Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 01:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/trohetsed-kan-stoppa-separatistledare-ta-plats-i-eu-parlamentet/

Världen

Trohetsed kan stoppa separatistledare ta plats i EU-parlamentet

Kataloniens tidigare regionpresident Carles Puigdemont. Foto: Emmanuel Dunand/AFP

Frågan om de katalanska separatistledarnas rätt att sitta i EU-parlamentet vållar strid mellan FN, Spanien, EU och separatisterna. 

Den fängslade ledaren för ERC Oriol Junqueras och den landsflyktige separatistledaren Carles Puigdemont valdes i söndags in i EU-parlamentet men det är osäkert om någon av dem kan utöva sitt mandat.

EU-valet 2019

Spaniens ståndpunkt är att alla landets EU-deputerade måste svära trohet till Spanien och dess författning innan de kan ta plats i församlingen. Detta måste enligt Madrid ske i Spanien och inte, som Kataloniens tidigare regeringschef Puigdemont velat, på distans från Belgien. När det gäller Oriol Junqueras, som sitter frihetsberövad i Madrid, måste Högsta domstolen avgöra om han får delta i EU-parlamentet. Det skulle förvåna om den gav ett sådant tillstånd.

Junqueras valdes till Spaniens kongress i april, men suspenderades strax efteråt. Han sade före EU-valet:

– De tillät mig inte att sitta i Spaniens parlament, men om jag väljs till Europaparlamentet har jag europeisk immunitet.

ERC:s fängslade ledare Oriol Junqueras.

Men spanjorerna menar att immunitet endast gäller brott som begåtts under mandatperioden, inte före den. Häromdagen anslöt sig Europadomstolen för mänskliga rättigheter till den tolkningen. Men i onsdags gav sig FN:s expertgrupp mot godtyckliga frihetsberövanden in i debatten och krävde i en rapport att Spanien friger de nio fängslade separatistledarna eller återger dem friheten mot borgen. Spaniens reaktion blev mycket häftig, och landets ambassadör i Genève kräver nu att rapporten dras tillbaka och att de experter som utarbetat den avskedas.

Samtidigt med detta europeiska drama utspelas ett annat, lika spännande, kring separatisterna i Barcelona. Separistpartiet ERC:s borgmästarkandidat Ernest Maragall trodde sig ha segrat i förra söndagens kommunval. Han fick fler röster än den sittande borgmästaren, den radikala vänsterns Ada Colau, och separatisterna jublade över sin triumf i den minst separatistiska av Kataloniens storstäder.

Men det antiseparatistiska Ciudadanos-partiets kandidat, den förre franske premiärministern Manuel Valls, ryckte in och erbjöd Colau stöd i stadshuset för att på så vis blockera separatisterna. Detta har blivit en het potatis för Colau, som hittills intagit en tredje ståndpunkt mellan separatister och antiseparatister. Skall hon välja att sitta kvar i ämbetet med stöd av spansknationalister, till priset av att stöta bort en hel del av sina väljare?

Denna kris är bara en av många bekräftelser på den nya verklighet som gällt sedan hösten 2017: allt i spansk politik genomsyras av den katalanska krisen. Valkampanjerna på regional och nationell nivå, arbetet i parlamentet och partiernas taktiska rådslag kretsar ständigt kring den katalanska frågan. Den tvingar vänsterpartierna att gå på tå för att inte reta upp spansknationalistiska väljare och den är nationalistpartiernas standardtillhygge mot premiärminister Pedro Sánchez – men också då de går lös på varandra med anklagelser om bristande hårdhet mot katalanisterna.

Nästa kapitel i följetongen stundar i höst, då ett trettiotal högre katalanska ämbetsmän skall ställas inför rätta. Sjutton av dem anklagas för att ha försnillat eller slösat bort allmänna medel, till exempel för att ha finansierat organisationen Diplocat, som fungerat som ett inofficiellt katalanskt utrikesdepartement. De åtalade är på fri fot, efter en rekordhög borgenssumma på sex miljoner euro. En av dem säger till DN:

– Fem av de sex miljonerna har samlats in från allmänheten; resten har konfiskerats från våra bankkonton. Våra bostäder har tagits i beslag.