Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Världen

Valet i Zimbabwe får rött ljus av EU

EU:s observatörer underkänner valet i Zimbabwe i sin slutgiltiga rapport som släpptes på onsdagen. Beskedet är ett rejält bakslag för president Emmerson Mnangagwa. Hela poängen med valet var just att bryta med det förflutna och nystarta relationen med det internationella samfundet. 

Valobservatörens roll har blivit alltmer otacksam i takt med att attackerna på demokratin blivit mer sofistikerade. I relativt få länder ser vi i dag förbehållslöst valfusk med stulna röstsedlar och väljare som under hot tvingas rösta på ”rätt” kandidat – sociala mediers globala utbredning hindrar denna typ av uppenbar manipulation av valresultatet. Men länder är inte demokratiska eller odemokratiska utan rör sig längs en skala. Ett av många index i ämnet, från Economist Intelligence Unit, slår fast att bara 19 länder i världen är fullt demokratiska medan 57 är demokratier med brister. Samtidigt är 39 länder så kallade ”hybridregimer” medan 51 är rena autokratier. Även bland autokratierna är val en naturlig del av politiken, även om de inte alltid är demokratiska.

Som statsvetarna Nic Cheeseman och Brian Klaas skriver i färska boken ”How to Rig an Election” – ”Hur man stjäl ett val” – finns det i dag så många knep för auktoritära despoter att tillgå att de inte behöver ägna sig åt valdagsfusk. Strategierna sträcker sig från ”gerrymandering”, fiffel med valkretsarnas design, till påverkan via samma sociala medier som gör det regelrätta fusket omöjligt och påtryckningar på rättsväsendet. 

Samtliga faktorer var i spel i årets val i Zimbabwe som hölls i början av augusti. De observatörer som bara var där på valdagen kunde konstatera att det rök ur hela huset, men de kunde inte peka ut eldhärden. Nu släpper EU:s observatörsgrupp sin slutrapport som slår fast att valet ”i många avseenden inte levde upp till internationell standard”. Det är första gången på över femton år som EU välkomnats att bevaka ett val i Zimbabwe. 

Man poängterar att valdagen fortlöpte fredligt och utan större bekymmer och att många kandidater tilläts torgföra sina budskap under valrörelsen, men den våldsamma reaktionen från säkerhetsetablissemanget – minst sex personer föll offer för soldaters kulor i centrala Harare bara dagar efter valet – samt andra människorättsbrott som följde ”underminerade motsvarande positiva aspekter” under valrörelsen. 

Med rapporten tar EU-observatörerna ett större grepp om läget i Zimbabwe, kanske inspirerade av fjolårets historiska domslut från högsta domstolen i Kenya som slog fast att val är ”processer, inte händelser”. 

Open Society-stiftelsen skriver inför nästa veckas EU-möte om valsäkerhet att ”ett skifte både i operationer och tanke mot långsiktiga politiska processer är nödvändigt för att internationella observatörer ska kunna se manipulation innan den fått effekt”.

Emmerson Mnangagwa tog makten i Zimbabwe under kuppliknande former i november i fjol och har sedan dess proklamerat att ”Zimbabwe är öppet för business”, utan att berätta för sina väljare att det aldrig handlat om att Zimbabwe varit slutet – det är samtliga dörrar till omvärlden (utom möjligtvis den till Kina) som varit stängda utifrån. 

Han behövde ett legitimt valresultat för att kunna gå vidare i förhandlingar med institutioner som Internationella valutafonden, IMF, om nödlån för att dra igång en ekonomi som är så sargad att den är stört omöjlig att återuppliva.  Nu väljer EU att inte bara se till den fredliga valdagen utan även på systematiska orättvisor. Regeringsägda tidningen The Herald bekräftar anklagelserna om ett skevt fördelat medieutrymme genom att helt ignorera nyheten som skjuter presidentens ambitioner för den kommande mandatperioden i sank. 

Zimbabwes regering kan försöka luta sig mot Storbritannien och [brittiska] Samväldet, som den forna kolonialmakten försöker återuppliva som handelsforum i väntan på Brexit. Det påverkar inte möjligheterna till en ekonomisk nystart eftersom Storbritannien ensamt har ett marginellt inflytande på de internationella institutionerna, än mindre så efter att landet till våren lämnar EU. 

I Harare gapar butikshyllorna tomma och köerna till bensinstationerna är timslånga när landet stålsätter sig för en ny finansiell kris. Risken är att detta är en vardag som zimbabwierna får vänja sig vid under de kommande fem åren.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.