Vem som utses till vicepresident-kandidat brukar vara av marginell betydelse för väljarna. Andra saker avgör vem man röstar på. Men i år kan valet av vicepresidentkandidat visa sig viktigare än vanligt, i synnerhet på sikt. Den som blir Demokraternas vicepresident-kandidat betraktas som tänkbar presidentkandidat i valet 2024, eftersom många politiska bedömare ser det som för otroligt att Biden, som fyller 78 i år, kommer att ställa upp då, även om han skulle vinna nu.

Valet av parhäst ger även en signal om vilken ideologisk riktning han väljer – vänder han sig mot det demokratiska partiets vänsterflygel, eller mot mitten?

Kongressen är i dag så polariserad att den blivit dysfunktionell och partiöverskridande samarbeten fungerar sällan.

William Antholis, chef för presidentforskningsinstitutet Miller Center i Virginia, menar att Bidens politiska inriktning kan få betydelse för samarbetet i kongressen, som försämrats för varje mandatperiod – likt en allt snabbare svängande pendelrörelse.

– Joe Biden kan välja mellan att gå den progressiva sidan till mötes, eller att vända sig mot de mest mittenorienterade republikanerna och söka samarbete över partigränserna, säger han.

Hur kongressen fungerar – och om den är förmögen att kompromissa – är avgörande för presidentens möjligheter att få igenom sin politik.

Namnet på hans vicepresidentkandidat ger en tydlig signal om Joe Biden har för avsikt att gå mot mitten, eller utåt vänster.

Vem som utses har dock försumbar effekt på väljarna, menar statsvetarna Christopher Devine och Kyle Kopko vid University of Dayton, som skrivit boken ”Do running mates matter?” Det går inte ens att spåra någon påverkan på invånarna i vicepresidentkandidatens hemdelstat; Inte eller på kvinnliga väljare de två gånger vicepresidenten varit kvinna (ingen afroamerikan eller latino har ännu varit vicepresident).

Läs mer: De kan bli Joe Bidens Vicepresident  

Faktorerna värda att notera i ett läge där väljargrupper i olika delar av USA analyseras i minsta beståndsdel av kampanjorganisationer, forskare och medier.

De indirekta effekterna av en vicepresident är starkare än de direkta, enligt Devine/Kopko: vicepresidentkandidaten påverkar synen på huvudkandidatens person och ideologiska position.

När republikanen John McCain inför valet 2008 utsåg Sarah Palin till parhäst höjde många på ögonbrynen – hon ansågs okvalificerad och kritiserades för att vara en obildad populist. Även om det hade liten betydelse för hur väljarna röstade, påverkade det deras uppfattning om McCain. När Mike Pence utsågs till vicepresidentkandidat 2016 hade Trump pressats av nära medarbetare att välja just honom, en man som med sin evangelikanska bakgrund och långa politiska erfarenhet antogs kunna övertyga konservativa amerikaner om att Trump var ett tryggt val.

Om huvudkandidaten däremot utser någon som uppfattas som alltför lik hen själv kan en väljargrupp bli trotsig: 

– De kan lätt uppleva att de blir tagna för givna: ”Han tror att han kan vinna det här utan oss”, säger Christopher Devine till tankesmedjan Niskanen Centers podd.

Det betyder inte att dessa väljare i valbåset sviker sin kandidat. Vad man säger och vad man gör är olika saker.

Inför beskedet om vicepresident bör man hålla i minnet att valet inte är Bidens eget – det är i hög grad en fråga där partiet har mycket att säga till om. Namnet har betydelse för partiets riktning – i år kanske mer än på länge.

Läs mer: 

Vem kan komplettera Joe Biden – och efterträda honom?

Valet av vicepresident kan bli riskabelt för Biden