Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Denisovaflickans dna ger oss vår historia

Större grafik går att klicka upp till höger om artikeln.
Större grafik går att klicka upp till höger om artikeln.
Ny teknik revolutionerar jakten på männi­skans förhistoria. Det unikt mänskliga kan nystas upp med hjälp av Denisovaflickans urgamla dna.

För omkring femtiotusen år sedan fanns redan människor i Europa och Asien: I väster fanns neandertalarna – kraftiga, ljushyade, rödhåriga. I öster fanns Denisovamänniskorna, mörkhyade, brunögda och med svart hår.

Då kom våra förfäder, de moderna människorna, vandrande. Först från Afrika till Mellanöstern, sedan spreds vi i olika väderstreck. Ibland träffade vi på dem som redan bodde i trakterna.

Dessa möten resulterade i minst två barn, vars arvsmassa fortfarande går att urskilja hos moderna människor.

Så småningom dog både neandertalare och Denisovamänniskor ut. För oss andra gick det mycket bättre, vi förökade oss och befolkade hela världen.

Vi hade ett antal medfödda, ärftliga förmågor som neandertalare och Denisovamänniskor saknade.

Allt detta framgår av en ny studie som publicerades i veckans nummer av Science, ledd av den svenskfödde forskare Svante Pääbo som nu är verksam på Max Planck- institutet för evolutionär antropologi i Leipzig.

För tre år sedan upptäckte Svante Pääbos grupp att den lilla flickan från Denisova tillhörde en tidigare helt okänd sorts människa. Ryska arkeologer hade hittat en liten benbit av ett lillfinger och två kindtänder i en grotta i södra Sibirien. Men det var dna-analyserna på Max Planck-institutet som visade att det var en flicka och att hon varken tillhörde neandertalarna eller oss moderna människor. Hon var något helt annat.

Nu har en forskare från Svante Pääbos laboratorium, Mattias Meyer, utvecklat ny teknik som revolutionerar möjligheten att få fram information från gammalt, nedbrutet dna. Han har lyckats läsa av flickans hela dna-sekvens med samma detaljrikedom som andra forskare kan få fram från helt färska prov av nu levande människor. Trots att flickan levde för kanske femtiotusen år sedan.

De nya rönen bekräftar att Denisovamänniskan och neandertalarna är två distinkt olika grupper, att jämföra med ett slags kusiner. Man vet från tidigare fynd att många neandertalare var ljushyade och rödhåriga – det är också rimligt med tanke på att de bodde i hundratusentals år på nordliga breddgrader med lite sol. Denisovamänniskan däremot bar på gener som – åtminstone hos moderna människor – är förknippade med mörkt hår, mörk hy och bruna ögon.

Det enda fynd som säkert har gjorts av Denisovamänniskan är den lilla lillfingerbiten och de två tänderna från grottan i Altaibergen. Men baserat på dna-analysen kan man ändå dra slutsatsen att dessa människor en gång fanns över en stor del av nuvarande Asien. Det var ursprungligen en liten grupp med ett fåtal individer, som växte och fick stor geografisk utbredning, men som krympte dramatiskt i takt med att den moderna människan bredde ut sig i samma trakter.

Minst en gång har en Denisovamänniska och en modern människa fått barn tillsammans. Sannolikt i Sydostasien. Dna-spåren antyder att det var en manlig Denisova och en kvinna från vår sort. Ättlingar till detta barn lever fortfarande på Papua Nya Guinea. Där består nutida människors dna till omkring 6 procent av Denisova-dna.

Neandertalare och moderna människor har också fått gemensamma barn minst en gång; det visar Svante Pääbos tidigare rön. Det bör ha skett någonstans i trakterna av Mellanöstern, just när de moderna människorna hade utvandrat från Afrika. Alla nutida människor, utom de som har rent afrikanskt ursprung, bär nämligen på en liten andel neandertal-dna.

Nu visar de nya dna-analyserna att andelen neandertal-dna faktiskt verkar vara högre hos nutida människor österut i Asien och bland amerikanska indianer (som ju en gång har utvandrat från östra Asien).

Det kan förklaras på två sätt: antingen fick neandertalare och moderna människor barn vid ytterligare något tillfälle, och då i trakterna av Centralasien. Eller så har neandertalblodet hos oss västeuropéer spätts ut på grund av nya invandringsvågor från Afrika.

Det kanske mest sensationella i de nya rönen är att forskare nu – när de har dna-sekvenser från schimpanser, dvärgschimpanser, neandertalare, Denisovamänniskor och många moderna människor – kan säga vilka gener som är distinkt nya för oss.

Forskargruppen har hittat omkring hundra tusen små förändringar, mutationer, som är unika för människan. Men det handlar bara om några tiotals gener, varav 34 är välkända eftersom de kan orsaka sjukdomar om de är skadade. De är förknippade med autism, med en språklig störning, med hjärnans förmåga att koppla ihop nervceller och med skador i hud eller ögon.

I dessa gener kan forskare nu leta vidare efter de unika egenskaper som gjorde att vi moderna människor blev så framgångsrika, medan neandertalarna och Denisovamänniskorna dog ut.

Grafik: Klicka för att förstora

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.