Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Världen

Ukrainsk populist sticker ut med våld och hot

Han gillar att förnedra krigsfångar inför kameran och hotar politiska fiender med döden. Men Oleh Ljasjkos brutala stil går hem hos många ukrainare. I söndagens val väntas hans parti bli landets näst största – och själv siktar han på premiärministerposten.

Bara president Petro Porosjenko vågar avstå från att gästa tv-stjärnan Savik Sjuster i valrörelsens elfte timme. Alla de andra stora namnen i ukrainsk politik passerar oss i den eleganta lobbyn: Julia Tymosjenko, premiärminister Arsenij Jatsenjuk och hela raden av partiledare.

Intresset är ändå störst för en man som för ett år sedan var nästan okänd: Oleh Ljasjko, ledare för ­Radikala partiet.

Det är en liten man med röd slips, något tunnhårig, men med en självsäker basröst uppskruvad på högsta volym. Man hör hans tordönsstämma redan innan man ser honom i kretsen av bredaxlade parti­gängare. De hukar sig respektfullt runt sin ledare och skrattar när han behagar skämta.

– Det här är min blivande försvarsminister, säger han med ett dundrande skratt och pekar med hela handen på Artem Vitko, en uniformerad man som har utmärkt sig i kriget i Donbass.

Hela kretsen runt honom tilldelas var sin ministerpost, och det är inte helt på skämt. Ljasjko är segerviss och vill bli regeringschef. Fast för DN erkänner han att han inte har fått något sådant erbjudande än av Porosjenko.

Sedan går han in i studion och lovar sådant som populister brukar lova: högre löner, sänkt pensions­ålder och ”att ta oligarkernas pengar och använda dem på sjukvård och utbildning”.

Nästan alla partier vill visa sig kompromisslösa gentemot de ryskstödda rebellerna i öster. Det som skiljer Ljasjko från mängden är hans eget, personliga deltagande i övergrepp mot misstänkta kollaboratörer och tillfångatagna fiender.

Under sommaren har partiledaren iförd svart basebollkeps och skottsäker väst varit på turné i Donbass med frivilligbataljoner som han själv hjälpt till att rekrytera. Allt har dokumenterats i Youtubeklipp som fått enorm spridning.

I en sekvens sitter Ljasjko i en bil med två bakbundna fångar. En av dem, en tidigare minister i rebel­lernas regering, är avklädd i bara kalsongerna och har spår av misshandel.

– Hur mycket fick du betalt för att döda folk, skriker Ljasjko i hans öra och fortsätter med en lång harang av anklagelser.

I ett annat klipp håller soldater en pistol mot huvudet på en man som sägs vara borgmästare i staden Stachanov. Ljasjko sparkar mannen och ”förhör” honom sedan. Dagen efter publiceras ett klipp där borgmästaren står på knä och ber om ursäkt för sitt samarbete med separatisterna.

Sådana här tilltag har fått Amnesty International att kräva att Ljasjko ställs inför rätta.

Men många vanliga ukrainare gillar vad de ser.

– Alla de andra bara pratar. Ljasjko är inte rädd för någon, han åker till kriget hela tiden, säger pensionären Taisia Tjajka som står i ett av Radikala partiets valtält i centrala Kiev.

– Han var här i veckan och skakade min hand. Jag tänker inte tvätta den på en månad!

Ukraina befinner sig i krigstillstånd, och extrema tider kan ge ­näring åt politisk extremism.

Men Ljasjko är populist snarare än fascist. Han har ingen egentlig ideologi, bara enkla lösningar på svåra problem. Och i ett land som tröttnat på korrumperade politiker ses han av vissa som något nytt och fräscht.

Trots allt tal om ”att inte bara prata” är retorik och image huvudsaken för Oleh Ljasjko.

Hans symbol är högaffeln som han sticker i röven på oligarker och separatister. Den har blivit ett så starkt varumärke att den förekommer ensam på valaffischer, helt utan text.

Samtidigt använder han sociala medier effektivt, till skillnad från sina konkurrenter. Vid sidan av de virala Youtubeklippen har han 171.000 följare på sin Facebooksida, där han kräver att inkompetenta ministrar ska skjutas snarare än få sparken, och där han nyligen anklagade oligarken Ihor Kolomojskij för att ha förolämpat hans mor så att hon hamnade på sjukhus:

”Om något händer min mamma, då ska jag hitta dig i ditt gömställe och döda dig.”

Vissa skräms av Ljasjko och den stora majoriteten tänker förstås inte rösta på honom. Det finns samtidigt en tendens att avfärda honom som en ofarlig pajas.

Men Ljasjko är på riktigt. I söndagens val kommer hans parti av allt att döma att bli Ukrainas näst största med mellan 10 och 15 procent av rösterna. Och Porosjenkos parti, med kanske 30 procent, måste samarbeta med någon.

– Jag är redo att bilda en koalition. Jag är redo att ta ansvar, säger Ljasjko i tv-studion.

Det är inte uteslutet att den högaffelviftande clownen blir Ukrainas nästa regeringschef.

Opinionsläget

Porosjenkoblocket (presidentens parti i allians med Vitalij Klytjkos Udarparti): 30–35 procent

Radikala partiet (populistiskt, leds av Oleh Ljasjko): 10–15 procent

Fäderneslandet (Julia Tymosjenkos parti, liberalt/nationalistiskt): 7–12 procent

Folkfronten (Arsenij Jatsenjuks parti, liberalt/nationalistiskt): 5–10 procent

Medborgarpositionen (liberalt/nationalistiskt): 4–6 procent

Svoboda (ultranationalistiskt): 4–6 procent

Starka Ukraina (rester av expresidenten Janukovytjs proryska maktparti): 4–6 procent

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.