Brasilien är det land där coronapandemin ökar som mest – över tusen döda om dagen. Värst ställt är det i kåkstäderna där social distansering är omöjlig. DN har besökt Brasiliens största favela där många av invånarna förlorat sina jobb på grund av att samhället stängt ned. Deras överlevnad hänger på gåvor.

Ett gäng småkillar hänger utanför en inhägnad fotbollsplan i Rocinhafavelan med 120.000 invånare. På grund av pandemin är skolorna stängda och pojkarna brukar fördriva tiden med att spela boll. I dag blir det ingen fotboll. Fotbollsplanen är upptagen av kvinnor och män som står i långa rader med tomma gasolflaskor vid sina fötter. Riksorganisationen för Brasiliens kåkstäder har tagit emot en donation från landets största gasolbolag som skänkt gasol till hushållen.

– Utan gasol kan vi inte laga mat, säger Wilma Santos Dias da Silva, 52.

Före coronautbrottet arbetade Wilma som hembiträde åt den före detta volleybollspelaren Tande, men när samhället stängde ned till följd av pandemin drog han in på sina utgifter. Från att vara heltidsanställd, med en bra månadslön, gick hon till att bli timanställd som städerska. Wilma jobbar numera endast två dagar i veckan.

– Han menar att jag inte behövs mer, säger hon.

Han har stängt ned samhället så att vi inte kan jobba. Han är en kommunist

I stället för att vara besviken på sin arbetsgivare, som jobbar som sportkommentator, riktar hon sin ilska mot guvernören i delstaten Rio de Janeiro.

– Han har stängt ned samhället så att vi inte kan jobba. Han är en kommunist, säger 52-åriga Wilma.

Guvernör Wilson Witzel är ingen kommunist. Han är en före detta marinkårssoldat som befinner sig längst ut på högerkanten. Men efter att han brutit med president Jair Bolsonaro sprider presidentens söner falska nyheter på sociala medier där de menar att Witzel i själva verket är en kommunist. Jag undrar varför Wilma är emot att samhället stänger ned. Det minskar ju hastigheten på antalet smittade och ger den kollapsade sjukvården en chans att återhämta sig.

– Mycket kring det här coronaviruset är lögn. Det har min pingstpastor sagt. Om bara myndigheterna godkänner den här medicinen så är allt löst.

– Vilken medicin?

Alla mediciner har biverkningar

Wilma letar efter ordet.

– Den där medicinen som presidenten pratar om.

– Klorokin?

– Ja, får vi bara klorokin så blir vi friska.

– Men den ger väldigt kraftiga biverkningar.

– Alla mediciner har biverkningar, säger Wilma.

För henne kvittar det att forskare och sjukhus världen över just utfärdat varningar för klorokin.

Efter USA är Brasilien världens mest drabbade land av coronapandemin. Hittills har nästan en miljon smittats och över 40 000 har dött. Sjukvårdssystemet kollapsade redan för två månader sedan och det finns inga fler intensivvårdsplatser. I stället för att hantera den krisen ägnar Bolsonaro sin tid åt att skydda sina folkvalda söner från polisens utredningar. Hans äldste son, den 38-årige senatorn Flávio Bolsonaro, misstänks finansiera den organiserade brottsligheten i Rio de Janeiro med skattemedel.

Den politiska striden stjäl fokus från coronapandemin och gör att landet sedan över en månad tillbaka står utan hälsominister. Den första ministern sparkades i april efter att han stöttat guvernörernas strategi med att införa karantän och den andre begärde avsked den 15 maj när Bolsonaro försökte tvinga honom att godkänna klorokin som botemedel för covid-19. Presidenten har nu utsett armégeneralen Pazuello till tillförordnad hälsominister, men han har ingen erfarenhet av hälsofrågor. Hans främsta merit är att ha varit logistikansvarig under sommar-OS 2016 i Rio.

Näst längst fram i kön till gasoldistributionen står 33-åriga Gisele Fária. Det skiner om henne.

– Jag har sådan tur. I går tog gasolen slut hemma, säger hon.

Gisele Fária är född i Rocinha som är en av Brasiliens mest tättbefolkade favelor. Här bor det 70.000 personer per kvadratkilometer, vilket kan jämföras med Göteborgs omkring 2.500 personer per kvadratkilometer.

– Social distansering är omöjlig. Även om vi vill hålla oss borta från varandra går det inte, säger hon.

Jag har fem barn att försörja

Gisele arbetade som pizzabagare på den hippa restaurangen Cobre i stadsdelen Humaitá när coronaviruset drog in över en av världens vackraste städer. Den 16 mars införde guvernören karantän och tvingade restauranger och barer att stänga. Gisele blev arbetslös. Den enda hjälp hon fått av regeringen är ett nödbidrag på 1.100 kronor som räckte precis till april månads hyra. Hyran i maj har hon ännu inte kunnat betala.

– Jag har fem barn att försörja, säger Gisele Fária och flyttar den tomma gasolflaskan framför sig med sina fötter.

Ungefär hälften av hushållen i Brasiliens 5.000 favelor styrs av ensamstående kvinnor. Enligt en undersökning har coronapandemin gjort att 72 procent av dem fått svårt att finna mat för dagen. För att hjälpa har Cufa, riksorganisationen för Brasiliens kåkstäder, startat projektet Favelans mödrar. Organisationen uppvaktar företag som vill skänka matpaket och andra förnödenheter till kåkstäderna. Att Brasiliens marknadsledande gasolbolag skänkt tusentals gratis gasolpåfyllningar är väldigt uppskattat. En påfyllning kostar annars 175 kronor, en tiondel av den brasilianska minimilönen.

– Av Bolsonaro får vi inget. Han bara häcklar folk som följer reglerna om att hålla sig inomhus, säger Gisele Fárias.

Utan henne hade vi inte klarat det

Under många var hon ensamstående med tre barn, men träffade jämngamla servitören Everton när hon arbetade som städerska på hästkapplöpningsbanan Jockey Club. För två år sedan föddes deras tvillingar Chelsea och Lucas. Gisele går fram till lastbilen, får en ny gasflaska och ringer glatt sin man för att be honom bära hem den. Everton dröjer. När han väl kommer bär han tre plastkassar fyllda med blöjor, mjölkpulver och kex.

– Titta vad Dona Jacqueline gett oss, säger han.

När Everton förlorade jobbet som servitör investerade han sin sista lön i en cykel och en modern mobiltelefon. Han blev en av de tusentals cykelbud som levererar mat till medelklassen som håller sig inomhus. Han rastar även andras hundar mot betalning. En av hans kunder är 56-åriga Jacqueline som skänkt blöjorna och maten till deras tvillingpar.

– Utan henne hade vi inte klarat det, säger han.

Everton lyfter upp gasflaskan, som väger 30 kilo, bakom nacken och går in i favelans gränder. Gisele följer efter med plastkassarna. Gränderna är trånga och det är folk överallt. På ett bord längre fram står tre stora påsar med marijuana, kokain och crack. På bordet ligger också en k-pist. Rocinha är inte bara Brasiliens största favela, den är också landets främsta försäljningsplats för droger. Favelan styrs av drogkartellen Comando Vermelho, Röda kommandot, som i början av pandemin förbjöd utlänningar att besöka favelan. Drogkartellens ledare menade att utlänningar bar på viruset. Hans förbud hjälpte inte. De boende misstänker att smittan i stället kom in i Rocinha via ett hembiträde som arbetade åt en brasiliansk överklassfamilj som åkt skidor i Italien i februari.

I mitten av april dog den första personen i Rocinha av coronaviruset – en 27-årig man. Nu, två månader senare, har 46 personer dött.

Ytterligare ett hundratal personer har insjuknat och antalet smittade lär vara betydligt fler. Läkaren på vårdcentralen i Rocinha menar att 35 procent av de patienter han testar bär på viruset.

Vår största rädsla är att bli smittade. Sjukhusen är redan överfulla

Kåkarna i favelan är byggda så tätt att solljuset inte tränger ned för att torka upp efter regnen. Vid ett fuktigt krön står ett tiotal höga tonåringar med maskingevär över axlarna. De bevakar ännu ett bord med droger. Ledaren går fram till DN:s fotograf och ber honom stoppa ned sin kamera i väskan. När gänget får syn på mig tror jag att de ska slänga ut mig, men i stället möts jag en godkännande nick.

– Ni kan följa med familjen hem, men inga bilder i gränderna. Och tillbaka inom en kvart. Ok? säger ledaren med en M-16 i handen.

Everton och Gisele tar oss genom de branta gränderna upp till deras kåk på två rum och kök. Madrasser ligger över vardagsrummets golv där de fem barnen sover. Everton kopplar in gasolen till spisen.

– Vår största rädsla är att bli smittade. Sjukhusen är redan överfulla. Vart ska vi ta vägen, säger Gisele Fária.

Hon ställer in mjölkpulvret i skåpen.

– Vi måste tänka positivt annars blir vi galna.

När jag kommer hem ringer jag Jacqueline som skänkte mjölkpulvret och blöjorna till parets tvillingar. Jag undrar varför hon valt att hjälpa till.

– Den som kan hjälpa bör hjälpa. Det har varken med religion eller fåfänga att göra. Det är en fråga om etik, säger Jacqueline Vasconcellos.

Hon har arbetat som konstlärare på den federala skolan Pedro II och på grund av förmåner för statsanställda har hon kunnat pensionera sig redan vid 56 års ålder. Eftersom hon varit federalt anställd har hon en pension som är minst 15 gånger högre än landets minimilön.

– Jag vet vilka privilegier jag har och vilket ansvar det för med sig.

Jacqueline Vasconcellos tänker fortsätta att stötta Gisele och Evertons tvillingar.

– Brasilien är ett orättvist land som fungerar dåligt. De fattigaste drabbas alltid värst, säger hon. Innan coronautbrottet levde ungefär 15 miljoner av Brasiliens 210 miljoner invånare i misär. Efter snart tre månaders pandemi uppskattar organisationen Ação da Cidadania att antalet personer under fattigdomsstrecket ökat till 35 miljoner. Förutom Bolsonaros nödbidrag på 1.100 kronor, som på grund av byråkrati endast nått 37 procent av de boende i kåkstäderna, har staten inte hjälpt till. Det gör att det fallit på företag och privatpersoners lott att hjälpa de fattiga.

– Vi får nästan fler donationer än vad vi kan ta emot, säger Kiko Afonso, ordförande för organisationen Ação da Cidadania som grundades 1993.

Organisationen är känd för att ha inspirerat Brasiliens före detta president Lula da Silva till att införa det sociala programmet Noll hunger. Organisationen är också känd för att under jularna distribuera matpaket till Rios fattiga.

– Om vi en vanlig jul distribuerar tusen ton mat så har vi redan nu tagit emot fyra tusen ton livsmedel, säger Kiko Afonso.

Vi står inför vår största katastrof någonsin

De flesta skänker livsmedel med lång hållbarhet som ris, bönor, matolja, mjöl, socker och pasta.

Även riksorganisationen för Brasiliens kåkstäder kämpar för att hinna distribuera all mat de tar emot.

– Att viljan att skänka är stor överraskar mig inte. Jag hade överraskats om den inte varit det. Vi står inför vår största katastrof någonsin, säger Celso Athayde, en av organisationens grundare.

Han menar att rekorddonationerna inte enbart bottnar i välvilja.

 – Det finns en rädsla i samhället att befolkningen i favelorna ska springa ned från kullarna och plundra hem och butiker. Det är sant. Den risken finns. När du står mellan att dö av svält eller att plundra ett matvaruhus så plundrar du. Företag och familjer inser att de har mer att tjäna på att skänka, säger han.

Läs mer: Antalet smittade ökar kraftigt i amerikanska södern