Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

”Enda riktiga kemin jag gör är i köket”

Foto: Magnus Hallgren

I somras hade han en stor fotoutställning i Paris och han har praktiserat i köket hos Europas bästa kockar. Och på tisdag får han Nobelpriset för arbetet som flyttade in kemisternas experiment i datorn. Martin Karplus är en man med många talanger.

Martin Karplus lyckas bättre än de flesta i allt han tar sig för. På tisdag tar han emot Nobelpriset i kemi tillsammans med Michael Levitt och Arieh Warshel för deras banbrytande arbete med att skapa datorprogram för beräkningar av kemiska reaktioner. Han har dessutom just haft en utställning med fotografier han tog i Europa på 50-talet, och har också praktiserat i köket på trestjärniga restauranger i Frankrike och Spanien.

– Den enda riktiga kemin jag gör är i köket, säger han.

Martin Karplus har alltid tyckt om att laga mat, men det var tack vare en flygstrejk som han kom in i lyxkrogarnas kök. Han var i Rouen i Frankrike och hade ätit på en känd restaurang. Eftersom flygen inte gick blev han kvar en vecka och fortsatte att gå dit, och började också prata matlagning med de båda kockarna.

– Till slut föreslog de att jag skulle komma in i köket och jobba med dem, säger han.

Ryktet om Martin Karplus spred sig bland de bästa restaurangerna i hela landet och öppnade möjligheten för honom att arbeta med flera av Europas främsta kockar.

Martin Karplus föddes i Wien 1930, men lämnade Österrike som åttaåring tillsammans med sin judiska familj och kom så småningom till USA. Som barn fick han ett mikroskop, fast han hellre hade velat ha en kemilåda som sin storebror.

– Men mina föräldrar ville inte ha två kemilådor med sprängämnen i familjen. Först var jag besviken, men sedan började jag titta på sjövatten och upptäckte hjuldjuren, små mikroskopiska djur, och blev fascinerad, säger han.

Ändå var det inte självklart att han skulle bli forskare. Det var tradition i släkten att en person i varje generation skulle bli läkare, eftersom det var ett av de yrken judar var tillåtna att ha i Österrike. Han var den ende som var intresserad av att ta hand om människor, och när han inte tittade på hjuldjur brukade han lägga bandage på stolar och andra möbler. Men på medicin­utbildningen blev han intresserad av att forska i biologi, och insåg att för att förstå biologi måste han lära sig kemi och fysik.

Martin Karplus menar att hans många olika aktiviteter är en av förklaringarna till att han lyckats så bra.

– När jag jobbar jobbar jag hela tiden. Men ibland måste man ta ledigt, och gå in för något helt annat lika intensivt. För mig är det otroligt viktigt med den blandningen.

Fakta: Kemipristagare Martin Karplus

• Född 1930 i Österrike

• Belönas med Nobelpriset i kemi "för utvecklandet av flerskalemodeller för komplexa kemiska system."

• Verksam vid Université de Strasbourg i Frankrike och vid Harvard University i USA.

• Har skrivit självbiografin "Spinach on the ceiling", som finns att ladda ned på nätet.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.