Barn till äldre pappor löper större risk att drabbas av autism, adhd, bipolär sjukdom och schizofreni än man tidigare trott. Män bör vara medvetna om riskerna med att vänta med att bli pappa, menar de svenska forskarna bakom den nya studien.
Kvinnor blir ofta påminda om följderna av att skjuta upp sitt barnafödande. Deras fertilitet minskar redan från 30-årsåldern. Ju äldre kvinnan är, desto större är sannolikheten att hon får ett barn med kromosomskadan Downs syndrom.
Studier visar att även män har svårare att bli föräldrar med stigande ålder. Nu slår en ny svensk studie dessutom fast att det finns ett samband mellan pappans ålder och barnets risk för psykisk sjukdom.
Forskaren Paul Lichtenstein har tillsammans med sina kolleger vid Karolinska institutet och Indiana University i USA undersökt uppgifter om alla som fötts i Sverige mellan åren 1973 och 2001 via olika register. Under de åren föddes mer än 2,6 miljoner svenska barn. Barn födda efter 2001 ingår inte i studien eftersom de inte alltid hunnit insjukna.
Forskarna fann att barn som föds när pappan är 45 år har 3,5 gånger större risk att få autism än barn som kommer till världen när pappan är 24 år. Risken för barnet med den yngre pappan att insjukna i sjukdomen är ungefär en procent, vilket betyder att barn till den 45-årige pappan har 3,5 procents risk att få autism.
Barn med äldre pappor har också 13 gånger högre risk att få funktionsnedsättningen adhd, 25 gånger högre risk att drabbas av bipolär sjukdom och fördubblad risk att drabbas av psykos. De löper också högre risk för drogmissbruk och självmordsförsök.
– Tidigare forskning har visat liknande resultat, men vår studie visar större effekt än vi hittills trott. Ju äldre pappan är vid barnets födelse, desto större är risken för en psykisk diagnos. Det finns ingen särskild åldersgräns, säger Paul Lichtenstein, professor i genetisk epidemiologi vid Karolinska institutet.
Andra forskare menar att pappornas stigande ålder kan vara en förklaring till att relativt ovanliga sjukdomar som autism tycks bli vanligare. Men det tror Paul Lichtenstein inte på.
– Nej, det handlar snarare om att diagnostiken har blivit bättre, säger han.
Tidigare liknande studier har fått kritik för att pappans ålder inte nödvändigtvis är förklaringen. Äldre pappor är kanske annorlunda än yngre. De kan ha en sjukdom som har gjort det svårt att hitta en partner. De för sedan över den psykiska sjukdomen till barnet.
I den nya studien har forskarna därför tagit hänsyn till bland annat ärftliga faktorer, utbildningsnivå och socioekonomi som kan påverka resultatet. Resultaten har också jämförts med syskon och kusiner.
– På så sätt är vi säkra på att det verkligen är åldern hos pappan som har betydelse, säger Paul Lichtenstein.
Men att ha en äldre pappa har också sina fördelar. De mognare männen har längre utbildning, större social förmåga och bättre ekonomi än män i 20-årsåldern.
– De har större möjlighet att hjälpa sitt barn på olika sätt, säger Paul Lichtenstein.
Studien publiceras i den medicinska tidskriften Jama Psychiatry. Förklaringen till riskökningen är enligt forskarna troligen att kvaliteten på mannens spermier försämras med åren. Ju äldre mannen är, desto fler mutationer sker i arvsmassan (DNA) i spermierna.
De flesta av förändringarna är harmlösa, men flera av dem ökar risken för psykisk sjukdom. Motsvarande mutationer sker inte hos kvinnans ägg, och därför saknar hennes ålder betydelse. Även miljöfaktorer kan påverka risken att insjukna.
Forskarna betonar att långt ifrån alla barn som föds när pappan är äldre får en sjukdomsdiagnos. Men Paul Lichtenstein anser att män ändå borde bli mer medvetna om att den biologiska klockan tickar även för dem.
– I dag är fokus i första hand på kvinnans ålder. Det är dags att män får mer information om vilka riskerna är med att bli pappa senare i livet. Då kan de fatta bättre medicinska och sociala beslut i sina liv, säger han.