier som togs över av israelerna.

Vid al-Shifa-sjukhuset fanns protesternas offer. I de överfulla sjukhussalarna har skadade lagts i korridorer, förråd och till och med utomhus på grund av anstormningen under måndagskvällen. Uttröttade arbetslag som arbetat hela natten förbereder sig för ytterligare ett dygns arbete utan varken vila eller sömn. I radion hörs enträgna vädjanden om bloddonationer från medborgarna i Gaza.

I kylrummet i bårhuset på sjukhuskomplexets baksida tvagas och sveps döda kroppar för att av anhöriga föras till den sista vilan, för en skyndsam jordfästning så som seden och religionen påbjuder.

Laila al-Ghandour, åtta månader hämtas av hennes mor Mariam på Shifa sjukhuset.
Laila al-Ghandour, åtta månader hämtas av hennes mor Mariam på Shifa sjukhuset. Foto: Paul Hansen

Laila al-Ghandor blev bara åtta månader. Hon kvävdes till döds i samband med tårgasbeskjutning från den israeliska sidan av gränsen vid Malaka öster om Gaza stad, där islamistpartiet Hamas satt upp en så kallade protestpunkt.

Flickans mamma Mariam, 18 år, mammans tolvårige bror och en moster till familjen hade bestämt att åka tillsammans till Malaka i en av de busstransporter som Hamas erbjöd från flyktinglägret al-Shati, ”Stranden”, inne i Gaza stad.

Läs mer: Länder kastar ut Israels ambassadörer 

Men i myllret av demonstranter som ville ha skjuts gick många saker fel. Den tolvårige brodern bar ut Laila i bussen i tron att mamman väntade. Det gjorde hon inte – hon hade fått migrän av tandvärk och bestämt sig för att stanna hemma. Ombord på bussen mötte Mariams bror i stället mostern, som lovade att ta hand om spädbarnet.

När sällskapet klev av bussen i Malaka rörde de sig mot stängslet och hamnade nära en briserad tårgasgranat.

– Barnet kvävdes till döds, säger talesmannen för Gazas hälsoministerium, Ashraf al-Qidra, till DN.

Frågan om lilla Laila ens borde vara i närheten av protesterna blir hängande i luften och slinter på broderns tårdränkta ansikte och mamma Mariams stumma förtvivlan.

Yazan Tubasi dödades på måndagen.
Yazan Tubasi dödades på måndagen. Foto: Paul Hansen

Även den 23-årige mannen Yazan Tubasi dödades vid stängslet i Malaka på måndagen. En kula från en israelisk krypskytt gick in i hans högra öga.

Hans kamrat Riad säger att Yazan dog omedelbart, att han slapp lida och att han föll som en hjälte och nu är hos Gud. Riad är blek och har borrat ned blicken i marken. Strax ska han vara med och bära båren som för Yazans kropp till lägenheten någon kilometer bort där han bodde med sin mamma och sina systrar. En sliten tvårummare fyra trappor upp i ett hyreshus där trappljuset är trasigt.

Yazan Tubasi var far till ett litet barn trots sin ungdom, men han hade just skilt sig från sin ännu yngre hustru. Det var ständiga gräl om pengar. Yazan hade aldrig haft ett arbete, mer än tillfälliga påhugg som hantlangare på byggen, och han hade inga utsikter att få något.

Fattigdom. Hopplöshet. Begränsade livsval. De två dödsoffren – spädbarnet Laila och den unge mannen Yazan – och de förhållanden de levde i under sina korta liv säger något om de protester som iscensattes vid gränsstängslet.

Men det finns också ett annat perspektiv på protesterna som diskuteras i Gaza. Faktum är ju att bara en bråkdel av denna landremsas invånare – närmare två miljoner människor bor här – deltog i måndagens protester. Högt räknat var det cirka 40.000 demonstranter som tågade iväg till de olika platserna längs gränsstängslet – ungefär två procent av Gazas invånare.

Bland dem som uteblev höjs kritiska röster dels om nyttan av protesterna i stort, dels om att arrangemanget kapats av islamiströrelsen Hamas, som dominerar det politiska livet i Gaza.

Abdallah abu Sharekh.
Abdallah abu Sharekh. Foto: Paul Hansen

Hamas ledarskap tål emellertid kritik illa, så motståndet och klandret viskas i regel fram. Men det finns enstaka personer som inte är rädda att stå upp för sin åsikt. En av dem är Abdullah Abu Sharikh, en känd offentlig debattör i Gaza. Han är lärare och filosof och medlem i ett löst sammansatt nätverk av intellektuella som ville göra ”marschen utan återvändo” till en gigantisk icke-våldsmanifestation.

Läs mer: Löfven kräver oberoende utredning om våldet 

– Vi tänkte oss något i stil med demonstrationerna på Tahrirtorget i Kairo som fick president Mubarak att avgå eller marscherna i Dresden i Östtyskland som bidrog till att östblocket föll i slutet av 1980-talet, säger Abu Sharikh när vi möter honom i hans lägenhet i centrala Gaza. En mager stillsam man med intensiv blick och en ständigt rykande cigarrett i vänsterhanden.

På vårkanten såg det lovande ut. Abdullah Abu Sharikh tänkte sig en massiv, ständigt växande närvaro vid gränsen, där blotta anhopningen av Gazabor i alla åldrar skulle få världsopinionen att reagera.

– Men Hamas tog över och släpade allt i smutsen, med stenkastning och däckbränning. Redan där hade vi förlorat, säger Abu Sharikh bekymrat. Hans sanningslidelse har kostat honom arresteringar och hårda förhör av Hamas män som gränsar till tortyr.

– Vi har inte kommit en millimeter närmare att ta tillbaka vårt eget land, konstaterar Abdullah Abu Sharikh.

Demonstranter springer från en israelisk drönare som släpper ner tårgas utanför Jabliya.
Demonstranter springer från en israelisk drönare som släpper ner tårgas utanför Jabliya. Foto: Paul Hansen

På Facebook skriver den 21-åriga tandläkarstudenten Rim Ahmed ett öppet brev till sin tre år yngre bror Ibrahim, som dödades vid stängslet på måndagen. ”Baba (farfar) sade att ingen av oss borde gå till stängslet. Han ville att du skulle stanna hemma och plugga för dina examensskrivningar? Borde vi inte ha levt länge tillsammans?”, skriver Rim Ahmed i ett mycket uppmärksammat inlägg som ifrågasätter förhärligandet av våldet och martyrskapet som en väg framåt för Gazas unga.

Men protesterna fortsatte även på tisdagen, om än i mindre skala. Utanför flyktinglägret Jabliya i norra Gaza hade ett tusental demonstranter samlats nära stängslet vid Israel. Drönare apterade med tårgasbomber släpptes med jämna mellanrum ned framför klungan av protesterande. En Hamassoldat avfyrade i raseri sin automatkarbin mot det surrande föremålet. Propagandamusiken skrällde. Skadad med andtäppa och hudsveda fördes han med bår till fältkliniken.

Läs mer: USA blockerar FN-uttalande om Gaza

Läs mer: Nya oroligheter väntas vid ”Katastrofens dag

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.