Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Vetenskap

Jack uppskäraren fortsatt ett mysterium

Modern dna-teknik har revolutionerat polisens brottsutredningar, men enligt en kommande avhandling har domstolarna en övertro på bevisvärdet. Fast spåren på en sjal som påstås avslöja Jack uppskäraren skulle aldrig få honom fälld i en nutida rättegång.

Det är kriminalhistoriens mest kända ouppklarade brott: fem fattiga prostituerade kvinnor hittades med avskurna halsar och uppskurna magar i Whitechapel i Londons East End mellan augusti och november 1888.

Men nu är fallet löst, hävdar den brittiske affärsmannen Russell Edwards i en bok som kom ut i veckan. Jack the Ripper, Jack uppskäraren, var enligt honom Aaron Kosminski, en 23-årig polsk immigrant som bodde i Whitechapel.

Det är långt ifrån första gången någon påstår sig ha klarat upp mysteriet. Mordgåtan har gett upphov till mängder av böcker och filmer. Ripperologi är ett eget litet forskningsfält för intresserade entusiaster, med årliga Jack the Ripper-konferenser.

Bland de hundratals personer som har utpekats som den bestialiske seriemördaren finns drottning Victorias sonson prins Albert Victor och Lewis Carroll, författaren till ”Alice i underlandet”.

Russell Edwards och hans medarbetare menar att deras lösning till skillnad från de tidigare har stöd av teknisk bevisning och moderna metoder: dna från fläckar av blod och sperma på en sidensjal.

– Sjalen är det enda bevismaterial som finns kvar. Allt annat har bränts eller försvunnit, säger Jari Louhelainen vid John Moores-universitetet i Liverpool, som har utvunnit och analyserat dna-spåren åt Russell Edwards.

De senaste tjugo åren har dna-tekniken blivit allt bättre och gett poliser och åklagare helt nya möjligheter att identifiera gärningsmän och klara upp brott.

– Nu kan vi analysera bevismaterial med mycket lite dna och till och med nedbrutet dna, säger Marie Allen, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet.

Dna-spår kan koppla nya brott till tidigare dömda gärningsmän, och överensstämmande dna-spår från olika brottsplatser gör det möjligt att upptäcka serieförbrytare.

Tekniken kan också användas för att frikänna oskyldiga. I USA har fler än 300 personer släppts ut från fängelse eftersom deras dna visar att de omöjligt kan ha begått de brott de dömts för.

Men samtidigt finns det risk att jurister och domare litar för mycket på dna-bevisen, menar Johanna Björkman, åklagare vid City åklagarkammare i Stockholm och doktorand vid Stockholms universitet. Hennes avhandling som ska läggas fram i vår handlar om hur domstolar bedömer teknisk bevisning.

– Det finns en viss övertro till att allt har gått rätt till i hanteringen av dna-bevis, från spårsäkring till rättegång, säger hon.

Ett stort problem är att det inte går att tidsbestämma tekniska spår och att det därför kan vara omöjligt att avgöra om dna:t kom dit i samband med brottet.

Det gäller ännu mer om brottet begicks för mer än 120 år sedan. Sjalen med dna-spåren köpte Russell Edwards på en auktion 2007. Enligt säljaren hittades den på platsen där Catherine Eddowes, ett av Jack uppskärarens offer, mördades. Även om det stämmer finns det inga garantier för att fläckarna av sperma kom dit i samband med mordet.

Dessutom kommer alla som hanterar bevismaterial att lämna spår av sig själva på det. Russell Edwards hävdar att sjalen har legat undangömd och otvättad ända sedan 1888, men där måste ändå finnas dna från andra människor, både från 1800-talet och från nutid.

Den största svagheten i Russell Edwards bevis är att dna:t som utvunnits ur fläckarna på sjalen är så kallat mitokondrie-dna. Det har det allra svagaste bevisvärdet när det gäller att binda en person till ett brott. Vi ärver vårt mitokondrie-dna från våra mödrar, och det kan gå tusentals år utan att det uppstår mutationer i det. Därför är det identiskt hos väldigt många människor.

– Jag själv har till exempel exakt samma mitokondrie-dna som en kvinna som hittats nära Halberstadt i Tyskland och som levde för 7 200 år sedan, säger Peter Sjölund, ordförande i Härnösands släktforskare och en av Sveriges ledande experter på släktforskning med dna-teknik.

I moderna brottsutredningar används mitokondrie-dna bara för att utesluta att någon kan vara gärningsman eller som indicium i tillägg till annan bevisning.

Russell Edwards lyckades hitta en kvinnlig ättling till Aaron Kosminskis syster, och hennes mitokondrie-dna stämde med det som fanns i spermafläckarna på sidensjalen. Men det utesluter inte en annan gärningsman.

– Det fanns inte tid att leta reda på ättlingar till andra misstänkta. Vi gjorde detta för att ge stöd till Russells teori, säger Jari Louhelainen.

Marie Allen tycker ändå att resultaten är spännande.

– Det är mycket intressanta och inte alls orimliga resultat. Men de bör återanalyseras, värderas och granskas av andra forskare för att kunna verifieras, säger hon.

Starka belägg för att spåren har
Affärsmannen Russell Edwards och molekylärbiologen Jari Louhelainen undersöker en sidensjal som de hävdar bär på dna-spår efter Jack uppskäraren och hans offer Catherine Eddowes. Russell Edwards köpte sjalen på en auktion 2007. Säljaren uppgav att sjalen fanns nära Catherine Eddowes döda kropp, och att en polis bad att få ta hem den till sin fru som var sömmerska.

Starka belägg för att spåren har lämnats under brottet, och inte före eller efter händelsen.

Tillräckligt med dna från cellkärnan (ej så kallat mitokondrie-dna) från både offer och gärningsman.

Helst kärn-dna från den misstänkte att jämföra med.

Om det inte kan utvinnas, eller kroppen inte finns kvar: dna från någon nära släkting, helst y-kromosom-dna från två eller tre söner (ifall någon av dem har en annan far). Aaron Kosminski dog barnlös på ett mentalsjukhus 1919.

Kontroll och bekräftelse från ett annat laboratorium.

Källa: Marie Allen, Peter Sjölund.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.