Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Vetenskap

I Svalbards inre säkras jordens frön

Ingången till valvet på Svalbard. Det globala frölagret, eller Domedagsbunkern som den också kallas, är konstruerat för att klara av att bevara frön i tusentals år.
Ingången till valvet på Svalbard. Det globala frölagret, eller Domedagsbunkern som den också kallas, är konstruerat för att klara av att bevara frön i tusentals år. Foto: Hakon Mosvold Larsen/Scanpix
Svalbards globala frölager är en säkerhetskopia i jätteformat för världens odlade grödor. Här bevaras egenskaper som kan hjälpa växterna att stå emot nya sjukdomar och ett förändrat klimat.

Tidigare i år nådde den första skeppslasten frön långtidsförvaret djupt inne i Svalbards kalkstensberg. Domedagsbunkern, som Svalbards globala frölager också kallats, rymmer i dag närmare 300.000 olika sorters majs, ris, vete, korn, potatis och sallad från världens alla hörn. Ändå är det bara början.

- Vi kommer att ha närmare en miljon unika exemplar när lagret är fullt utbyggt, säger Cary Fowler.

Han är chef för Global Crop Diversity Trust, en organisation som arbetar för att bevara grödors mångfald under FN:s livsmedelsorgan FAO, och en av parterna bakom det nya frölagret på Svalbard.

En enorm utmaning väntar jordbruket. Enligt prognoser ökar jordens befolkning från dagens sex miljarder till nio miljarder människor år 2050. Det gör att sädesproduktionen måste öka med 50 procent de närmsta 25 åren. Samtidigt stressas växterna av allt snabbare klimatförändringar.

Båda dessa faktorer ökar behovet av snabbare växtförädling.

Trots det fortsätter den biologiska mångfalden att minska. Grödor försvinner för att de slutar odlas, utan att någon bevarar deras frön. Vilda släktingar hotas när deras naturliga miljö förändras.

Den främsta förklaringen är att det moderna jordbruket använder ett fåtal högavkastande sorter.

Men en del förluster är betydligt mer dramatiska. Fröbankerna i Irak och Afganistan förstördes i krig. Samma öde drabbade deras motsvarigheter i Burundi och Rwanda. För några år sedan förstördes stora delar av fröbanken på Filippinerna under en orkan.

Närmare tre fjärdedelar av de odlade sorterna har försvunnit de senaste hundra åren, enligt FAO.

Det var så Svalbard kom in i bilden.

I dag bygger forskare och internationella organisationer upp ett nätverk som ska binda samman världens cirka 1.400 genbanker. Det globala frölagret blir deras gemensamma säkerhetskopia.

En över hundra meter lång tunnel leder rakt in i de tre säkerhetsvalven som redan fyllts med knappt tusen lådor. Torkade och inplastade ligger miljontals frön inbäddade i den arktiska permafrosten. Valvet håller en temperatur på minus 18 grader. Även om kylanläggningen av någon anledning skulle sluta fungera kryper temperaturen aldrig upp över nollstrecket. I teorin betyder det att fröerna kan behålla sin grobarhet i flera tusen år.

Egentligen är det nya lagret, som finansierats av den norska staten, bara en fortsättning på det säkerhetslager som NordGen, den nordiska genbanken, haft på Svalbard sedan länge. Denna frösamling, som de nordiska länderna byggt upp gemensamt sedan sjuttiotalet, består av 30.000 fröprover från nordiska trädgårds- och nyttoväxter och finns i Alnarp i Skåne. Men några fröer av varje sort har också förvarats på Svalbard av säkerhetsskäl.

Växtförädling har funnits ända sedan människan började bruka jorden för ungefär 13.000 år sedan. Men först i början på 1900-talet började växtförädlare på ett systematiskt sätt samla på sig olika sorter av samma sädesslag. I dag finns ungefär 200.000 olika sorters vete, och 30.000 olika sorters majs.

Förr i tiden hade varje gård sitt eget utsäde. Dessa så kallade lantraser bestod av en blandning av olika sorter. Från samma utsäde grodde både höga och låga plantor. Vissa plantor mognade tidigt och andra sent. Det gjorde att den genetiska variationen inom en och samma lantsort var stor. Det fungerade också som en sorts försäkring. Alltid var det några plantor som klarade extrema väderförhållanden och sjukdomsangrepp. Baksidan var att avkastningen var låg.

Det förändrades med det moderna jordbruket. Skördetröskan krävde säd i samma höjd och ax av samma kvalitet. Den måste också trivas i välgödslad jord, utan att raka i väg på höjden. Helst ska plantorna också mogna vid samma tidpunkt.

Därför är moderna jordbruksgrödor ofta betydligt mer enhetliga än sina äldre släktingar.

Men det gör dem också känsligare för nya sjukdomar och miljöförändringar. Det intensiva jordbruket behöver därför ständigt nya sorter. Det är här de gamla lantraserna, och deras vilda släktingar, kommer in. Deras stora mångfald är en guldgruva för växtförädlarna när de behöver förse en gröda med en ny egenskap.

- I dag odlar vi på så stora ytor. Det gör att sjukdomar utvecklas snabbare, samtidigt som smittspridningen ökar när transporterna över gränserna blir allt fler. Det är en väldigt stor utmaning för växtförädlingen att hinna med, säger Fredrik Ottosson på Nord gen.

Med valvet på Svalbard på plats väntar nästa steg för de internationella organisationer som jobbar för att säkra den globala livsmedelsförsörjningen.

- Den stora utmaningen är att göra genbanken redo att användas. Härifrån lägger vi ner stora resurser på att sålla fram egenskaper ur samlingen som exempelvis kan göra grödorna bättre förberedda på klimatförändringar, säger Cary Fowler.

I den globala uppvärmningens spår kommer det att regna under andra delar av året. Vädret blir stormigare och torkan mer extrem på många platser. Målet är att bygga upp en databas över egenskaper som snabbt kan hjälpa växtförädlare som behöver ändra grödorna för nya förutsättningar. Det kan handla om vete som klarar torka, ris som bättre tål värme och majs som kan stå emot hårdare vindar.

- Vi måste förbereda jordbruket på alla dessa förändringar, säger Cary Fowler.

Kylan är ett plus

Ständig kyla och stabil berggrund gjorde Svalbard till en lämplig plats för det globala frölagret.

En 125 meter lång tunnel har sprängts rakt in i kalkstensberget utanför Longyearbyen. I änden på tunneln finns tre valv som ständigt håller temperaturen nere på minus 18 grader.

Varje valv omges av ständig permafrost för att säkra en låg temperatur även om strömmen skulle brytas.

För att nå valven måste man passera fyra låsta dörrar. Ingen person kan ensam öppna samtliga dörrar. Anläggningen är också försedd med rörelsedetektorer.

DN

Bild

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.