Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Vetenskap

Fysikpristagaren Kosterlitz räknar med att misslyckas

Fysikpristagaren Michael Kosterlitz berättar att han kom in på fältet topologiska fasövergångar av en ren slump.
Fysikpristagaren Michael Kosterlitz berättar att han kom in på fältet topologiska fasövergångar av en ren slump. Foto: Julia Mård

Dåligt minne och en för sent inskickad ansökan gjorde att Michael Kosterlitz började forska om de ovanliga tillstånd i materia som nu har gett honom Nobelpriset.

– En ren slump.

Så förklarar fysikpristagaren Michael Kosterlitz hur han kom in på fältet topologiska fasövergångar.

Han började som partikelfysiker. Efter sin doktorsexamen i Oxford arbetade han i Italien.

– Jag ville till Cern. Men som vanligt misslyckades jag med att skicka in alla papper i tid, så det gick inte.

I stället letade han andra jobb, och hamnade till slut på universitetet i Birmingham i Storbritannien – det ställe han minst av allt ville till.

– Med det var där jag träffade David Thouless. Och resten är historia. Det är det bästa misstag jag någonsin gjort, säger han.

Tillsammans med David Thouless lyckades han visa något som ingen annan trodde var möjligt: att riktigt tunna skikt av ett material kan vara supraledande vid låga temperaturer, det vill säga att ström kan flyta fram i det helt utan motstånd. De visade också vad som händer när materialet byter fas och slutar vara supraledande.

Kosterlitz, Thouless och Duncan Haldane delar nu årets Nobelpris i fysik för den och liknande upptäckter om andra ovanliga materietillstånd.

Samarbetet med Thouless började sedan Michael Kosterlitz kört fast i sitt arbete med partikelfysik. Han frågade andra fysiker på universitetet om de hade något intressant problem åt honom, i vilket fält som helst.

– Till slut hamnade jag på David Thouless kontor, och lyssnade på alla hans märkliga idéer om konstiga och fantastiska system. Jag tyckte det lät vettigt och började arbeta med dem. Och resten är, som sagt, historia, säger Michael Kosterlitz.

Att köra fast och misslyckas är något en forskare får räkna med, menar han.

– 99,9 procent av all forskning är frustration. Jag har lärt mig att förvänta mig det. Nästan allt du börjar arbeta med kommer att misslyckas. Men om du har tur kan du till slut stöta på ett problem du kan lösa.

Att bli fysiker valde han redan som 16-åring.

– I skolan avskydde jag humaniora och språk, för jag hade så dåligt minne. Men jag upptäckte att naturvetenskapen hade en inbyggd logik och att jag därför kunde klara av det utan att behöva lära mig utantill. Det tyckte jag om, säger han.

Fakta.Michael Kosterlitz

Michael Kosterlitz föddes 1943 i Storbritannien och är amerikansk och brittisk medborgare. Han arbetar vid Brown university i USA.

Han gjorde sina banbrytande upptäckter tillsammans med David Thouless i början av 1970-talet.

Han är i Stockholm med sin svenska fru Berit Kosterlitz, tre barn, andra familjemedlemmar, kollegor och vänner.

Källa: Nobelstiftelsen

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.