– Jag gillar inte att intervjuas för min ålder. Jag är inte bara äldst, jag är bra också, säger Sumiko Iwamura, när vi träffas på en thai-restaurang i stadsdelen Takadanobaba i Tokyo.

Hon har på sig en keps, svart läderjacka, vita glittriga gymnastikskor och starkt rött läppstift. När vi ses har hon en veckas ”semester”. 

Men 84-åriga Sumiko Iwamura lever i vanliga fall långt ifrån något pensionärsliv. Hon jobbar fortfarande i familjens restaurang på dagarna, hon började där vid 19 års ålder. På kvällarna förvandlas hon till DJ, världens äldsta enligt Gunniess rekordbok, i Tokyos nöjeskvarter. 

Hon har med sig sin franska vän Thiérry Surgeon, som är dragqueen och för tillfället bor hemma hos Sumiko i Tokyo, till vårt möte.

Det är typiskt för Sumiko. Hon tar gärna emot gäster i sitt hem, oavsett ålder eller nationalitet. Det var via gästfriheten som DJ-karriären tog fart. 

Fransmannen Adrien Le Danois, som flyttade till Japan för 14 år sedan, bodde hos henne och jobbade extra i Sumiko Iwamuras familjerestaurang när han kom till Tokyo. Adrien hade flera fester i restaurangens lokaler och Sumiko hjälpte honom, glad över musiken och alla olika typer av människor hon lärde känna.

– En dag frågade Adrien: varför börjar inte du dj:a? Jag har alltid varit nyfiken och gillar musik så jag nappade.

Därmed hade hon vid 77 års ålder inlett en ny karriär. Första steget var att ta lektioner.

– Det var lite svårt. Alla andra var i 20-årsåldern och lärde sig fort så det slutade med att jag fick ta privatlektioner. 

Numera är Sumiko en rutinerad dj och uppträder regelbundet under artistnamnet Sumirock på Adriens klubb Decabar Z i Tokyos nöjeskvarter Shinjuku. 

Musik har alltid varit viktig i Sumikos liv. Hennes pappa spelade trummor i ett jazzband och själv spelar hon violin. Egentligen gillar hon klassisk musik och jazz. Men på dansgolvet blir det mest techno och house, uppblandat med några gamla bitar. Förebilden är franske David Guetta. 

– Jag vill få upp folk på dansgolvet, göra dem glada. 

Restauranten driver hon med sin bror. Hon ser likheter med den rörelsen och klubblivet.

– Båda handlar om att göra människor glada. Om de gillar vår mat bli kunderna lyckliga. På samma sätt blir de glada åt musiken på dansgolvet. 

Numera tycker hon inte dj:ande är särskilt svårt. Hon väljer låtar hemma i förväg och har en garderob med hattar och peruker att ösa ur och som vid midnatt förvandlar henne till DJ Sumirock. 

– Hon är passionerad, njuter av ögonblicket och har alltid någon galen utstyrsel. Så gillar hon att dricka champagne efter ett gig och pratar med alla, unga som äldre. Hon känner min man, har inte problem med något eller någon, är oerhört öppen. Det är inte så vanligt att träffa någon som du, säger Thiérry Surgeon och tittar på Sumiko.

Sumiko ser lite generad ut och tycker han överdriver. Men håller med om det sista.

– Jag blandar mig med alla och blir glad om människor vill prata med mig. Jag är nyfiken och vill lära mig saker. 

Att gå i pension och dra ner på tempot har aldrig varit ett alternativ. 

– Vi är alla olika. En del går i pension när de är 65 år. Men jag har fortfarande energi. 

Hennes liv har gått igenom många faser. Under skolgången pågick andra världskriget. Tokyo bombades vid flera tillfällen av det amerikanska flygvapnet 1942-1945, varav den största räden kom i augusti 1945 då Japan kapitulerade.

– Det var en svår tid. Huset där jag växte upp bombades och vi tvingades flytta till en förort till Tokyo.

Under denna tid drömde sig Sumiko bort till utlandet. Hon älskade franska filmer och ville ett tag åka till Frankrike. Sedan riktades blickarna mot New York. Men på den tiden var det nästan omöjligt för japaner att få tillstånd att åka till USA, om de inte hade en viss position.

– Jag såg en annons i tidningen om ett jobb för att kontrollera könet på kycklingar. Det skulle kunna ge en biljett till USA. Men då hade jag redan börjat hjälpa pappa vid restaurangen, så det blev inget.

Hon var fast på restaurangen och kom att gifta sig med en kines som hade flytt till Japan. Äktenskapet passade henne inte särskilt bra. Han var 25 år äldre än hon och hon var hans femte fru. 

Nu har det gått 30 år sedan maken gick bort och Sumiko lever precis som hon själv vill. Allt är bättre, tycker hon. Förutom att bli DJ har hon tagit körkort och lektioner i oljemålning. 

Hennes ungdoms dröm om att resa har gått i uppfyllelse med råge. Hon har varit i Frankrike, Italien, Spanien, USA, Kina, Australien och Nya Zeeland. Ofta inbjuden för att spela på klubbar. 

I vår tar DJ-karriären henne till New York och Paris. Någon drömdestination har hon inte längre.

– Jag är nyfiken på att åka var som helst. Men jag vill inte göra någon sightseeing. Det viktigaste för mig är att träffa människor, prata med folk, få vänner. 

Har hon då något råd till andra som när en dröm som aldrig blivit av?

– Bara gör det, det är inget att vänta på.