Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Fredspriset viktigt för kampen mot kemvapen

OPCW har sett till att mer än 80 procent av världens kända kemiska stridsmedel har förstörts. På tisdag belönas organisationen med Nobels fredspris.

Det är en värdig pristagare som får ta emot Nobelmedaljen i Oslo på tisdag. OPCW, Organisationen för förbud av kemiska vapen, har arbetat i 16 år för att få bort alla kemiska vapen från jorden.

Organisationen har lyckats väl. I dag är 190 av världens länder medlemmar och 82 procent av deras kända kemiska stridsmedel har förstörts. Bara sex länder står fortfarande utanför.

– Det viktigaste med fredspriset är att OPCW:s arbete lyfts fram i ljuset. Det har mest pågått i det tysta, men organisationen har gjort ett väldigt gott arbete. Priset kan ge organisationen råg i ryggen, säger Anders Lindblad som arbetar med frågor om nedrustning och kemiska vapen vid Totalförsvarets forskningsinstitut FOI.

OPCW:s uppgift är att se till att kemvapenkonventionen efterlevs. Konventionen trädde i kraft den 29 april 1997 och förbjuder tillverkning, lagring och användning av kemiska stridsmedel. Inspektörer från OPCW övervakar att länderna förstör sina kemiska vapen och kontrollerar kemiska industrier och andra anläggningar där nya stridsmedel skulle kunna tillverkas.

Organisationen har också rätt att undersöka platser i medlemsländerna där kemiska vapen misstänks ha använts. Hittills har det aldrig skett.

OPCW-inspektörer var visserligen på plats efter attacken i Syrien den 21 augusti då fler än 1 400 människor dog. Men det var ingen inspektion i OPCW:s regi eftersom Syrien ännu inte hade skrivit under konventionen. Att landet sedan anslöt sig till OPCW var en stor seger för världsdiplomatin och organisationen, enligt Anders Lindblad.

Kemiska stridsmedel har använts ända sedan antiken. Under det Peloponnesiska kriget på 400-talet före Kristus tände spartanerna eld på trä indränkt i tjära och svavel så att svaveldioxid bildades och drev in över den belägrade staden Plataiai.

Men det var först under första världskriget som stridsgaser började användas i större skala. Den första stora attacken genomfördes den 22 april 1915 i Ypres i Belgien. Tyskland släppte ut 150 ton klorgas som dödade tusentals soldater i de allierade styrkorna. Kemisten och sedermera Nobelpristagaren Fritz Haber (se artikel här intill) spelade en huvudroll i anfallet.

Snart började även England, Frankrike och USA att använda stridsgaser, främst fosgen och senapsgas. Omkring 100 000 människor dödades av kemiska stridsmedel under första världskriget, och minst 1,3 miljoner skadades akut. Dessutom tillkommer alla som senare drabbades av bland annat lungproblem och cancer.

Efter krigets slut fortsatte utvecklingen, och ledde fram till en ny typ av kemiska vapen: nervgaser. Nervgaserna påverkar det centrala nervsystemet (se grafik) och är mycket giftigare och dödligare än stridgaserna som användes i första världskriget. Irak använde troligen nervgasen sarin vid anfallet mot den kurdiska staden Halabja 1988 som dödade minst 5 000 människor, och det var också sarin som domedagssekten Aum Shinrikyu släppte ut i Tokyos tunnelbana 1995.

När kemvapenkonventionen trädde i kraft 1997 var det resultatet av mer än 20 års intensiva förhandlingar.

– Kemvapenkonventionen är unik eftersom det är ett heltäckande nedrustningsinstrument för en hel kategori av massförstörelsevapen, säger Anders Lindblad.

Han är övertygad om att Nobelpriset kommer att ha stor betydelse för OPCW.

– Priset kan hjälpa till så att världen blir en värld utan kemiska vapen. Det tror jag den skulle bli ändå så småningom, men det här kan påskynda arbetet.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.