Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Vetenskap

Huvudtransplantationer en av många galna idéer

00:59. Den italienske kirurgen Sergio Canavero har lovat att han ska genomföra världens första huvudtransplantation i år.

Den italienske kirurgen Sergio Canavero har lovat att han ska genomföra världens första huvudtransplantation i år. Det är bara en av många galna, omöjliga och oetiska idéer under forskningshistorien.

Drömmen om evig ungdom och en stark, frisk och vacker kropp har tagit sig många uttryck genom historien. De gamla romerska kejsarna badade i mjölk och honung. I Paris i slutet av 1800-talet injicerade läkaren Charles-Édouard Brown-Séquard sig själv och sina patienter med malda testiklar från marsvin och hundar för att föryngra dem och få dem att leva längre. Den italienske neurokirurgen Sergio Canavero vill bokstavligt talat skänka en ny kropp till sjuka och skadade människor. Så sent som i augusti 2016 meddelade han att han ska genomföra en huvudtransplantation i år, troligen i december. 

Proceduren är helt klar, hävdar han. Först ska patientens huvud och den nya kroppen, från en hjärndöd donator, kylas ned till runt 10 grader. Sedan tas de båda huvudena av, med ett extra vasst specialtillverkat blad för att skära av ryggraden. Patientens huvud placeras på den friska kroppen, och ryggmärgen från dem båda ska förenas, med hjälp av en substans som, enligt Sergio Canavero, "har förmågan att formligen smälta ihop avhuggna nervtrådar eller täta skadade nervceller."

150 personer ska delta vid operationen som beräknas pågå i 36 timmar, och sedan får patienten hållas i koma i en månad medan halsen läker ihop. Ett år senare kommer han att kunna gå, lovar Sergio Canavero.

Men få tror honom.

Det största hindret är att de måste dela ryggmärgen på en levande person. En delad ryggmärg kan aldrig växa ihop igen.

– Han säger att det är 90 procents chans att operationen lyckas, men det är rent hittepå. Hela det seriösa vetenskapssamhället avfärdar det. Det kommer aldrig att fungera, säger Niklas Marklund, professor i neurokirurgi vid Lunds universitet.

Oväntade komplikationer kan uppstå under operationen, hjärnan ska klara sig oskadd utan blod under en lång tid, och det är stor risk för avstötning mellan huvudet och den nya kroppen. Dessutom finns det enorma etiska problem med att utsätta en patient för detta.

– Det största hindret är att de måste dela ryggmärgen på en levande person. En delad ryggmärg läker inte. Den kan aldrig växa ihop igen. Det är väldigt stor sannolikhet att patienten avlider, säger Niklas Marklund.

Sergio Canavero, bilden till vänster, skulle genomföra en huvudtransplantation på Valery Spiridonov, till höger. Men den ryske patienten har hoppat av.
Sergio Canavero, bilden till vänster, skulle genomföra en huvudtransplantation på Valery Spiridonov, till höger. Men den ryske patienten har hoppat av. Foto: AP och REX/IBL

Även den tilltänkte patienten Valery Spiridonov, en 31-årig rysk datavetare som lider av en svår form av den sällsynta, genetiska sjukdomen spinal muskelatrofi, har förlorat tron på Sergio Canavero, och meddelade i somras att han hoppar av. 

Det går att transplantera kroppsdelar som armar, ben och till och med ansikten. Men det är något helt annat än att få en ny ryggmärg.

– Det är en biologiskt grundläggande skillnad. Vanliga nerver kan vi få att växa ihop. Men den typ av nervtrådar som finns i det centrala nervsystemet - hjärnan och ryggmärgen - läker inte alls, säger Niklas Marklund.

Ända sedan början av 1900-talet har olika forskare försökt transplantera huvuden på hundar, möss och även apor.

– Gnagare har i enstaka fall överlevt som mest i upp till sex månader, vilket inte är tillräckligt länge. Primater och hundar har klarat sig betydligt kortare, oftast bara några få dagar, säger Niklas Marklund.

Vetenskapshistorien är full av forskare med vanvettiga idéer. De allra flesta har varit felaktiga och ibland lika farliga som huvudtransplantationerna, men inte alla.

– Riktigt bra genombrott måste alltid ha inslag av okonventionellt tänkande, rent av ”galenskap", säger Peter Nilsson, professor i klinisk kardiovaskulär forskning och chef för enheten för medicinens historia vid Lunds universitet.

Sergio Canaveros uttalanden leder bara till falska förhoppningar.

Ett exempel är de australiensiska läkarna Barry Marshall och Robin Warren som 1979 upptäckte att magsår inte orsakas av stress och stark mat utan av bakterien Helicobacter pylori. De fick Nobelpriset i medicin 2005, men vägen dit var lång.

– De mötte ett intensivt motstånd under tio år. Barry Marshall svalde till och med bakterier själv för att visa att han skulle utveckla magsår. Och nu har deras upptäckt i grunden förändrat vården, säger Peter Nilsson.

Det är också enkelt att döma forskare i efterhand, med facit i hand, menar han. Ett av de mer kritiserade Nobelprisen är det som portugisen Egas Moniz fick 1949 för att ha utvecklat lobotomin.

– Det är rysligt lätt att peka finger, och prata om Gökboet och att förstöra hjärnan. Men lobotomin tillkom mot en bakgrund av behov och av vånda, under en period när det inte fanns något bra sätt att behandla psykos.

De första medicinerna mot psykos kom först på 1950-talet.

– Innan dess fanns ingenting. Man försökte behandla psykotiska patienter med isbad, tvångströjor och insulinchock. Det kunde också leda till hjärnskador. Och fick man inte kontroll på psykossjukdomen kunde patienterna ofta skada sig själva, säger Peter Nilsson.

Få tror på den italienske neurokirurgen Sergio Canaveros idéer.
Få tror på den italienske neurokirurgen Sergio Canaveros idéer. Foto: AP

Men huvudtransplantationer kommer inte att lösa något medicinskt behov. Sergio Canaveros uttalanden leder bara till falska förhoppningar.

– Det är lätt att bli bländad av idén för att den är så storslagen. Människor som är mycket sjuka och mår förfärligt dåligt kan tro att det finns ett hopp. De kan bli mediala, men har i stort sett inga möjligheter att bli bra, säger Mats Johansson vid avdelningen för medicinsk etik vid Lunds universitet.

I stället leder operationerna bara till omotiverat lidande.

– De personer han provar på kommer inte att gynnas. Och försöksdjuren lider i onödan.

Mats Johansson tycker att vi också måste fundera längre, och se vad det skulle leda till om transplantationen mot all förmodan skulle vara framgångsrik. 

– Det är inte svårt att tänka sig ett missbruk, och en industri där rika, svårt sjuka personer kan köpa sig en ny kropp. Men vilka ska donera alla dessa kroppar? Redan i dag finns ju en omfattande svart marknad med organ. Kina har kritiserats för att sälja organ från avrättade fångar, säger han.

Till och med en helt okunnig person kan förstå att en huvudtransplantation i dagsläget nästan är som att lyckas resa bakåt i tiden.

Att huvudtransplantationer är en vanvettig och livsfarlig idé är lätt att inse även för en lekman.

– Till och med en helt okunnig person kan förstå att en huvudtransplantation  i dagsläget nästan är som att lyckas resa bakåt i tiden. Om man ska jämföra så tror jag att till exempel Paolo Macchiarinis experiment låg inom ramarna för vad folk var beredda att tro på, säger Mats Johansson.

Det finns många andra exempel på hur människor med obotliga sjukdomar utsätts för risker och får betala dyrt för experimentella behandlingar.

– Det är projekt där man är långt från genombrott, men experimenterar friskt. Det kan vara terapier mot cancer, eller stamcellsbehandlingar, på kliniker i Kina eller Mexiko där man lovar stort men där det varken finns insyn eller vetenskaplig grund.

Här har medierna ett stort ansvar, så att man inte inger falskt hopp.

– I dessa situationer greppar människor nämligen efter halmstrån. Problemet är att det ofta inte finns något hopp, utan rör sig om ren humbug. Det är jätteproblematiskt, säger Mats Johansson.

Läs mer om vetenskap

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.