Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Elden gjorde oss till människor

Foto: Johan Nilsson / TT

Vi blev till människor tack vare elden, är det enda djur som lärt oss bemästra den och håller nu på att bränna upp vår planet. För att hantera en framtid i ett varmare klimat behöver vi ett helt nytt förhållningssätt till elden, menar forskare.

När Prometheus stal elden från gudarna och gav den till människorna blev Zeus så rasande att han kedjade fast honom vid en klippa där en örn ständigt hackade ut hans lever. Dessutom sände Zeus Pandora med sin ask med alla slags lidanden till jorden.

Elden var avgörande för att vi blev människor, inte bara i den grekiska mytologin utan även i verkligheten.

– Elden har varit vårt viktigaste verktyg och vår ständige följeslagare, säger Stephen Pyne, professor i historia vid Arizonauniversitetet i USA, som skrivit flera böcker om eldens historia.

Ända fram till 1700-talet fanns elden alltid närvarande, både i naturen och i alla mänskliga aktiviteter. Människor använde eld för att laga mat, värma upp sina hem, för underhållning, i jordbruket och i verkstäder och fabriker. Även rituellt var elden central.

– Elden var viktig i religiösa ritualer och ceremonier. Alla våra årshögtider är eldceremonier, från julbrasan till midsommarelden, från halloween till majfirandet, säger Stephen Pyne. 

Ända fram till 1700-talet fanns elden alltid närvarande, både i naturen och i alla mänskliga aktiviteter.

På måndag föreläser han om vårt förhållande till eld, och hur det förändrades med upplysningen och industrialiseringen, när Royal Society i London ordnar ett möte om samspelet mellan elden och mänskligheten.

Många djur och växter kan dra nytta av eldar och skogsbränder, men människan är den enda varelse som lärt sig att bemästra och styra elden.

– Vi kan vara ensamma i universum om att kunna använda elden för att göra om vår livsmiljö, säger David Bowman, professor i biologi och miljöförändringar vid universitetet i Tasmanien i Australien, som också talar vid mötet i London.

Människor har haft eldstäder i 400 000 år, och det finns ganska goda belägg för att våra förfäder hade lärt sig att göra upp eld för minst en miljon år sedan.

– Men exakt hur länge sedan det var är en kontroversiell fråga bland forskare. Delvis handlar det om vad vi menar med att använda eld. När det gäller andra stora förändringar, som att utveckla teknik och språk, är det uppenbart att det inte skedde över en natt utan var en gradvis utveckling under en lång period. Jag menar att det var samma sak med elden, säger John Gowlett, professor i arkeologi vid universitetet i Liverpool.

Det brinner regelbundet på savannerna i Afrika, så förmänniskorna hade tillgång till eld även långt innan de kunde tända egna brasor. När de lärde sig att tillaga och hetta upp maten gav den mer energi och togs lättare upp av kroppen, och de kunde utveckla större hjärnor och mindre matsmältningssystem än våra närmaste släktingar bland aporna.

Elden gjorde också att gruppen höll ihop.

– När människor lever som jägare och samlare måste någon ha till uppgift att hålla elden brinnande. Man kan inte både göra det och jaga eller samla mat. Elden kräver samarbete, säger John Gowlett.

Vår biologi påverkades på fler sätt.

– Elden gjorde våra dagar längre. Moderna människor behöver bara sova åtta timmar om dygnet. De stora människoaporna somnar tidigt på kvällen, när vi är som mest aktiva, säger John Gowlett.

Han menar att det även kan vara avgörande för att vi utvecklade språket.

– Det verkar som att vi pratar om mer sociala saker på kvällarna. Elden gav inte tillräckligt med ljus för att kunna göra så mycket annat än att sitta och prata tillsammans, säger han.

När våra förfäder lämnade Afrika tog de med sig elden, och hamnade i olika delar av världen, som hade olika förutsättningar för eld.

I Australien var naturliga bränder vanliga, precis som på Afrikas savanner. David Bowman menar att det kan vara en anledning till att kontinenten befolkades så tidigt.

Aboriginerna, Australiens urbefolkning, var mycket skickliga på att använda eld för att forma naturen och skapa bättre livsmiljöer för känguruerna.

– Det är ett globalt mönster att ursprungsbefolkningar använder eld och bränner landskap vid vissa tider på året för att förnya betesmarker och öka mängden mat till växtätare, säger David Bowman.

När kolonisatörer sedan kom från Europa – ett av få ställen i världen där bränder inte är en naturlig del av årstidsväxlingen – gjorde de allt för att stoppa eldarna, och förstörde därmed den ekologiska balansen.

– Själva idén att avsiktligt sätta eld på ett brandfarligt landskap verkade helt fel, säger David Bowman.

I och med den industriella revolutionen övergick vi från att elda med levande ved till fossila bränslen, och inuti maskiner och motorer, och elden blev mer och mer osynlig för oss.

Under 1800-talets strikta uppdelning mellan olika vetenskapliga discipliner passade elden inte riktigt in någonstans.

– En del av den hamnade i kemin, en del i fysiken och en del i skogsvetenskap, men det fanns inget sätt att se holistiskt på eld, säger David Bowman.

– Man såg framför allt på eld och stora skogsbränder som ett hot. Vi fick en hel grupp människor som växte upp och lärde sig att hata elden och se den som något som måste bekämpas, säger Stephen Pyne.

Trots att elden gjorde oss till människor är den nu alltför främmande för oss, menar han.

– Vid mitt universitet är det inte ens tillåtet att tända levande ljus, säger Stephen Pyne.

 

Ska vi förstå och kunna hantera elden i vårt nya klimat kan vi se den som en levande organism. Vi pratar ju redan om vilda bränder och kontrollerade bränder. Här i Australien har vi länge pratat om elden som den röda tjuren, som ett vilt djur.

 

Samtidigt eldar vi fossila bränslen och släpper ut mängder av kol i atmosfären, och värmer upp jordens klimat så att vilda bränder kommer att bli allt vanligare och något vi måste lära oss att leva med, även i Europa.

David Bowman menar att vi måste börja se på elden som något som är en del av näringsväven, där djur och växter är sammanlänkade i ett komplext nät över vem som äter vem i ett ekosystem.

– Bränder gynnar vissa organismer och skadar andra. Ska vi förstå och kunna hantera elden i vårt nya klimat kan vi se den som en levande organism. Vi pratar ju redan om vilda bränder och kontrollerade bränder. Här i Australien har vi länge pratat om elden som den röda tjuren, som ett vilt djur, säger han.

Fler stora bränder kommer att leda till mer koldioxid i atmosfären och ännu mer uppvärmning. Trots det är David Bowman optimistisk inför framtiden.

– Första steget mot att bli fri från alkoholism är att inse att man är alkoholist. Det är samma sak här. Vi måste förstå vår relation till elden, säger han.

– När människor blev upprörda över hur många som dog i trafikolyckor uppfann vi säkerhetsbältet. När folk förstår vad som håller på att hända nu kommer vi att lära oss att leva med bränderna och minska våra utsläpp.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.