Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-03 14:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/tyska-tvarvandningen-som-far-snaljaparna-att-se-rott/

Världen

Tyska tvärvändningen som får ”snåljåparna” att se rött

Emmanuel Macron och Angela Merkel.
Emmanuel Macron och Angela Merkel. Foto: Kay Nietfeld/AFP

Ska rika EU-länder ta lån för att hjälpa fattigare? 

Frågan har fått ny aktualitet efter det fransktyska förslaget om coronahjälp i mångmiljardklassen till de hårdast drabbade medlemsländerna. Den tyska tvärvändningen väcker ont blod hos ”snåljåparna”, dit bland andra Sverige räknas. 

Igenbommade fabriker, neddragna butiksjalusier, överfulla sjukhus och dödstal som förskräcker. Coronakrisen har kastat in Europa i ett tillstånd som fått vissa att dra paralleller till 1930-talet. I takt med att arbetslösheten skjutit i höjden och bårhusen fyllts har länderna sett om sina egna intressen. 

Men pandemin har också krävt ytterligare ett offer: den tyska snålheten. 

Det konstaterade tidningen Politico träffsäkert efter beskedet i måndags kväll från Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Emmanuel Macron om att satsa motsvarande drygt 5.000 miljarder svenska kronor för att få de hårdast drabbade EU-länderna på fötter igen. 

Även om detaljerna ännu inte är kända innebär planen i korthet att EU-länderna gemensamt ska ta upp lån för att bland annat hjälpa länder som Spanien och Italien vars ekonomier slagits i spillror under krisen. Pengarna ska delas ut som bidrag inom ramen för EU:s långtidsbudget, och även hårt drabbade regioner och företag i exempelvis Sverige kan bli aktuella för att ta emot stöd. Insatserna ska bidra till den gröna omställningen och digitaliseringen av unionen.

Förslaget har ändå väckt ont blod hos de länder som inte vill vara med och betala, och i praktiken kan det ses som ett första steg mot en gemensam finanspolitik i unionen. För Angela Merkels del innebär det att hon gjort en tvärvändning.

Förslaget har ändå väckt ont blod hos de länder som inte vill vara med och betala, och i praktiken kan det ses som ett första steg mot en gemensam finanspolitik i unionen. För Angela Merkels del innebär det att hon gjort en tvärvändning. 

Att Tyskland ska vara med och garantera andra länders skulder har tidigare setts närmast som ett tabu. Man har varit orolig för att tyska skattebetalare i slutändan får stå för notan för andra länders utsvävningar och i många år har Berlin hårdnackat motsatt sig de så kallade euroobligationerna som lanserades under finanskrisen. Det har gett Merkel det mindre smickrande smeknamnet ”Madame non”, nejsägaren. 

Den tidigare linjen har varit glasklar: pengarna ska delas ut som kortfristiga lån och inte som bidrag.  

En princip som nu har kastats över bord. 

Angela Merkel.
Angela Merkel. Foto: Kay Nietfeld/AFP

Merkels tvärvändning är lika uppseendeväckande som om Stefan Löfven plötsligt skulle ge upp ambitionen om att ”värna den svenska modellen” (där arbetsmarknadens parter gör upp löner och villkor). 

– Extraordinära omständigheter kräver extraordinära åtgärder, sade Angela Merkel under den gemensamma presskonferensen i måndags och betonade att EU står inför sin svåraste kris hittills. 

Det krävdes alltså en pandemi för att ”Madame Non” plötsligt skulle säga ja.

Det krävdes alltså en pandemi för att ”Madame Non” plötsligt skulle säga ja. 

De historiska erfarenheterna av ekonomisk depression och massarbetslöshet lever kvar i Tyskland, och budskapet som står skrivet mellan raderna är att den europeiska sammanhållningen nu måste garanteras till nästan vilket pris som helst. Tyskland tillhör också de länder som tjänat mest på den gemensamma marknaden och ser EU som en garant för att upprätthålla fred och välstånd på kontinenten. 

”Endast om Europa står starkt kan Tyskland stå starkt”, lyder ett av Merkels mantran som hon ofta återkommit till under åren. 

I vanlig ordning bygger det på en fransk-tysk överenskommelse. 

I Frankrike ses den tyska omsvängningen som en stor och välbehövlig framgång för president Emmanuel Macron. Han har tidigare ställt sig på Spaniens och Italiens sida, och i drastiska ordalag varnat för att hela EU-projektet är i fara om inte de rikare länderna visar mer av solidaritet med de länder som drabbats hårdast av coronakrisen. 

Den franske presidenten har i åratal drivit på för mer av överstatlighet inom EU, och han understryker gärna att förslaget innebär att EU får ansvar för produktion och lagerhållning av masker och annan skyddsmateriel. Dessutom finns skrivningar om klimatmässigt hållbara satsningar – något som är viktigt för Macron inrikespolitiskt. 

På tisdagen förlorade det franska regeringspartiet LREM sin absoluta majoritet i nationalförsamlingen, efter att 17 ledamöter hoppat av och bildat en ny oberoende partigrupp som ska driva miljöfrågorna mer uttalat. Samtidigt anklagar den traditionella högeroppositionen Macron för brister i hanteringen av krisen.

Att presidenten nu tycks ha lyckats återupprätta ”den tysk-franska relationen”, och därtill med satsningar på miljö och något som liknar början på en gemensam finanspolitik för unionen, kan hjälpa honom inför presidentvalet 2022. 

Det fransk-tyska förslaget välkomnas av länder som bland annat Spanien och Italien som hör till de värst drabbade. Även Europeiska centralbanken och EU-kommissionen, som i nästa vecka ska presentera sitt förslag till återhämtningspaket, har välkomnat utspelet från Berlin och Paris. I EU-kretsar finns en utbredd oro att coronakrisen ska leda till att skillnaderna – liksom spänningarna – mellan unionens rikare länder i norr och de fattigare i söder ska öka i spåren av coronakrisen. Om inget drastiskt görs riskerar unionen att splittras i ett A-lag och B-lag, heter det. 

Men många hinder återstår innan planen kan bli verklighet. Först måste EU:s samtliga medlemsländer godkänna förslaget och nuläget talar mycket lite för att alla 27 kommer att ge tummen upp. Den lilla grupp länder som har gått samman för att hålla nere EU:s budget – och som av kritikerna nedsättande brukar kallas för ”snåljåparna” eller ”snålalliansen” – väntas lägga krokben för planerna. Dit hör förutom Österrike och Danmark, även Nederländerna och Sverige. 

Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz.
Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz. Foto: Joe Klamar/AFP

– Vår ståndpunkt ligger fast, twittrade Österrikes konservativa förbundskansler Sebastian Kurz kort efter beskedet från Berlin och Paris och betonade att hjälpen ska ges via lån, inte som bidrag.

Utspelet kom efter ett telefonmöte med ovan nämnda regeringschefer. DN har sökt statsminister Stefan Löfven för en kommentar. ”De fyra budgetrestriktiva länderna har en nära kontakt och löpande dialog”, svarar hans pressekreterare.

Även bland länderna i östra Europa, som har rapporterat relativt få dödsfall i covid-19,  finns ett visst motstånd mot att hjälpa jättar som Italien och Spanien. 

Också i Tyskland är reaktionerna blandade. Medan företrädare för Angela Merkels kristdemokrater stöttat förslaget, kommer kritik från bland annat marknadsliberala FDP och högernationalistiska Alternativ för Tyskland (AFD). AFD bildades 2013 som en reaktion mot de ekonomiska stödpaketen till Grekland och lär inte heller den här gången missa chansen att såga den tysk-franska planen vid fotknölarna. 

Fast fler än högerpopulister lär peka på ett faktum som roar långt ifrån alla tyskar. Som en anonym EU-diplomat säger till tidningen Politico: 

”Fransmännen får idéerna, tyskarna får räkningen”.