Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

En osannolik och romantisk matematisk vänskap

Foto: Richard Blanshard/Infinity commissioning and distribution

VETENSKAP. Den självlärde Srinivasa Ramanujan föddes i en fattig familj i södra Indien 1887 och blev bara 32 år gammal, men är en av de senaste seklens allra största matematiker. I sommar har filmen om hans liv svensk premiär.

Det var någon gång i början av år 1919. Den brittiske matematikern G H Hardy besökte sin vän och kollega Srinivasa Ramanujan som låg sjuk i tuberkulos på en klinik i Putney i sydvästra London. G H Hardy nämnde att taxin han hade fått på väg dit hade ett så ointressant nummer, 1 729, och att han hoppades att det inte var ett dåligt omen.

– Nej, det är ett mycket intressant nummer. Det är det minsta tal som kan uttryckas som summan av två kuber på två olika sätt, svarade Srinivasa Ramanujan.

En kub betyder ett tal upphöjt till tre, och Srinivasa Ramanujan såg på en gång att 1 729 både är lika med 1³+12³ och med 9³+10³.

Det är en av matematikhistoriens mest kända dialoger, och tal som har samma egenskap som 1 729 fick namnet taxital.

Vänskapen mellan de båda matematikerna var osannolik. G H Hardy arbetade vid universitetet i Cambridge när han 1913 fick brev från Srinivasa Ramanujan. Breven var fulla med märkliga matematiska satser som Srinivasa Ramanujan, en fattig 25-årig indier utan formell utbildning, hade kommit fram till.

Den tio år äldre G H Hardy visste först inte vad han skulle tro. Till slut kom han fram till att satserna måste stämma eftersom ingen hade kunnat fundera ut något liknande om det inte var sant. Han bjöd in Srinivasa Ramanujan till Cambridge, och de två började samarbeta.

– Ramanujans arbeten har stort inflytande. I många fall är det långt efter hans död som vi förstått hur hans resultat även hänger ihop med områden inom matematiken som ligger långt från hans eget fält, säger Martin Westerholt-Raum vid institutionen för matematiska vetenskaper vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet.

Foto: Nick Higham AlamyEtt fotografi på Srinivasa Ramanujan finns uppsatt på Chicheley Hall i Newport, Storbritannien, som ägs av vetenskapsakademin Royal Society där han blev invald 1918. Foto: Nick Higham, Alamy.

Den 5 augusti är det svensk premiär för filmen ”The man who knew infinity” som handlar om Srinivasa Ramanujan och konflikten han hamnade mitt i när han kom till Cambridge.

– På sätt och vis ifrågasatte Ramanujan hela vårt moderna sätt att göra matematik, säger Martin Westerholt-Raum.

Striden handlade om ifall ett matematiskt bevis kan vara intuitivt eller måste vara strikt formaliserat. Srinivasa Ramanujan sa själv att Namagiri, en form av den hinduiska gudinnan Lakshmi, viskade de matematiska satserna till honom när han sov, eller att han drömt att hennes hand skrev dem på en röd tavla skapad av flytande blod.

– Det var en extrem form av intuitionism som Ramanujan representerade, säger Martin Westerholt-Raum.

Srinivasa Ramanujan föddes 1887 i södra Indien. Ingen av hans lärare i skolan kunde undervisa matematik på den nivå han behövde, men så småningom fick han tag i en bok med 5 000 matematiska satser, ”A synopsis of elementary results in pure mathematics” av G. S. Carr. Den studerade han noga på egen hand. Sina uträkningar fick han göra på en griffeltavla eftersom familjen inte hade råd med papper.

Tiden i England blev svår för Srinivasa Ramanujan. Han var vegetarian, och det var nästan omöjligt att få tag i mat han kunde äta under första världskriget. Klimatet var också påfrestande, liksom konflikterna han hamnade i, både på grund av sin inställning till matematik och för att han kom från en helt annan kultur och annan bakgrund än de andra matematikerna i Cambridge. Han fick både tuberkulos och grav näringsbrist. 1919 återvände han till Indien i hopp om att bli bättre, men han dog året därpå, bara 32 år gammal.

Striden mellan formell och intuitiv matematik är avgjord, och Srinivasa Ramanujans sida förlorade.

– Nu för tiden är matematiken formell. Men det finns fortfarande utrymme för intuition, även om det inte syns på ytan. När vi skapar matematik går det lika bra att vara intuitiv som formell, bara vi kan översätta det till ett formellt språk när vi presenterar vad vi kommit fram till, säger Martin Westerholt-Raum.

G H Hardy kallade vänskapen och samarbetet med Srinivasa Ramanujan för sitt livs enda romantiska händelse, och ansåg att upptäckten av den indiske matematikern var hans mest betydelsefulla bidrag till matematiken.

Martin Westerholt-Raum jämför Srinivasa Ramanujan med Leonhard Euler, Carl Friedrich Gauss och Carl Gustav Jacob Jacobi, 1700- och 1800-talets tre största matematiker.

– Även Gauss kom från mycket enkla förhållanden. Det är verkligen imponerande att två av de senaste seklernas mest betydelsefulla matematiker föddes utfattiga, säger Martin Westerholt-Raum.

Fakta. Srinivasa Ramanujan
  • Srinivasa Ramanujans efterlämnade anteckningsböcker innehåller bidrag till många olika fält inom matematiken. I några fall har han räknat fel, men de flesta av hans matematiska satser har visat sig stämma, även om det bevisats långt efter hans död.
  • Filmen om Srinivasa Ramanujan, ”The man who knew infinity”, har svensk premiär den 5 augusti.
Läs mer. Artiklar från DN Vetenskap
Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.