Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-01-22 02:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/turkisk-opinion-splittrad-om-libyeninsats-efter-haftars-attack-i-tripoli/

Världen

Turkisk opinion splittrad om Libyeninsats efter Haftars attack i Tripoli

Kroppar tillhörande offer i flyganfallet mot militärakademin i Tripoli bärs in i ambulanser. Foto: Mahmud Turkia/AFP

Turkiet fördömer skarpt den libyska LNA-milisens attack mot en militärakademi i Tripoli på lördagen. Minst trettio rekryter dödades och 35 sårades på den bas där stridande turkiska förband snart skall inkvarteras.

– Turkiet kommer aldrig att överge den FN-stödda regimen i Tripoli, sade en turkisk UD-talesperson på en presskonferens på söndagen.

President Recep Tayyip Erdogan fick på torsdagen grönt ljus från parlamentet för att sätta in turkiska stridande i det libyska inbördeskriget, på den FN-stödda enhetsregeringen GNA:s sida.

Så snart LNA-styrkornas befälhavare Khalifa Haftar, vars miliser omringar den GNA-styrda libyska huvudstaden, nåddes av beslutet om den turkiska interventionen, kallade han till ”nationellt befrielsekrig” mot turkarna.

Om Haftars avsikt med den blodiga flygattacken var att splittra den turkiska opinionen, så torde han ha lyckats. Det turkiska oppositionspartiet CHP har inte opponerat sig mot regimens krig mot kurderna i nordöstra Syrien. Men CHP brännmärker nu Erdogans planer på att föra landet i krig i Libyen – planer som inte väcker någon entusiasm i Turkiet.

Lördagens attack illustrerar hur riskabla Erdogans planer är. Haftars milis, stödd av Egypten, Ryssland och en rad andra länder, har ett starkare flygvapen än den lagliga regering Erdogan stöttar. Hans styrkor har dessutom modernt luftvärn. 

Turkiets första hangarfartyg, som skulle ha varit till stor nytta nu, är inte färdigt förrän om ett år. För att dess F-16-plan skall kunna sättas in mot Haftars styrkor måste de tanka i luften över Medelhavet. Men där cirkulerar också de grekiska och egyptiska flygvapnen – två stater som Erdogan på sistone hotat och irriterat under det multinationella grälet om den planerade oljeledningen mellan Israel och Italien.

Tayyip Erdogan, Turkiets president. Foto: Presidential Press Service via AP

Drivkrafterna bakom Erdogans inträde i det libyska kriget är många. Dels vill han slå vakt om ett territorialvattenavtal med den FN-stödda regeringen som – i Ankaras tolkning – dramatiskt utvidgar Turkiets ekonomiska zon, dels är regeringen skyldig Turkiet miljarder dollar för den militära hjälpen hittills. Försvinner den internationellt erkända regeringen går de pengarna upp i rök och med dem turkiska byggföretags planer på kontrakt under Libyens uppbyggnad.

Inte så få bedömare anar att Erdogan tagit sig vatten överhuvudet. Haftars LNA-miliser har de flesta trumf på hand. Många stater stöder Libyens enhetsregering i ord, endast Turkiet och Italien stöder den i handling. Och även om regeringen med Erdogans hjälp skulle slå sig ur sin belägring och resa sig – hur skall Turkiet sedan kunna hindra Egypten, Israel och Grekland från att dra sin gasledning förbi Cypern, utan att hamna i öppen konflikt med dessa stater?

Libyenexperten Michael Cousins, utgivare av Libya Herald, tror att Turkiet kommer att komplicera det libyska kriget:

– Hittills har detta varit ett bulvankrig, där makterna slagits via libyska klienter. Men med de ryska legosoldater Putin skickat, och nu Erdogans soldater, förändras bilden. Om inte Putin eller Erdogan gör upp i godo, som de gjorde i Syrien, får vi snart se strider mellan turkar och ryssar, säger han till den turkiska podden Ahval.