Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Bin visar hur bra kollektiva beslut fattas

Foto: Andy Duback

En bisvärm som väljer ett nytt hem fungerar som en mänsklig hjärna. Vi har mycket att lära av bin om hur grupper ska fatta bättre beslut, enligt Thomas Seeley som ägnat sitt liv åt att utforska insekternas kollektiva intelligens.

    Grafik: dnGrafik

    Några smutsiga bin – svarta av sot, röda av krossat tegel, vita av mjöl och gråa av damm och jord – som kröp runt i åttor över andra bins ryggar en dag våren 1949 var den första ledtråden vi fick till hur insekterna fattar ett kollektivt beslut. Den tyske biologen Martin Lindauer upptäckte dem när de dansade sin säregna dans på en bisvärm i en buske utanför bikuporna vid Zoologiska institutionen på universitetet i München.

    Bidansen hade Martin Lindauers handledare Karl von Frisch beskrivit några år tidigare. Han fann att bin som kom hem till kupan med nektar eller pollen dansade på vaxkakorna för att visa sina medsystrar varifrån maten kom, och hur långt och besvärligt det var att flyga dit. Den iakttagelsen gav honom Nobelpriset i medicin 1973.

    Men de smutsiga bin Martin Lindauer såg bar inte på någon mat och dansade inte för att peka ut blommande växter. Istället var de smutsiga för att de hade utforskat lämpliga skrevor och utrymmen i den sönderbombade staden, och talade nu om för de andra var bisvärmen kunde få ett nytt hem.

    – När bina letar efter ett bo har de tre viktiga behov som måste vara uppfyllda. De vill hitta en skyddad plats med en liten ingång: mellan 10 och 20 kvadratcentimeter. De vill bo högt ovanför marken för att klara sig undan björnar och andra rovdjur. Och så behöver de stort utrymme, åtminstone 30 eller 40 liter, för att kunna lagra tillräckligt mycket honung, säger Thomas Seeley, professor i biologi vid Cornelluniversitetet i Ithaca i USA.

    Det är några av de saker han har upptäckt när han har fortsatt arbetet som Martin Lindauer påbörjade i München för 65 år sedan. På onsdag kväll hos Kungliga vetenskapsakademien i Stockholm håller han ett föredrag om binas kollektiva intelligens och hur en svärm väljer sitt hem.

    Allting börjar med att bidrottningen lägger några ägg som ska bli nya drottningar. Innan de är färdigutvecklade lämnar den gamla drottningen kupan tillsammans med runt tio tusen arbetsbin, ungefär två tredjedelar av hela bisamhället. Svärmen flyger tillsammans och slår sig ned i en klunga på en trädgren i närheten. Där blir bina sittande i några timmar eller dagar innan de bestämmer sig för ett nytt hem att flytta in i.

    – Vi kan jämföra situationen med hur vi själva gör när vi letar efter en ny lägenhet, säger Thomas Seeley.

    Först tar bina reda på vilka möjliga alternativ som finns. Några hundra spanare flyger i väg åt olika håll och letar efter ihåliga trädstammar och liknande som kan passa. När de har funnit ett lämpligt objekt återvänder de till svärmen och börjar dansa sin dans, som både visar i vilken riktning det möjliga boet ligger och hur långt det är dit.

    – De gör reklam för vad de har hittat. Ju bättre stället är desto ivrigare och ihärdigare är de i sin marknadsföring, säger Thomas Seeley.

    Spanarbina undersöker ställena de hittat i detalj flera gånger. De besöker också de möjliga boplatser som de andra gör reklam för för att själva skaffa sig en uppfattning om dem. Tillbaka på svärmen kommer de att falla in i dansen för den bostad som de tycker är det bästa alternativet. Fler och fler av bina kommer snart att dansa samma dans, och när till slut alla dansande spanarbin gör det är beslutet taget. Som på en given signal lyfter hela svärmen och flyger tillsammans i väg till det hem som spanarbina kommit överens om är det bästa, och flyttar in.

    – Det är en vanlig missuppfattning att det är drottningen som styr bisamhället, men det är djupt felaktigt. Hon är väldigt speciell eftersom hon är mor till alla de andra, men hon är ingen härskare och hon tar inga beslut, säger Thomas Seeley.

    Han menar att vi människor har mycket att lära av binas demokrati.

    – Den viktigaste lärdomen är att en grupp kan fatta mycket bra beslut om den är organiserad på rätt sätt, säger han.

    För att det ska lyckas måste gruppens medlemmar ha ett gemensamt intresse och vara överens om att de vill komma fram till en bra lösning, enligt Thomas Seeley. Med olika bakgrund, kunskaper och erfarenheter kan deltagarna bidra med olika idéer och synpunkter till diskussionen. Alla ska få möjlighet att få framföra sina tankar, och debatten måste få vara fri och öppen så att de bästa alternativen kan komma fram. Slutligen måste beslutet tas genom en omröstning där alla har möjlighet att rösta självständigt, menar han.

    Så går det till i bisvärmen, och även i helt andra sammanhang. Thomas Seeley jämför med de årliga medborgarmötena i städerna i New England i nordöstra USA där han bor. Där fattar stadens invånare tillsammans viktiga beslut om vilka vägar som ska repareras, hur mycket pengar skolorna ska få och vad den nya snöplogen ska få kosta.

    – Det brukar vara livliga debatter. Det får oss alla att inse att vi lever i den här staden tillsammans, säger han.

    Thomas Seeleys intresse för bin väcktes redan i tredje klass när en biodlare kom på besök till skolan och bjöd barnen på honung direkt från vaxkakorna.

    – Jag hade förstås smakat honung tidigare, men det var första gången jag insåg hur fantastiskt gott det var och att det var tillverkat av insekter, säger han.

    I tonåren satt han ofta och studerade bin som flög in och ut ur några bikupor i skogen nära hans föräldrars hus. Han förstod att det var mycket som pågick i samhället men kunde inte se vad som hände inne i kupan, och blev gripen av mysteriet med allt han inte förstod - ett mysterium som han ägnat hela sin forskargärning åt att utforska.

    – Vi måste förstå hur komplicerat och komplext beteendet kan vara även hos djur som har hjärnor som inte är större än gräsfrön, säger han.

    När vår egen hjärna ska avgöra något, till exempel från vilket håll ett ljud kommer, använder den samma grundläggande logik som bisvärmen som letar ett nytt hem.

    – Det visar att det är det mest effektiva sättet att bearbeta information för att fatta rätt beslut, säger Thomas Seeley.

    Tips. Öppen föreläsning

    Thomas Seeley är professor i biologi vid Cornelluniversitetet i USA. Han forskar om kollektiv intelligens i djurgrupper, främst hos honungsbin, och har skrivit boken "Honeybee Democracy".

    På onsdag, 20 maj, håller han en öppen föreläsning i Stockholm

    Titel: "Collective intelligence in honey bees: How a swarm chooses its home"

    Plats: Beijersalen, Kungliga Vetenskapsakademien, Lilla Frescativägen 4A, Stockholm

    Tid: 18.00-19.00

    Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.