Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-09 03:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/epidemin-kan-bara-hanteras-med-internationella-samarbeten/

Vetenskap

”Epidemin kan bara hanteras med internationella samarbeten”

Foto: Tomas Ohlsson

För att hitta rätt åtgärder och bromsa spridningen av det nya coronaviruset behöver forskare i hela världen samarbeta istället för att behöva uppfinna hjulet var för sig, skriver en grupp professorer.

På onsdagen beslutade Sverige att förbjuda sammankomster och tillställningar med mer än 500 deltagare. Danmark och Norge gick längre, och stängde alla skolor och förskolor. Människor hamstrar munskydd och handsprit, trots att skydden inte stoppar virus, och att tvål och vatten fungerar minst lika bra som handsprit. Det råder mycket olika uppfattning om vilka åtgärder som är rimliga att ta till för att begränsa spridningen av det nya coronaviruset.

– Först var det så mycket oklarheter om själva utbrottet. Nu är det oklarheter om alla råd, säger Scott Layne, professor emeritus vid institutionen för epidemiologi vid University of California i Los Angeles.

I veckans nummer av tidskriften Science Translational Medicine har han skrivit en ledare, tillsammans med tre andra professorer med lång erfarenhet av infektionssjukdomar och epidemier, om behovet av samordning och internationellt samarbete för att hantera och begränsa den pågående epidemin.

– Om någon vill göra en analys så finns informationen som behövs spridd på så många olika ställen. Alla måste själva uppfinna hjulet på nytt för att kunna göra sitt arbete.

Det gör att ingen riktigt kan vara säker på vilka råd som är viktigast.

– Människor får höra att de ska ha mindre kontakt med andra. Men vi vet egentligen inte vilken effekt olika åtgärder har, som att röra ansiktet mindre, eller använda munskydd eller mer handsprit eller att undvika att pendla till jobbet eller att hålla sig hemma, säger Scott Layne.

Råden bygger på kunskap om virus, erfarenheter från tidigare epidemier och modeller och beräkningar.

– I någon mån är alla råd från experter en sorts gissningar, och våra analysmodeller är också en sorts gissningar. Men nu när världen står inför den här utmaningen borde vi göra vad vi kan för att få fram de bästa råd vi kan ge. Det är vad alltihop måste koka ner till.

De fyra professorernas förslag är att bygga upp en gemensam öppen databas eller bank med information som forskare i hela världen kan använda för att göra analyser och prognoser om hur epidemin kommer att utvecklas och hur den bör hanteras. 

– Det är ju logiskt, och ganska enkelt att säga, att vi behöver ett ställe för all relevant information. Men den måste byggas upp och organiseras. Och så vitt jag vet är det ingen som håller på med något sådant, säger Scott Layne.

Enligt forskarnas modell skulle databasen innehålla information om hur viruset verkar i en enskild smittad person, hur det sprids i samhället och vilka effekter olika åtgärder har. Det behövs uppgifter om hur länge en smittad person utsöndrar virus, hur mycket virus som utsöndras, hur länge det kan överleva utanför kroppen, hur stor variation det är i smittspridning mellan olika personer, som i fallet med engelsmannen som blev smittad i Singapore och sedan smittade elva andra i tre olika länder i början av februari, och hur mycket alla värden skulle förändras om viruset muterar och får nya egenskaper. 

För att förstå spridningen i samhället behövs bland annat uppgifter om hur mycket nära kontakter människor har med andra, hur tätbefolkade städer och länder är, om många reser långt till och från arbetet och om det finns nya beteendemönster som ökad urbanisering eller förändrade resvanor.

Åtgärder i databasen kan vara karantän av misstänkt smittade, isolering av smittade, begränsning av sociala kontakter, handhygien, ansiktsmasker, informationskampanjer om hur man skyddar sig mot smitta, möjliga medicinska behandlingar och framtida vaccin.

– Så, för att ta ett exempel, om någon ger rådet att vi bör begränsa våra kontakter med andra till hälften. Då kan vi helt enkelt testa vilken effekt det skulle ha. Och vi kan gå hela vägen från den strängaste av karantäner till effekten av att använda mer handsprit och röra ansiktet mindre, säger Scott Layne.

Redan 1988, under hiv-epidemin, skrev Scott Layne en artikel i tidskriften Nature om behovet av att dela information mellan forskare.

– Nu är jag 65, och jag har alltså haft den här uppfattningen i 35 år.

Behovet av samordning kommer bara att öka.

– Vi kommer att möta andra liknande problem i framtiden: Sjukdomsutbrott, pandemier och annat. Så om vi gör det rätt nu så ger det oss en mall för hur vi kan hantera framtida händelser också, säger Scott Layne.

Läs mer: Amina Manzoor: Oroad över nya coronaviruset? Det här behöver du veta 

Läs mer: Johan Hilton: Glöm inte läxan från 80-talets stora hiv-epidemi