Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Den svarta jorden kan rädda klimatet

Cirka 300 bönder i östra Zambia deltar i ett projekt där träkol används i jordbruket - erfarenheterna är mycket goda. Bonden på bilden odlar majs.
Cirka 300 bönder i östra Zambia deltar i ett projekt där träkol används i jordbruket - erfarenheterna är mycket goda. Bonden på bilden odlar majs. Foto: Johannes Lehmann
Terra preta - Amazonas svarta jordar - är spår efter en sedan länge försvunnen civilisation. Tusenåriga fynd inspirerar forskare att tämja växthuseffekten med hjälp av träkol och samtidigt ge urlakade jordar nytt liv.

I mitten av 1500-talet gav sig spanjoren Francisco de Orellana som förste europé någonsin i väg längs Amazonasfloden på jakt efter guld. Han återvände till sina landsmän med berättelser om prunkande jordbruk och vitala civilisationer i Amazonas inre. När västerlänningar återvände till samma trakter ett knappt sekel senare fanns inga sådana städer kvar, och Orellana avfärdades som lögnare.

Först i modern tid har forskarna börjat förstå att han faktiskt hade rätt. I den bördiga svarta jorden, terra preta på portugisiska, som ligger inkilad i den annars så ljusa och magra jorden i Sydamerikas inre, hittar arkeologerna också spåren efter en gammal civilisation. I dag är forskarna ense om att det är människan som har åstadkommit dessa bördiga stråk.

- Men vi vet fortfarande väldigt lite om hur de gjorde, och kunskapen är sedan länge förlorad, säger Johannes Lehmann, professor vid Cornell-universitetet i New York, och en av de ledande markforskarna på området.

Innan Orellanas fynd kunde bekräftas hade indianerna försvunnit. Troligen dukade de under till följd av de smittsamma sjukdomar som européerna förde med sig. Men spåren av deras mark stötte Johannes Lehmann själv på när han forskade i Manaus i Brasilien i slutet på nittiotalet. Till skillnad från övrig mark i Amazonas är den svart, bördig och näringsrik. Förklaringen, har forskningen nyligen visat, är att den innehåller höga halter av träkol. Det är samma typ av kol som vi själva stoppar i grillen. Kolet uppstår när trä eller annan biomassa brinner under syrebrist. Tekniken kallas pyrolysis, och kan liknas vid processen i en kolmila.

Slutresultatet kallar forskarna för biokol. En teori är att india­nerna i Amazonas helt enkelt satte eld på trä, och täckte över alltsammans med jord så att branden nätt och jämnt pyrde.
- Terra preta innehåller höga halter av kol i en konstant form. Det är hemligheten bakom jordens förmåga att behålla näringsämnen och göra dem tillgängliga för växter, säger Johannes Lehmann.

Det är stor skillnad mot det svedjebruk som tär på Amazonas regnskogar i dag. När träet brinner fritt i luften blir det bara aska kvar i marken. Själva kolet går upp i rök i form av växthusgasen koldioxid, och den gödande effekten askan får på jordarna försvinner på några få år.

Även kol i form av förmultnade växter och annan humus försvinner med åren från jorden i form av koldioxid till luften. Träkolet, eller biokolet, däremot förblir oförändrat i marken under tusentals år.

- Med biokol kan man både binda stora mängder kol till marken och samtidigt förbättra markens egenskaper, säger Johannes Lehmann.

I dag finns det fleråriga fältförsök från både Afrika, Sydamerika och Australien som alla pekar åt samma håll - skördarna blir större, i vissa fall fördubblade, och mer kol binds i marken.

Det visar, menar Johannes Lehmann, att man kan kombinera energiframställning och jordförbättring och samtidigt få bukt med koldioxidutsläppen.

I dag pågår en intensiv teknikutveckling på området runt om i världen. Johannes Lehmanns egen grupp gör just nu försök på flera ställen i Afrika för att få fram en spis i exempelvis lera som kan användas i de enskilda hushållen för att få värme till matlagning, samtidigt som man producerar biokol för jordförbättring.

- Målet är att få ut samma mängd energi, samtidigt som vi behåller 50 procent av kolet i fast form, säger Johannes Lehmann.

I Sverige har forskare vid Uppsala universitet fått pengar för att utarbeta en mobil anläggning för pyrolys. Råvaran kan vara både skogsavfall och halm.
- Förutom jordförbättringsmedel kan man också utvinna biogas och flytande tjära, som kan användas för energiframställning, säger Lars Hylander, forskare på geocent­rum vid Uppsala universitet.

Andra skissar på storskaliga anläggningar som kan producera hundratals ton kol per dygn och ersätta dagens förbränningsugnar vid exempelvis fliseldade värmeverk.

Även Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, forskar om biokol. Sedan flera år bedrivs bland annat fältförsök i Kenya.
- På de platser där vi kombinerar kolet med gödningsmedel blir resultatet en fördubblad majsskörd, säger Kristina Röing de Nowina, forskare vid SLU.

I år har det varit torka i Kenya. I de rutor som saknar kol växer ingenting alls, men det gör det i rutorna med kol. Förklaringen är att kolet ger jorden bättre förmåga att binda vatten.
- Vi har också tittat på smådjur i marken, och vi hittar fler djur i dessa jordar. Det ökar också bördigheten, säger hon.

Men även om försöken ser lovande ut är steget långt innan markforskare i Sverige skulle rekommendera bönderna att köra ut träkol på sina marker, menar Olof Andrén, professor i markbiologi på SLU.

- I Afrika finns det många platser med så usla jordar att man inte har något att förlora, men där är vi inte i Sverige, säger Olof Andrén.

Men de senaste årens alarmerande rapporter om ett varmare klimat till följd av människans utsläpp av växthusgaser har satt biokolet på den politiska agendan.

Enligt Johannes Lehmann skulle USA kunna kompensera för ungefär en tredjedel av sina koldioxidutsläpp från fossila bränslen bara genom att göra biokol av allt avfall från skogsindustri och jordbruk.
- Den naturliga kolcykeln omsätter mycket mer än vad människan släpper ut. Om vi kan få undan en liten del av allt detta kol i en långsammare cirkulation får vi stora effekter på halterna koldioxid i atmosfären, säger Johannes Lehmann.

En verklig knuff framåt skulle metoden få den dag det finns en fungerande utsläppshandel för koldioxid, förutspår Lehmann. Till listan, bättre jordar, större skördar och minskat behov av konstgödsel, kan man då lägga rena pengar för den som gräver ner sin koldioxid i form av träkol i marken.

- Styrkan är att den här tekniken finns vid våra fingertoppar. Andra klimatåtgärder behöver åtminstone tio år ytterligare forskning. Vi kan starta nu, säger Johannes Lehmann.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.