Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

En enda gen gör hunden liten

Grand danoisen Gibson anses vara världens största hund. Här leker han med den betydligt mindre kompisen Zoie.
Grand danoisen Gibson anses vara världens största hund. Här leker han med den betydligt mindre kompisen Zoie. Foto: Deanne Fitzmaurice
En enda gen avgör om hunden blir en dvärghund. Och människorna verkar ha hållit sig med dvärghundar mycket länge. Det visar en ny DNA-analys av över 3000 hundar av 143 raser.

- Spännande! Hunden är det allra bästa exemplet på egenskaper som förändras på kort tid. Man kan fråga sig hur evolutionen kan gå så snabbt. Men i det här fallet verkar det vara en enda gen som primärt styr storleken, kommenterar Hans Ellegren som är professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet.

Hunden blev
ett husdjur hos människan för mycket länge sedan. Genetiska analyser visar att det måste ha skett för omkring 15.000 år sedan - långt tidigare än något annat husdjur blev föremål för människors avel.

I dag är hunden det däggdjur som har den allra största variationen i sin storlek. Den största rasen grand danois är ungefär 70 gånger större än den minsta rasen chihuahua.

Den portugisiska vattenhunden varierar mycket i storlek även inom rasen. Det gav några amerikanska forskare -varav en hade varit husse till en portugisisk vattenhund - en ovanligt fiffig idé.

De bad ägare till portugisiska vattenhundar från hela USA att skicka in dna-prov från sina hundar. Forskarna analyserade dna-proven och upptäckte ett särskilt avsnitt som verkade vara gemensamt hos alla de minsta hundarna.

Sedan gick de vidare tillsammans med forskare från andra institutioner och undersökte 3000 hundar från 143 raser.

Analysen visade tydligt att en särskild genvariant gick igen hos alla de minsta hundraserna: bland annat chihuahua, malteser, dvärgpudel och pekinges. Det handlar om en gen som styr en känd tillväxtfaktor: IGF1 som står för "insulin-like growth factor 1.

Forskarnas analys, som publiceras i fredagens nummer av tidskriften Science, visar också att genvarianten är mycket gammal. Det innebär att människan har haft småvuxna hundar i över tiotusen år, något som styrks av arkeologiska fynd.

Människan har alltså mycket tidigt valt att avla fram små hundar. Forskarna spekulerar i sin artikel om vad som kan ha drivit fram denna förkärlek för små hundar. Kanske passade små hundar bättre in i de förhistoriska samhällena.

- Hundar av en viss storlek kanske var mer användbara i jakt, som grythundar. Eller så var det så simpelt att de fyllde en emotionell funktion. De var gulliga helt enkelt, säger Hans Ellegren.

De nya rönen är ett exempel på de stora fördelarna med att studera genetiska variationer just hos hundar. De många olika hundraserna som människan har avlat fram blir ett slags snabbspolning av evolutionen. Olika genetiska egenskaper och särdrag förstärks mycket snabbt när de är föremål för riktad avel.

Dessutom är ägare till rashundar ofta mycket välorganiserade. De kan hjälpa forskarna med en stor del av grovarbetet genom att skicka in dna-prov.

- I förlängningen hoppas man bland annat på att kunna studera beteenden. Det är forskning som är omöjlig att utföra på människor, säger Hans Ellegren.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.