Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-22 14:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/varlden/ukraina-krimtatarernas-forvisade-ledare-hoppas-pa-porosjenko-och-att-fa-komma-hem/

Världen

Ukraina: Krimtatarernas förvisade ledare hoppas på Porosjenko – och att få komma hem

Foto: Michael Winiarski

KIEV. Ryssland vill ha bort krimtatarerna från den annekterade halvön Krim. Därför ökar förtrycket mot vårt folk, säger krimtatarernas ledare Mustafa Dzjemilev som för andra gången är förvisad från sin hembygd. I presidentvalet stödjer han ”den för Ryssland mest förhatliga kandidaten”, alltså Petro Porosjenko.

Rätta artikel

– Valet är mycket viktigt, men att en underhållare verkar ha de högsta popularitetssiffrorna är oroande, säger Mustafa Dzjemilev.

Med ”underhållaren” menar han Volodymyr Zelenskyj, en skådespelare och tv-stjärna som utmanar den sittande presidenten Petro Porosjenko i söndagens val.

– Jag vet inte, landet befinner sig i ett tillstånd av krig... och att då ha en showman som president? 

Läs mer: Ukrainska presidentkandidater utmanar varandra i drogtester och armstyrka

Jag möter krimtatarernas landsflyktige ledare i en välbevakad byggnad i den ukrainska huvudstaden som han disponerade redan tidigare som ledamot i Ukrainas parlament, men som han bor i permanent sedan 2014, då Krim ockuperades av Ryssland. 

Foto: Michael Winiarski

Han bjuder på turkiskt kaffe i små koppar och berättar om sin längtan hem. Det är en dröm som ter sig allt mindre sannolik att bli uppfylld för den 75-årige Dzjemilev. 

– Självklart hoppas jag på att återvända till ett befriat Krim, att få leva där lite till, att delta i att eliminera ockupationens följder och att därefter bli begravd nära mina släktingar i Bachtjisaraj. Men nu har Ryssland förbjudit mig att åka hem. Det handlar inte om mig personligen, jag har redan levt tre år längre än en genomsnittlig ukrainare. Och sedan den ryska aggressionen inleddes för fem år sedan har mer än 12.000 av våra landsmän dödats, många är mycket yngre än jag.

Dzjemilev tillägger att han när han för drygt femtio år sedan engagerade sig i demokratirörelsen i Sovjetunionen inte trodde att han skulle uppnå denna ålder. Vanligtvis blir de som opponerar sig mot en totalitär regim inte gamla.

– Men detta är ett stort drama för det krimtatariska folket, som kämpade för att återvända till sitt historiska land efter Stalins deportation och folkmord 1944. Och nu har vi hamnat under en ännu mer skoningslös totalitär och kriminell regim som gör att många åter tvingas att lämna sitt hemland.

Deportationen av halvöns samtliga krimtatarerna till Centralasien skedde i maj 1944. Foto: TT

Det är därför Dzjemilev ser det som så avgörande vad kandidaterna har för syn på ockupationen av Krim och hur Ukrainas territoriella enhet ska återställas. Men den frågan har det inte talats om så mycket under valkampanjen.

Läs mer: Tonläget höjs i det ukrainska valet

Och det är därför han vill att Porosjenko, som tillträdde i ett för Ukraina farligt läge, när statens överlevnad hotades, sitter kvar som president. Dzjemilev beskriver det som att Ukrainas armé knappast existerade när rysk militär invaderade 2014, och hela maktstrukturen var infiltrerad av agenter från ryska underrättelsetjänsterna FSB och GRU. Dessutom var ekonomin urusel och statskassan tom, samtidigt som den Moskvatrogne presidenten Viktor Janukovytj – som flydde landet undan folkupproret på Majdan – försökte stjäla allt han kunde. 

Vakthållning vid barrikaderna på Majdan i Kiev 2014. Foto: Paul Hansen

– I det läget lyckades Porosjenko försvara Ukrainas självständighet och stoppa Rysslands aggression. Därför anser jag att Porosjenko är den mest acceptabla kandidaten. Men för Ryssland är han den mest oönskade kandidaten. Visst kan man säga mycket om hans brister, men vem är inte otillräcklig? 

Även det krimtatariska folkets representation Medzjlis – som Ryssland har förbjudit att verka – har uppmanat sina landsmän att stödja Porosjenko. 

– Jag har fått frågan om vad som skulle hända om Ukraina skulle få en president som går med på eftergifter i frågan om Krim med Ryssland. Mitt svar är att i så fall är han inte president, utan en förrädare. Enligt Ukrainas författning är presidenten skyldig att försvara landets territorium. Om en president gör upp med Ryssland så blir följden stora protester, det kan till och med bli ett nytt Majdan. Det kan vara farligt, i dag finns det finns så mycket vapen att det kanske inte blir en fredlig protest.

Enligt Dzjemilev råder ren terror på det ockuperade Krim, med ständiga husrannsakningar, gripanden och tortyr. 

Proryska aktivister i staden Sevastopol i samband med folkomröstningen om Krims annektering till Ryssland i mars 2014. Foto: Serinelli Pasqualino/TT

Hans bild överensstämmer med vad Human Rights Watch rapporterar om situationen på halvön: dagarna före första valomgången den 31 mars arresterade den ryska säkerhetstjänsten FSB ett 20-tal krimtatariska aktivister. De anklagades för att stödja den islamistiska rörelsen Hizb ut-Tahrir. Enligt HRW är det ett sätt att tysta en folkgrupp i vilken många motsätter sig den ryska ockupationen.

– Man förföljer alla som uttrycker missnöje med ockupationen. Men drygt 70 procent av dem som fängslats är krimtatarer, trots att vi bara utgör 13 procent av befolkningen på Krim.

Dzjemilev tar ett annat exempel: den nya ryska lagen som kriminaliserar ett ifrågasättande av folkomröstningen på Krim 2014 och halvöns ”återförening med Ryssland”. 

Varför är Krim så viktigt för Moskva?

– De behöver främst Krim som en militärbas. De har återställt de kärnvapenanläggningar som likviderades på 1990-talet, efter Sovjets upplösning.

Han hänvisar till ”vissa uppgifter” om att Moskva har placerat kärnstridsspetsar på halvön, utöver de raketer av typ Iskander och Topol som de har, vilket gör det till den kraftigast militariserade delen av Ryssland. Dessutom försöker FSB utöva total kontroll över lokalbefolkningens handlande och tänkande; Dzjemilev hänvisar till en beräkning att andelen FSB-agenter per capita är tio gånger högre på Krim än genomsnittet i Ryssland.

Foto: Michael Winiarski

 – Man lär barn att skjuta och lägga minor. De vill ha en lojal befolkning. Och den mest illojala gruppen är krimtatarerna, som de försöker skrämma iväg från Krim genom ökat förtryck. Det är samma taktik som då ryssarna erövrade Krim under kejsarinnan Katarina II (på 1780-talet, DN:s anm.), och tatarerna flydde till det osmanska imperiet. Därför finns det i Turkiet tio gånger fler krimtatarer än på Krim.

Under de fem årens ockupation har tio procent av krimtatarerna lämnat halvön, vilket motsvarar minst 30.000 människor. Därutöver lika många ukrainare.

Med de förutsättningarna omöjliggörs i praktiken ett mer omfattande motstånd mot ockupationen. 

Vad finns det för chanser att Krim återgår till Ukraina?

– Jag tror att ockupationen av Krim har medfört sådana skador för Ryssland som ingen fiende skulle ha kunnat tillfoga det. Det har Putin gjort för sitt land. Det är i Rysslands eget intresse är att snabbt dra sig bort. Då slipper man isoleringen, och sanktionerna kan hävas. Men om det fortsätter kan det gå med Ryssland som med Sovjet, särskilt om de inleder en ny kapprustning. 

Det är en katastrof för Ryssland, men enligt Dzjemilev kan Putin inte backa tillbaka – ”det vore liktydigt med harakiri”.

– Så det finns två utvägar: Att Putin avgår, eller att landet börjar upplösas inifrån. Men det finns också en tredje möjlighet, att han som ett jagat djur går till det extrema, och börjar hota omvärlden med krig.

Reaktionerna från omvärlden har varit långt ifrån entydiga. Dzjemilev berättar om när han framträdde i Italiens senat om läget på Krim och bad om skärpta sanktioner mot Ryssland. Senatorerna beklagade sig över hur många miljarder euro de skulle förlora på det. 

– På det svarade jag: frihet och demokrati är inte gratis, det måste kosta. 

Han betonar att Ukraina har tagit flera stora steg framåt, trots korruption och andra problem. Inte minst har krigsmakten byggts upp, och ryssarna kan inte längre bara marschera in. 

– De satsar främst på destabilisering, och att någon ska komma till makten som de kan komma överens med. Men det ukrainska samhället har mognat väsentligt, så det är inte så enkelt för Kreml att installera en marionett hos oss.

Att stödet för de nuvarande makthavarna i Kiev är så lågt förklarar Dzjemilev med att folk har det svårt, lönerna och pensionerna är låga, och man lägger i första hand skulden på presidenten.

Han häller upp grönt te i en servis från Uzbekistan; dit kom han i maj 1944, när han var sex månader gammal, sedan diktatorn Stalin deporterat hela den tatariska folkgruppen från Krim till den centralasiatiska sovjetrepubliken. Först år 1989 – efter 45 år av exil – kunde 250.000 krimtatarer återvända till sina hemorter.

– Vi tog med den här vanan att dricka te från den uzbekiska kulturen. Jag var en av de få i min generation som överlevde svälten, slavarbetet, kölden och sjukdomarna under förvisningen. Mer än 40 procent av våra landsmän dog under åren 1944–1945.

Sovjetiska T-34-stridsvagnar i Sevastopol, på Krimhalvöns sydligaste spets, 1944, när halvön befrias från tyska styrkor. Foto: Sovfoto/TT

Kan detta upprepas? För Dzjemilev, som själv var ett av offren förra gången, står en sak klar: Liksom 1783 och 1944 är Rysslands mål i dag att få bort krimtatarerna och kolonisera halvön, främst med etniska ryssar. 

– Direkt efter ockupationen i februari 2014 fruktade många krimtatarer att de skulle utsättas för pogromer och massdeportationer. Jag trodde personligen inte på en upprepning av 1944, för då befann sig alla vuxna män vid fronten mot Tyskland och de sovjetiska myndigheterna mötte inte mycket motstånd när de satte kvinnor, åldringar och barn i boskapsvagnar till förvisningen. Nu har ockupanterna snarare tagit till taktiken från 1700-talet; massivt förtryck som ska tvinga krimtatarerna att ge sig av. Och samtidigt tar de in stora mängder av ryssar, enligt vissa uppgifter är de närmare en miljon.

När vårt samtal återkommer till söndagens val gör Dzjemilev inte mycket för att dölja sin skepsis gentemot Zelenskyj.  

 – Föreställ dig att överbefälhavaren för de väpnade styrkorna är en komiker, som inte heller har någon erfarenhet av att leda en statlig myndighet. Ronald Reagan hade åtminstone varit guvernör i Kalifornien.

För Dzjemilev är det ett större problem vilken politik som Zelenskyj egentligen står för.  

– Han har visserligen sagt att han är för Ukrainas territoriella helhet. Men han har också sagt att han är redo att sätta sig vid förhandlingsbordet till och med med djävulen, för att vi behöver fred. Men till vilket pris? Hur ska det uppnås om man sätter sig vid bordet med angriparen? Putin har ju sagt att frågan om Krim är avslutad för gott. Vad finns det då att förhandla om?

Läs mer: Komiker kan bli president – kallas för Ukrainas Trump