Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 21:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/turkiska-hiphoppare-vacker-maktens-vrede/

Världen

Turkiska hiphoppare väcker maktens vrede

Högerextremistiska MHP:s ledare Devlet Bahceli. Foto: Murad Sezer/AP

Två samhällskritiska hiphop-verk har ruskat om det hårdcensurerade turkiska medielandskapet. Protestvideon ”Susamam” – Jag kan inte hålla tyst – har nått 30 miljoner sedan den släpptes den 5 september, och ”Olay” – Incident – har haft drygt sex miljoner lyssnare.

Högerextremistiska MHP:s ledare Devlet Bahceli, president Tayyip Erdogans inflytelserike partner, har fördömt de frispråkiga inläggen, som han menar kan ”uppmuntra till statskupp”.

”Susamam” är en sofistikerad, 15-minuter lång samproduktion av ett tjugotal kända artister, som kommenterar en störtflod av olyckor och missförhållanden: hedersterror mot kvinnor, usla skolor, miljöförstöring, tystad press, korrumperade domstolar, tygellös urbanisering. Texterna vill väcka lyssnaren samtidigt som den anklagar henne för att ha bidragit till eländet med sin passivitet:

”Om du kastas i fängelse en dag kommer ingen att rapportera det, för alla journalister är redan i fängelse, därför att du inget sa när det hände…”

”Den enda frihet som finns kvar är ordet ’Frihet’”, heter det i en ordlek som anspelar på den ansedda tidningen Hürriyet – ”Frihet” – som togs över av regimen i fjol, och i dag är en megafon för regimpropaganda. 

 

I en ironisk sekvens sjunger trubaduren Deniz Tekin, om familjers tyranni mot döttrar: ”Jag vet inte vad ni talar om, jag har aldrig blivit bortgift mot min vilja, aldrig blivit bränd, aldrig inlåst i mitt rum, aldrig blivit mördad.”

Den andra videon som väckt makthavarnas förargelse, ”Olay”, har gjorts av rapparen Ezhel, 29, från Ankara, som fängslades en månad i fjol. 

Hans rader ackompanjeras av gryniga, skakiga nyhetsbilder från det gångna decenniets många våldseruptioner. Budskapet, både i ”Olay” och ”Susamam”, är att bombardemanget av övergrepp och dåliga nyheter trubbat av allmänheten och gjort den apatisk inför sådant som borde ha upprört den.

Tidningar, tv, radio och delar av internet kontrolleras av turkiska staten. Eventuell kritik måste söka sig andra vägar, vilket nu skett. Det återstår att se vilket statens motdrag blir.