Tiotusentals människor kantade på torsdagen gatorna i Johannesburg när Sydafrikas landslag i rugby, Springboks, inledde en flera dagar lång eriksgata som följer på förra helgens vinst i rugby-VM. 

Segern mot England, som i dessa Brexittider kanske var i lika stort behov av en enande framgång, har skapat en eufori som Sydafrika inte upplevt på många år. Just för att det varit så illa har vinsten blivit något över det vanliga. 

– Det har varit mycket problem kring rasfrågor, ekonomi, politik, vi har alla känt att det varit på väg åt fel håll så länge så därför är det så viktigt att känna att vi kanske ändå är på väg mot något bättre, säger Regopotswe Moabelo som lämnat universitetsområdet i stadsdelen Braamfontein för att tillsammans med tiotusentals andra hylla Springboks när de passerar på en dubbeldäckare med öppet tak. 

– Landet gick samman, och vi får nu gemensamt andrum från allt det negativa, säger hon. 

Vännen Vuyi Sebilone, som liksom Moabelo studerar humaniora på universitetet, tror att vinsten kan påminna sydafrikanerna om vad som finns att vinna om de följer lagets motto ”Starkare tillsammans”. 

Ni inser att ni knappt nämner det sportsliga på frågan om vad segern betytt? 

– Haha, men så är det – det här är större. Jag har inte följt rugby tidigare men lärde mig reglerna under turneringen, säger Vuyi Sebilone.

Hon är född 1996, Moabelo 1995, och de har därför inte upplevt den historiska bragden i VM 1995 då Sydafrika för första gången stod som segrare i turneringen. Denna hemmaseger ansågs vara en viktig milstolpe i byggandet av den nya nationen. 

Demokratin var bara året gammal, vita invånare undrade över sin roll i det samhälle som skulle byggas på apartheidsystemets ruiner men fick sitt svar när landsfadern Nelson Mandela stegade in på planen – i Springbokströja – och lyfte segerpokalen tillsammans med lagkaptenen Francios Pienaar. Skeendet har förevigats i Clint Eastwoods film ”Invictus” med Matt Damon och Morgan Freeman i huvudrollerna. 

– Jag var på arenan den dagen och jag får fortfarande gåshud när jag tänker på det. Det var nästan bara vita på arenan och alla skanderade ”Nelson, Nelson, Nelson” när Mandela kom in, berättar Paul Kruger som tidigare på dagen ställt fram grillen på trottoaren framför kontoret i centrala Pretoria där kortegen börjat. 

– Rugby var till dess en sport bara för vita. Svarta såg rugbyn och Springboks som en symbol för apartheid och höll alltid på motståndarlaget när de spelade. Titta nu vilka som tutar när de kör förbi oss, de är alla svarta, säger Kruger som menar att årets seger är lika viktig som den 1995. 

Den främsta företrädaren för laget, dess första svarta kapten Siya Kolisi, hade någon timme tidigare visat upp pokalen för president Cyril Ramaphosa på presidentpalatset Union Buildings i huvudstaden och fotograferats med hela regeringen. Kolisi avgudas nu och Ramaphosa sade sig vara lättad över att årets val är över. 

– I så fall hade alla röstat på Springboks och Siya hade blivit president, sade Ramaphosa.